Terrorprinsessan blev självklart mycket sämre när mamma kom hem. När jag påpekade att det var en intressant korrelation mellan HS hemkomst och hennes mycket mer gnälliga uppförande så fick jag veta att jag var en hjärtlös jävel. Kul. Jag har skött henne fredag och lördag och hon har haft jättehög feber hela tiden. Och varit riktigt dålig men hon är också oerhört bra på att utnyttja sin mor.

Jag gav en vän konstruktiv kritik på en draft. Föreslog andra perspektiv men fick höra att jag hade fel. Så jag sa att jag inte hade så mycket mer att säga – eftersom jag sagt vad jag tyckte – och sen dess har jag inte hört ett ljud. Vafan ska jag göra?

Imorgon åker jag in till kontoret. Behöver jobba. Komma ifrån. Mitt liv är som om Groucho Marx regisserade ett drama skrivet av Lars Norén för fan. Det är som en jävla skrattspegel.

Kan jag få gå nu?

Andra bloggar om: privatliv, jobba, kritik, vänskap, sjukdom