Det här med spinn, dataintrång och politik

Den sk “spionskandalen” är inte något stort. Det lägger snarare ett löjets skimmer över hela politiken. Det mest skrämmande är den okunskap om IT och Internet som journalister och politiker visar sig ha (något som Internetworlds blogg också påpekar). Eller som A.von Achtersnurra påpekar:

Sådana här lirare ska styra Sverige; fatta beslut om fildelning och buggning… Är den politiska arenan en skyddad verkstad för människor som inte platsar i det privata näringslivet?

Jahaja. Och nu kommer polisen sno åt sig fler datorer. Antagligen mest från såna som inte tillhör socialdemokrater.

null

Man kanske borde rota fram den gamla partiboken för nu snackar vi en razziasäsong som kan komma att likna en virtuell Kristallnatt.

Men intrången fortsätter från flera olika datorer. Inloggningsuppgifterna börjar cirkulera på olika bloggar.

Till sist kan i stort sett vem som helst ta sig in på socialdemokraternas intranät med hjälp av uppgifterna från internet.
(Så kunde fp spionera på de hemliga s-planerna)

Och hur mycket ansvar har användarna egentligen? Inte nog med att puckon har för enkla lösenord – nu visar det sig att Skaraborgs sossar kört med öppet trådlöst nätverk! Allvarligt – hur jävla korkad får man vara ens som socialdemokrat? Du behöver inte ens “sniffa” utan endast råka ha en dator med wlan… (Expressens journalist gör det hela bra mycket mer “hackigt” än vad det handlar om).

En del (socialdemokratiskt färgade) bloggar försöker att hävda att ett dataintrång är ett datorintrång oavsett om det görs genom att använda någon annans inloggningsuppgifter. Sannblogg försöker jämföra det både med snatteri (är det handlarens fel om någon tar ett äpple eftersom det ligger så öppet) och med argument om “mitt” och “ditt”. Ett sätt att diskutera som faller platt eftersom det försöker att jämföra ett virtuellt rum med ett vanligt rum. Det ska däremot bli intressant att följa rättegången eftersom det visar vilken väg rättsvårdande myndigheter väljer gentemot socialdemokratins synnerligen märkliga åsikter.

Sen kan man ju bara bli lätt road av att socialistiskt färgade personer håller “rätten att äga”-flaggan högt en sån här gång.

För att sen ta det här med säkerheten. En bra skriven applikation har skydd för korkade användare – exempelvis att man inte ska kunna ha samma ord som inloggning och som lösenord. Det hade inte SAP-net. Det är vanligt att ha en funktion som testar lösenordets säkerhetsgrad, och åtminstone kräva att ett lösenord är på minst sex tecken. Det hade inte SAP-net. Diskussionen är sned. Socialdemokraterna borde helt enkelt hålla klaffen – de har haft en usel säkerhet och försöker nu få det till att något är “hackat”. Det visar sig att alla de “stulna” konton som är up for grabs har samma usla säkerhet: lösenordet är detsamma som användarid. Det finns bara ett ord: i-d-i-o-t-e-r.

För det ruskigaste med hela historien är inte att någon använt sig av simpla inloggningsuppgifter utan svaret från regering och myndigheter – det går i linje med den mycket hårda linje som Bodström initierat genom fildelningsdiskussionen. Yttrandefriheten har aldrig varit så billig som nu. Det skrämmer mig.

Lena Mellin, som knappast tillhör de skribenter som är balanserade, tror att spionaffärerna kommer att öka på politikerföraktet. Det tror jag också – men föraktet för de dumskallar som inte fattar att ip-nummer loggas, som låter amatörer bestämma sina lösenord själv och partier som köper in usla applikationer för sina nätverk. Däremot har hon rätt när hon påpekar att det här sker i alla partier och att det hela är väldigt mycket tjafs i lingonburken:

Det här är verkligen slaget om Sverige. Alla medel är tillåtna för att skaffa sig information om motståndaren. Jag blir inte förvånad om det avslöjas fler saker, säger Lena Mellin.
Samtidigt tror hon inte att den nu anklagade folkpartisten kan ha kommit över särskilt viktig information.
– Inget parti har sina största hemligheter på intranätet. Så fungerar ju ingen organisation.

Att sen Folkpartifascisterna är ena riktiga stolpskott gör det hela ännu mer intrikat. Leijonborgs förslag till politiska etiska regler blir onekligen riktigt fåniga i ljuset av de senaste avslöjandena om att de använder samma fula tricks som alla andra.

Skandalerna inom socialdemokratin tycks aldrig ta slut. Företrädare för andra partier gör också fel ibland, men omfattningen går inte att jämföra på samma dag. Någonting gör att förtroendevalda inom arbetarrörelsen gång på gång brister i omdöme och slirar på moralen.

Moderaterna är lika patetiska när de anklagar sossarna för att satsa på att få PR-spinn av den här affären. Självklart – om moderaterna inte hade använt det här vore det korkat. Om Littorin anser att ett sånt här gyllene tillfälle inte ska användas borde han skaffa sig jobb på ICA-lagret. Allt handlar om mediautrymmet. Det är vad kampen handlar om. Punkt.

Andra bloggar om: , , , , , ,