Jag känner i kroppen att det varit ett tufft dygn. Det finns så många hang-ups, så många ouppklarade saker mellan mig och min farsa att jag hela tiden går på tå och spänner mig. Nu när de åkt känner jag hur jag sjunker neråt.
Ett projekt är reviderat och ivägskickat till övriga i arbetsgruppen. Man kan lugnt säga att jag använt en asterisk (*) på ett kreativt sätt. Ska sätta mig och dricka kaffe, och revidera ett koncept och en kommunikationsstrategi utifrån en workshop vi hade för någon vecka sedan.
Dottern badar. Och sonen lirar spel med en kompis. De gafflar om vem som ska köra deras nybyggda bana.
Och jag funderar över kärlek. Över livets vändningar.