En helt vanlig helg

Vilken helg det varit. Jag har knappt varit hemma känns det som. Det började vid fyra på fredagen, då våra gäster kom från Holland, Belgien och Danmark.

Efter lite mingel och registrering tog jag med mig Peter och Sabine hem till oss, de var de som skulle bo hos oss i helgen. Efter lite prat ute på verandan och lite öl gjorde vi oss i ordning för att åka till homepartyt hos S och A. HS var redan där och förberedde. Så in i taxin – den första av många taxiresor den här helgen: jag har åkt taxi för tusen spänn typ.

Homepartyt var helt suveränt, det är alltid kul att partaja med A och S, och med Wim och Karin, Guran och J och hans fru S så var det perfekt. Superkul helt enkelt och alla var verkligen i gasen när vi sen gick ner till Wasabryggeriet för Get together-party.
Perfekt lokal, vi hade baren ute och dansen var totalt galen. I typ en timme lekte jag och belgaren Gregory gogo-dansare på scen. Alla var jävligt på lyset och jävligt … lyckliga. HS buggade järnet och gav järnet. Jag insåg inte att hon var så dragen som hon faktiskt var.

Det visade sig däremot på morgonen – vi kan snacka om en monumental bakfylla :). Själv var jag vid gott mod särskilt efter en så kallad “finsk start” – det vill säga en rejäl släng vodka i morgonkaffet. Då kommer man liksom på banan igen – det behövs när det är en sån här helg. Jag och våra gäster åkte taxi (igen) ner till samlingen vid Scandic, HS tog dagen ledigt för att vårda sitt smärtande huvud. Man kan lugnt säga att ingen direkt var stöddig. Belgiska Wim och jag insåg snabbt att vi behövde vatten. Och Advokaten hade på vägen in lyckats att vomera i farten – han öppnade dörren och “releaved”. Detta gjorde han tre gånger vilket också renderade honom det för helgen instiftade priset “Birdflu award” – ett syskon till “Silly cow award”. Vi hade ingen ko.

Denna något dieseldoftande samling begav sig till en lika dieselångande buss för att ta oss till Falu Koppargruva. Det var ett rätt bra ställe att vara på när bakfyllesvettningarna satte in – det är fyra grader varmt därnere. Rätt intressant var det också. Helt klart kan jag rekommendera ett besök.

Vidare mot Ornässtugan. Lite mackor. Vi svenska bröder valde att vila lite, skönt att lägga sig och powernappa på en bänk efter några pilsner.

Därefter till Torsångs café och lunch. Vädret var suveränt och nästan alla Dalarnas hojåkare verkade tagit en utflykt till cafét. Sen hem för att klä om till gala dinnern, och innan det kom gänget som haft home partyt till oss för att värma lite.

Gala dinner på Mellsta. Roligt, gott och som vanligt blött :). Jag var med om ett historiskt ögonblick: broder M kom fram till baren, rejält radiostyrd. Och det han frågade bartendern trodde ingen att någon någonsin skulle få höra:

-Jag behöver dricka vatten.

Dock menar många att det kan varit en bounce i tidsväven, en plötslig diversion i rymdexistensen. Att M skulle säga till en bartender att han vill ha vatten (och inte sprit) är alltför omöjligt.

Gala Dinnern fortsatte såklart med dans, mer dans och ännu mer dans. Återigen var klockan runt halv tre när vi ringde efter taxi. Ett helt gäng i en stortaxi. Själv satte jag mig att fixa en specialadress för att samla ihop alla bilder som tagits under helgen. Sen vet jag inte riktigt vad som hände – antar att jag slocknade ett tag. För imorse hittade jag inte mina glasögon – de låg under matrumsbordet…

Några korta timmar sömn, en ny finsk kaffekask, och sen iväg i taxin för business meeting. Klockan halv tio. Brunchen var välbehövlig. Och mötet gick som smort även om de flesta var rejält dissy.

När vi väl fått iväg alla gästerna till tåget tog jag en promenad hemåt. Och HS låg och vilade. Så det fortsatte vi med. Och en del annat. Sen dök ätteläggen upp med morfar och mormor, då var det full fart igen.

Nästa år åker vi till Belgien. Wim hoppades att vi skulle komma så att de kunde vara homehosting åt oss. Mer än gärna.