Nostalgiskt mordfall

Valborg är inte vad Valborg har varit…

För sisådär tio år sedan hade man varit mer än lovligt bakis1 nu – eller det hade gått över eftersom man redan droppat ett par pilsner och snapsar vid sillfrukost. Man hade varit på väg till sill-lunch, antingen på nation eller med kompisar. Vid tretiden skulle man sedan stått och väntat på att rektor “magnificus” skulle vifta på sin studentmössa så att man fick ge sig iväg till champagnegalopp åter igen på nation eller på Norrbyhus – specifiellt trevligt för en hemit.

Idag sitter jag visserligen fortfarande i pyjamas (almost nude-blogging…särskilt då byxorna mest består av hål) och så. Men det hela är helt klart på ett annat sätt. Framförallt hindrar min bihåleinflammation mig att åka iväg och träffa ett gäng gamla V-Dalingar i Falun. Och på grund av Euromeeting nästa helg har jag, förutom en smått galen arbetsvecka, en hel del grejer att fixa inför det. Jag och HS ska bland annat ha ett par holländare boende hos oss. Barnen våra är utackorderade till morfar och mormor. Det blir kul. När det väl blir klart. HS nojade inatt om alltihop. Jag fick välja mellan att klappa henne lugnande på ryggen eller slå henne hårt i skallen – allt för att få henne att somna. Jag valde självklart det förstnämnda :).

Solstickan far runt, ivrigt väntande på en kompis. Deras telefonsamtal var *hm* intressant:

– Kommer du till mig? Jag har Darin hemma. Money for nothing.

För en fader som helst ser att sån musik ska råka ut “för en tragisk bussolycka”2 blir det en smula surrealistiskt.

Dagens känsla är ändå en smula blå. Av olika anledningar. Morrissey sjunger det så bra:

As I live and breathe
You have killed me
You have killed me
Yes I walk around somehow
But you have killed me
You have killed me

  1. Biblioteksutskottet körde alltid traditionsenligt sin “Nästsista april-middag” dagen innan – som oftast slutade frampå morgonkröken. []
  2. Citat från Popsicle på en Grammisgala för många år sedan – då visserligen uttalat om Arvingarna. []