Linna beskriver ett annat perspektiv på Big Brother-fascinationen:
själva verket bristen på händelser som fascinerar mig, att det är tristessen, askkopparna, den övergripande känslan av att allt kommer att se ut såhär imorgon också. Jag har alltid hyst en speciell ovilja inför plötsliga avbrott i vardagen, bostadsföreningens städdagar, brandövningarna i skolan, ja till och med inför idrottsdagarna fastän idrott var mitt enda favoritämne.