Skitsnack II

Trots att jag inte längre är präst eller ens firar några kyrkliga saker så kan jag tycka att det är lite ologiskt att tänka som Mocca gör:

Än värre var att hon [prästen; d|e anm.] så totalt ignorerade familjens önskemål om att tona ner allt snack om gud och jesus.

Eh. Jojustja. Det är ju verkligen logiskt att en präst vid en begravning ska “tona ned” pratet om Gud och Jesus. Kyrkan har ju inget med det att göra eller? Jag tycker att den präst som skulle göra den familjen till viljes anser jag gör tjänstefel av två anledningar:

  1. en begravning är en kyrklig händelse – därmed kan man inte ta bort Gud ur ritualen.
  2. Och i Svenska kyrkan finns en strikt begravningsordning och att “tona ned” välsignelser etc. skulle innebära att man tar bort saker som enligt kyrkans gudstjänsordning inte får tas bort.

Om man har en sån åsikt att det där med “gud och jesus” inte är viktigt – varför välja att begrava någon i kyrkan? Varför välja att använda sig av en kyrklig begravning? Det finns borgerliga begravningar som på ett helt annat sätt kan förändras enligt familjens önskan. Man kan till och med be att få vara i kyrkan men anlita en borgerlig begravningsförrättare.

Jag tycker helt enkelt alla såna frågor är respektlösa mot kyrkan och mot den enskilda prästen. Att vara präst är inte att vara robot, sannerligen inte. Att till en präst begära att han/hon inte ska prata om Gud, välsigna eller be innebär att man säger åt prästen att allt som han/hon står för och symboliserar inte är viktigt. Det hela är som att be en socialdemokrat inte prata om fördelningspolitik på första maj. Eller en modebloggare skriva mindre om kläder, skor och stil. Jag antar att såna som står för en sådan här åsikt också anser det rätt att säga till en polis att inte prata så mycket om vad som är lagligt och olagligt, eller en tandläkare att han/hon inte behöver prata så mycket om tandborstning.

När jag var präst hände det en gång att diskussionen kom upp, i samband med ett vigselsamtal. Jag valde att ta diskussionen, förklara min ståndpunkt och att jag – om jag gjorde precis som de ville – gjorde tjänstefel både juridiskt, moraliskt och mot mig själv som (då) troende. Vi pratade länge om tro och vad allt som stod i vigselordningen innebar för kyrkan och för de två som skulle gifta sig – vilka värderingar la de in i en välsignelse? Jag berättade vad jag trodde och diskussionen slutade med att paret nästan bad mig att prata mer om Gud under vigseln än ordningen sa. Varför? Jo, för att jag visade dem respekt men också mig själv och mitt ämbete respekt.

Sen finns det en hoper präster som inte borde blivit präster, eller som inte borde få ha gudstjänster, kyrkliga förrättningar eller ens träffa vanligt folk – allra minst sörjande. Det är jag väl medveten om – jag har träffat allt för många av dem. Men det innebär inte att jag anser att Mocca och hennes familj har rätt att be om att en präst ska “ta bort” det viktigaste som konstituerar kyrkan, gudstjänsten (en begravning är en gudstjänst) och tron.