Halv åtta. Först på kontoret. Den nya färgskrivaren/kopiatorn/scannern hostar igång och skriver ut presentationen – förhoppningsvis på rätt papper.
Jag har åkt mellan Borlänge och Falun i sällskap med Kajsa Grytt. Och tårar kom i ögonen när duetten med Thåström kom. Det är en riktig duett – inget sånt där sångarna spelar in lite själva och sedan sätts det ihop. Texterna är vackra på skivan. Den inger något så ovanligt som hopp.
Jag har mina boots med klackar, en svart kavaj, blå jeans och blå Henri Lloyd-piké. Min oljerock fick hänga med idag. Jag är bizniz. Jag är medveten om vad jag kan.
Mitt skrivbord ser ut som Sarajevo under ockupationen och jag hinner inte ens timrapportera. Jag tar några minuter och skriver om allt – för att minnas senare. Mitt omättliga behov av att dokumentera. För att inte glömma.
Färgutskrifterna är klara. Jag har en timme kvar innan vi ska åka till kunden. Dags att ta morgonens första cigg på balkongen, sätta telefonen på laddning och låta dagen börja på riktigt.