Piece of work

Mina föräldrar är sannerligen speciella. Min morsa har jag ingen kontakt med. Det är mitt eget val eftersom hon är galen och rejält borderlinesjuk. Min farsa hade jag ingen kontakt med i elva år förrän jag valde att ringa och berätta att han skulle bli farfar. De gångna sju åren har den kontakten varit relativt sporadisk men ändå trevande.

Nu ska han ställa ut sina tavlor i Paris. Eftersom jag och HS varit dåliga på att åka iväg på semestrar och sånt tänkte vi att en weekend i Paris vore perfekt, samtidigt som han ställer ut sina tavlor. Så jag mailade iväg en fråga om när det var exakt som utställningen skulle vara och att vi funderat på att åka ner.

Inte ett jävla ljud till svar.

Varför? Antagligen har de bjudit ner hans frus barn och det hela blir väl ”för komplicerat”. Så har det alltid varit – de har åkt med dem på skidsemestrar och annat. Jag har aldrig blivit medbjuden.

Det är liksom bara att inse – jag har ingen släkt som jag kan räkna med. Förutom ”syster” då – men hon har jag ju adopterat själv.

Jag blir liksom trött.