Lite om bloggar och email

De senaste dagarnas avslöjanden om socialdemokraternas något burleska sätt att dra igång valkampanjen får mig att fundera över bilden av media bland politiker och tyckare.

♠ “Timbrohögern” och deras svans har ofta påstått att svensk media är vänstervriden. Själv har jag många gånger gått i klinch med deras mytbildningstendenser genom att hänvisa till ett antal utredningar som visar att media generellt är rätt så medelpolitisk. Det brukar dock sällan ta någon skruv eftersom man då använder sig av “subjektivets diktatur”-argumentet: de “vet” att det är så.

♠ Nu menar både “s-mejlaren” Lindström och idag Tobias Gerdås, vars blog “Rättvis och balanserad” blivit uppmärksammad av Expressen (men inte av Aftonbladet…), att media varit för dåliga på att hålla koll på borgerligheten – att socialdemokraterna blivit hårt åtgångna på ett sätt som inte är balanserat.

Själv försöker jag, eftersom jag spenderat flera år med att forska i medias påverkan på människans världsbild, ändå att hålla mig till de (alltför få) undersökningar som fr a MKV vid Göteborgs universtitet gjort under åren, vilket inte visar samma svart-vita bild som politiker vill göra gällande.

Faktum är följande: i undersökningen från slutet av 80-talet “Makten över tanken” – som är en av de största sociologiska undersökningar som gjorts runt media – visar det sig att journalisterna personligen har en viss övervikt mot att personligen ha vänsterinriktade åsikter. Observera “viss övervikt”. Å andra sidan var de flesta tidningars ledarsidor liberala, borgerliga eller opolitiska – en utveckling som avvecklingen av A-pressen fortsatt. Den rena politiska åsiktsjournalistiken sker på ledarplats och numera i vissa krönikor, de senare oftare i sakfrågeaspekt. Att journalisternas egna politiska åsikt skulle styra deras vinklingar är knappast någon regel – dels finns fortfarande en hård kärna av journalistiskt objektivitetskodex men sen är det också redaktörer som är med och bestämmer vinklar i artiklarna. Problemet verkar snarare vara att de debattörer som anser sig “se” att media är vridet åt något håll helt enkelt ser den enskilde journalisten som solitär. De glömmer att ett media alltid består av ett antal filter innan något släpps ut (vilket ju är skillnaden mot bloggandet).

En annan bild, som Alliansen försöker att befästa i väljarnas medvetanden, är att det som hänt i samband med Reinfeldt-mailen och nu “Balanserad”-bloggen ingår i en “socialdemokratisk kultur”. Reinfeldt, förståeligt upprörd över att blivit kallad pedofil, anser att det handlar om att göra honom omänsklig:

Det här är konsekvent från stora delar av socialdemokratin – att göra mig omänsklig. Man vill ta bort mina mänskliga drag, för att skrämma människor.

Reinfeldt är medvetet eller omedvetet ganska historielös när han, idag av alla dagar, menar att det här skulle vara något specifikt socialdemokratiskt drag. Är det något som Palmemordet bevisade var att det fanns en hatkultur inom dåtidens MUF just mot Palme och socialdemokratin och Reinfeldt ljuger rätt rejält om han anser att inte diverse borgerliga bloggar och media använt sig av diverse tillmälen gentemot Perssons person. Och självklart har SSU haft samma ingångar när de under åren gjort elaka karikatyrer av Bohman, Adelsohn och Bildt.

Det är en grundläggande behavioristisk reflex – att göra fienderna mindre mänskliga = mindre lika oss. Det har alltid gjorts i såväl krig som politiska strider, i sport och i kärlek. För att kunna vinna fördelar måste man visa sin motståndare som mindre värd att vara omtyckt. Diverse sociologiska experiment under sextio- och sjuttiotalet bevisade detta och att försöka förneka det grundläggande beteendet är dålig omvärldskunskap.