Bitchen är tillbaka – long live the biatch!

Bloggosfärens favoritbitch är tillbaka från sin exil i … Sverige… Han tycker till om den ”Bloggmobbningskampanjen” som några av de mer högprofilerade bloggarna satt igång.

Okej…..nu tänkte jag sticka ut hakan lite och skriva lite om vad jag tycker om den sk bloggmobbingen……..Det har länkats en massa till ett inlägg som uppmanar till att stoppa mobbingen…visst det är väl fint och sött i all ära…..men vad de där små madamerna missar är att de själva sitter och fäller kommentarer om kändisar som inte är direkt smickrande….för jag tror inte att Agnetha Sjödin håller med om att hon har fläskiga armar som någon skrev en gång i just en blogg där det så friskt uppmanas till civilicerat beteende…..och skulle man göra en kommentar som inte håller med men inte är otrevlig så får man fan av dem som slickar bloggägaren i arslet….och såvitt jag vet så är det lika mkt mobbing……eller är det ok att man säger att folk inte vet vad de talar om när de har en avvikande åsikt och även förlöjliga dem med insinuationer?

Kunde inte sagt det bättre själv. Och samma bakvända logik används just nu runt Elit och Alexander Bard. Som en bloggare skrev: ”Den som är utan synd skriver första debattartikeln”.

Om man börjar titta på hur kommentarerna går i diverse av de bloggar som handlar om kläder och liknande de sk ”modebloggarna” (ett konstigt ord eftersom de ofta skriver om mycket annat) så är det knappast att tala om något annat än kotterier. När det ”taggas” för diverse listor så taggar man varandra, och länklistor är ibland mer eller mindre kopior av varandra. Jag tycker inte det är fel, jag tycker inte det är konstigt – men jag blir irriterad på dubbelmoralen när samma personer både kan häva ur sig dissningar om kändisar på sina bloggar och samtidigt förfasa sig över elitlistan, eller att de i ena postningen skriver ”Vi är trötta på bloggmobbning” och i andra postningar kan uttrycka sig oerhört nedlåtande om personer som inte stämmer överens med deras smak.

Visst. Det är också en mänsklig svaghet att försöka visa upp en högre moralisk resning än den som är verklig – liksom att det är mänskligt att skvallra, tycka illa om och tycka saker om det som skrivs (läs Kjellbergs postning förresten). Men jag förbehåller mig rätten att bli irriterad och påpeka den dubbelmoral som grasserar. Själv har jag släppt såna saker – jag inser att jag både är cynisk, ironisk och ogillar vissa saker och personer.

Skruplerna lämnade jag samtidigt som jag lämnade skillnaden mellan den yttre och den inre personen. Jag har gjort mitt val – och jag säger inte att det är rätt. Men det funkar för mig. Och jag tänker fan inte hålla klaffen.