Keyser Soze

Mycket film ikväll. Njöt av fx i “Pearl Harbor” och log åt flaggviftandet. Knäckte “De misstänkta” tidigt (nej jag har inte sett den tidigare).
Som vanligt försvann resten av familjen redan vid åtta – halv nio. Inklusive HS. Mina helgkvällar består mestadels av att sitta solokvist och glo på film, dricka whisky och läsa bloggar.
Vilket jävla eländigt liv egentligen.
Så fattar inte Hon-Som-Kallar-Sig-Min-Mor att hon är persona non grata på den här bloggen. Utan kikar in som den eländigt vidriga psyko hon är.
Stackars Batbut förstod inte vad det hela handlade om. Men jag är inte förbannad på henne. Jag är förbannad på en person som fött mig och sedan gjorde mitt liv till ett living hell. Och att jag inte förstod det förrän jag var 32. Att jag inte var skyldig utan faktiskt ett offer. Att jag inte ska behöva skämmas för att hon lagt sig naken med mig, från jag var sju år. Att det inte är jag som skapade tillfällen där jag fick vara substitut för en man. Det är inte mitt fel att jag inte fick vara liten, att jag inte kan förstå mig på andra män. Osv. Att hon konstant gav mig dåligt samvete och förklarade att jag skulle vara jävligt tacksam för att hon sett till att jag fått mat och kläder, trots att hon var ensamstående mor. Att hon numera väljer att skapa osanna rykten om mig på stan i Köping.
Hon är sjuk ja. Men fortfarande sitter hon i olika nämnder och senast jag hörde något så undervisade hon barn fortfarande. Hur många män, som begått övergrepp mot sina döttrar, hade fått vara kvar som lärare?
Jag är mest less på skiten. Hon är som en tejpbit som man försöker att skaka av sig men som man hela tiden misslyckas att bli av med.
Döendet inuti har tagit nya kliv. Jag är helt ärligt jävligt rädd för det. Rädd för att totalt kallna inuti, att förlora min själ. Rädd att låta allt gå i kras, det sista jag har som är beständigt. Vad blir kvar? Inget. Absolut ingenting.
Och detta intet är också en önskan, en chimär och som jag indirekt hela tiden sökt. Den gången jag står helt ensam. Då kan jag helt försvinna. Som en rökpuff som blandas upp i luften, som en droppe salt i ett hav.