”Om depression är den känsla av vanmakt som infinner sig när det inte finns några yttre skäl till varför man inte gör bra ifrån sig..då är jag deprimerad.”

De som skriver vet att det är svårt. Ibland kan det flöda men 99 % av tiden är det ett svettigt, ångestfyllt hantverk. Och ändå är det just det som många av oss inte kan sluta med. Jag har haft turen att få skriva mycket både i min förra karriär och i min nuvarande. Fast jag tror att jag ibland skrev mer än jag behövde i min förra – och skriver för lite idag.

Nåväl. Citatet är hämtat från Jenny Morellis Dagliga. Jupp. Den Morelli. Poeten. Lite läckert att hitta hennes blog. Jag undrar om det finns fler av sena åttiotalets och nittiotalets poeter som bloggar. För om jag numera är reklamnörd mas grande så var jag då en 00-poetnörd. Och jag älskar såna saker som ovan. På nåt sätt är det ”the sum of the cardemum” (och av en tillfällighet är det just den tröja jag har på mig :/)

Min bloglines har återigen blivit hårt ansadd (ansatt kanske är ännu bättre). Ett gäng bloggar har försvunnit, fr a inom branding och reklam-delarna. Men också några i den grupp jag kallar för ”Vanity Sve” – svenska personliga bloggar. Vanity efter vad hemsidor kallades när ”alla skulle ha en”. Helt enkelt känner jag att jag vill läsa bloggar som är mindre ironiska och mer ärliga.

Några nya har jag också hittat: Mathimlen som lever ett liv som är fascinerande att läsa om. k o n t e m p l a t i o n är lite otäck. Nästan. Jag undrar om jag känner personen. Eller om jag borde känna personen. Vacker är den. Också. Maleandro – en stridbar svensk hbt:are i Spanien. Guess who ;). Trevligt att hitta. Igen. Fast på annan virtuell plats. Jag läser ganska få bloggar som skrivs av män. Det är väl som med mina övriga relationer: jag förstår inte det här med att vara ”man” rent psykologiskt… I varje fall har jag hittat ett par pärlor: En enkelriktad återvändsgränd.. via intelligenta kommentarer här på Deep|E. Och så Yrsel. Inte nog med att han heter samma sak som jag (i förnamn) – jag känner igen en hel del sardonisk ironi i hans sätt att skriva.

Sen har Sanna äntligen kommit ur sin blogg-lowperiod: yukio.se är tillbaka och alla hurrar! Välkommen tillbaka vännen!

Och nu är min lista över olästa postningar från Foxy uppe i 179 stycken. Det blir liksom tyngre och tyngre. Och jag vill ge henne min odelade uppmärksamhet. Vill jag.

En som jag verkligen önskade att hon bloggade är Mitra. Jag saknar hennes gnistrande briljanta tankar.