En tunna

Jag är så extremt oinspirerad att blogga. Det är för många som läser – och samtidigt är det rätt kul. Men jag känner inte för att fläka ut mig längre.
Imorgon ska jag presentera en skiss över hur ett stort varumärkesjobb kan se ut, om kunden i slutänden väljer att gå med oss. Samtidigt som detta ska vi igång med två andra varumärkesstrategiprojekt – varav det ena har projektledaren tänkt att jag ska köra igenom på fem veckor. Tjena. För få timmar är också satta.
”Det var ju synd att kunden redan fått tidplanen.”
”Det var ju synd att du inte kollade med mig innan du skickade den.”

Det jobb jag suttit och fixat med under kvällen är lagt över ett halvår. En del varumärkesstrategiprojekt har legat på nära ett år. Fem veckor. Johejsan.
Terrorprinsessan hostar och hackar fortfarande. Morgondagen verkar bli lika arbetstids-zebrarandig som idag. Allt för att HS ska kunna jobba sina timmar.
Solstickan har äntligen tappat sin lösa tand, så nu har hans far lite lugn och ro. Jag vet att jag har haft svårt för skelett i allmänhet, och nu vet jag att jag har svårt för lösa tänder. Det känns i ”empatimuskeln”, som på mig sitter i svanskotan och neråt, när han ruckar på tanden.
Självklart kör vi hela konceptet med tandfé, guldtia och gömma tanden. Det sista har jag lite svårt att förstå – varför spara på barnens mjölktänder? Vad är vitsen egentligen?
Dags att gå och lägga mig. Det har jag försökt i en timme nu. Men nu somnar jag samtidigt som jag skriver – något som får teorin om ”automatisk text” att få helt nya dimensioner.