Jag ogillar min kropp. Den vill mig illa. Yrseln har varit konstant idag. Känner mig sjuk och har höjd temperatur. Men som vanligt inga andra symptom på en vanlig sjukdom. Och i bakhuvudet ”det var så här förra gången också”.

Terrorprinsessan håller fyraårskalas imorgon. Ett gäng fyraåriga flickor ska röja runt i ett par timmar. Och sen är det måndag igen.

Det bästa med Jackie Chan-filmer är de bloopers som kommer i slutet. Annars är det rätt mediokert rent berättarmässigt. Men vad gör man när man fortfarande bara har bondkanalerna. Tittar på Holm och Ravelli i ”På Spåret”? Nä.

Som vanligt på helgerna har jag inte sett till HS sedan hon la Terrorprinsessan vid halv åtta. Den enda gång som hon är vaken senare är för att glo på ”Medicinmannen” på söndagskvällarna – och då går jag och lägger mig. Vi jobbar verkligen hårt på att inte umgås.

Idag har jag inte gjort någonting. Förutom att sovit bort ett par timmar av eftermiddagen, tittat på hockeyn med El Steffe och sånt. Värdelös är jag.

Dags att knyta ihop säcken. En lördag åt helvete igen. Tralala.