Personlig

Jag blir så jävla trött! Det är som ett äckligt tuggummi som jag aldrig kommer ifrån.

Nu senast är det Wiz som prackar på mig ämbetetet.

Jag är visserligen fortfarande vigd präst, men jag har inte utövat ämbetet på tre år. Jag tror inte. Jag röstade inte i kyrkovalet. Jag gillar inte kyrkan som organisation. Jag ber inte.

Jag jobbar som kreativ planner på en reklambyrå och då och då även som copywriter. Jag gillar kommersialism. Etiskt står jag oerhört långtifrån den politiskt korrekta vänsterkristendom som jag förut tillhörde. Jag har gjort en lång resa och jag vore tacksam om jag blev kallad det jag faktiskt är.

För min del är det fortfarande en väg kvar att gå men jag kommer närmare och närmare den tidpunkt då jag kommer att avsäga mig mitt ämbete. Men när jag väl har gjort det så finns det ingen återvändo. Eftersom jag hade ett så starkt kall vågar jag ännu inte säga att “så här är det”. Jag anser mig ha rätt att ta mig den tid det tar. Men det innebär inte att min personlighet är prästerlig.

Jag är inte längre präst som person. Så låt bli att pracka på mig en massa saker som jag inte är.