Kina gillar Camerons förslag om stängt Twitter

London fortsätter att brinna. David Cameron försöker rädda sin politiska karriär. Hans uttalande om att stänga ner sociala medier har diskuterats i hela världen.

Oavsett vad David Camerons mening var eller om han bara var pressad av allt som händer så är det knappast speciellt kreddigt att kinesiska media, stödda av kommunistiska regimen, lyfter hans idé om att stänga av twittrare och Twitter.

Cameron’s suggestion to block social networking websites smashes basic concepts of freedom of speech in the West, which always takes the moral high ground in criticizing the reluctant development of Internet freedom in developing countries.

Hans uttalande får konsekvenser som han knappast ville: vilket var en av de saker jag tog upp i min postning från i förrgår. Och som Ulf Bjereld påpekar så är även Camerons motståndare med på noterna. Det är en kall vind som blåser där totalitära åsikter och censur faktiskt visar sig även där vi inte trodde det skulle finnas. Det är lätt att säga att ”jamen det är lite foliehattvarning på att kalla det diktaturfasoner” men jag har lite svårt att inte allvarligt oroas. Medan Stoltenberg pratar om att terror och våld ska mötas med mer öppenhet och mer demokrati ser vi här något som mer liknar repressivitet. Tyvärr verkar det redan blivit något som västerländska myndigheter tänker satsa på. Exempelvis valde man att göra San Fransiscos tunnelbana utan mobiltäckning för att undvika människors protester i samband med en polisskjutning.

Skönt att Carl Bildt väljer att med sin vanliga torra twitterstil basha Cameron:

 Tyvärr verkar Facebook gå Cameron till mötes enligt vissa källor, vilket är i linje med att de också valt att göra det omöjligt att exempelvis länka till TPB, de fick för sig att Nirvanas ”Nevermind”-konvolut handlade om barnporr och stoppade det för några dagar.

Självklart måste kriminalitet hanteras och de som utför dåd ska straffas. Att utnyttja att personer väljer att använda öppna nätverk innebär stora möjligheter att spana och på det sättet skipa rättvisa. Men att välja att sikta in sig på att stänga ner tjänster är knappast rätt väg att gå. Det är kollektiv bestraffning i ett mått som är närmare en total diktatur än västerländsk demokrati.

Att välja att tvinga tjänster att stänga av misstänkta personers konton innebär gigantiska problem när det gäller bevisföring och kan lätt innebära att personer felaktigt blir utpekade och av med sitt konto.

David Cameron stoppar tyvärr inte ens med Internet utan väljer att satsa på ganska rejäla versioner av kollektiv bestraffning: upprorsmakare ska tillsammans med sina familjer kastas ut om de bor i statligt subventionerade bostäder. På vilket sätt kommer det hjälpa att brännmärka även de som råkar ha bråkmakare till make, bror eller son?

Uppdatering: Gunnar Hökmark skriver också om att mörkret inte får vinna.

Men vad är det karln säger?

Det är ingen hemlighet att jag, trots mitt något disparata vurm för såväl death metal som EBM, är ett stort U2-fan. För mig är de viktiga då jag vuxit upp med dem sedan tidigt åttiotal. Deras musikutveckling har i mångt och mycket följt min många gånger, och att gå på konsert med U2 handlar om upplevelse och mindre om musiken.

Men nu har väl ändå Bono med sina boots hoppat i en lite galen tunna. I en kolumn i New York Times har han skrivit om fildelning och andra saker som han ser inför de kommande tio åren. När jag läste hela kolumnen fundera om den gamle champagne-kommunisten Paul Hewson drar oss alla vid näsan – eller helt enkelt druckit för mycket Cristal (för att inte tala om Nirvanas basist som verkar sönderrökt). För det hela är en märklig kolumn i sin helhet… Han snurrar till det ett par gånger till om man säger så…

Det har blivit ett smärre upplopp bland nätliberaler och fildelningspirater. Widham tänker göra slut med Bono och Josh likaså. Och de tillsammans med Fridholm har skrivit en Brännpunkt-artikel i SvD om den del som han skriver om fildelning.

För egen del väljer jag att inte diskutera fildelning – det har jag gjort nog. Jag håller verkligen med Walter Näslund i att Bono är ute och hojar i en ganska hög grad av teknisk inkompetens, världsfrånvändhet när han pratar om att det är ISPs ansvar, blindhet inför sammanhang och att Bono gör en logisk kullerbytta när han försöker få en rund skiva att passa i ett fyrkantigt hål. Helt enkelt handlar det om att välja väg: att genom förbud och att med totalitära hjälpmedel försöka att hålla kvar en gammal affärsmodell eller faktiskt face the music och förändra den. Tyvärr blir diskussionen som vanligt extremt bipolär: några kan inte läsa längre än näsan räcker (eller läs kommentarerna till Brännpunktartikeln), samtidigt som vissa fildelningsentusiaster enligt mitt förmenande lätt förenklar ägande kontra tillgång. Det finns helt enkelt en mängd människor som inte fattat att den här diskussionen är mycket större än fildelning. Och frågan är om Bono ens gjort det när han kan göra en sån här utsaga:

from America’s noble effort to stop child pornography, not to mention China’s ignoble effort to suppress online dissent, that it’s perfectly possible to track content

För även om han knappast direkt stödjer – till skillnad mot flera andra anser – Kinas censurlinje för internet så misslyckas han helt enkelt med att visa att tekniken, som används både för den goda saken (mot barnporr: ett sätt som självklart kan diskuteras) och för det onda (kinesisk censur av dissidenter), också kan användas för att komma till rätta av det (för honom) felaktiga fildelandet. Det är inte att stödja kinesisk censur men det är att implicit stödja suppressiva tekniska hjälpmedel för att straffa den som inte gör som Bono och några andra vill. Som Walter skriver:

What’s worse is that you even putting the protection of children and protection of old fat cat record label business models in the same priority paragraph makes us all blush on your behalf.

För oavsett om han väljer att värdera de olika användningsområden mellan ”noble” och ”ignoble” så menar han att kontroll av innehåll på nätet är behövlig, och att kunna spåra och implicit lagföra den som gör fel. Det är illavarslande. Jag har tidigare skrivit mycket om den värdeglidning som lagar av IPred, FRA och fördrag som ACTA kommer att innebära. Man kan inte blunda för det faktum att ett tekniskt hjälpmedel i fel händer kan användas till annat än det var tänkt för. Det Bono missar är att hans världsbild inte a är lla andras (lika lite som min är det) – och hans uttalanden är i det ljuset lika meningsfulla och rätta som andra idiotier som sagts i det här läget. För även om det ”bara” skulle handla om musik så är musik också makt – och yttrandefrihet. Om man, som Bono verkar tycka, ser till att digitala musikfiler ska vara ”vattenmärkta” och på så sätt kunna kontrollera och följa dem över nätet – vad händer med de musikfiler som är förbjudna i vissa länder? Vad händer med dem som använder sin musik för att göra uppror mot diktaturen? Det blir enkelt för deras motståndare att ringa in de som lyssnar. Och det blir då med Bonos goda minne – för man kan inte både ha och äta kakan.

Det blir onekligen problematiskt eftersom det slår undan benen på allt som Bono tidigare arbetat för: Amnestyinsatser och det intensiva arbetet för diverse dissidenter i hela världen. Varför ska vi fortsätta att lyssna på honom nu? Oavsett så har hans dubbla standarder: där skivbolagens ekonomiska ställning, illa dolt bakom ett skynke av fattiga, lidande konstnärer, ska rättfärdiggöra intrång i vår frihet medan i andra andetaget ska vi skänka pengar eller stå upp för Aung San Syy Kyi. Snälla Bono, det går inte att undvika att ta konsekvenserna av vad man säger. För även om teknik i sig är värdeneutral så är det inte det som det här handlar om: det handlar om att använda ett antal tekniska möjligheter för att på så sätt a) skapa ett samhälle som fortbestår av gamla modeller b) förhindra utveckling av såväl demokrati som kreativitet c) öppna upp en positiv ingång mot att skapa ett internet som är kontrollerbart.

Så jag kommer ha svårt att ta till mig vad han säger framöver. Tyvärr innebär det också att man börjar undra över RED. Det otäcka är att många kommer att lyssna på honom. Utan att reflektera.

Uppdatering: Apropå det här med copyright. Cory Doctorow skriver en av de bästa sakerna (tipstack @morpac) i frågan runt hans idé om att faktiskt ge bort sin e-bok ”Makers” gratis:

There’s a dangerous group of anti-copyright activists out there who pose a clear and present danger to the future of authors and publishing. They have no respect for property or laws. What’s more, they’re powerful and organized, and have the ears of lawmakers and the press.

I’m speaking, of course, of the legal departments at ebook publishers.

These people don’t believe in copyright law. Copyright law says that when you buy a book, you own it. You can give it away, you can lend it, you can pass it on to your descendants or donate it to the local homeless shelter. Owning books has been around for longer than publishing books has. Copyright law has always recognized your right to own your books.

Det känns minst sagt som möjligt att lägga till när det gäller såväl film- som musikbransch..

Reblog this post [with Zemanta]

För tjugo år sedan vaknade jag…

…till klockradion hos min dåvarande flickvän och fick höra om massakern på Himmelska fridens torg. De senaste dagarna har kinesiska myndigheter försökt att stänga ner nätet. För en repressiv stat vill till varje pris förhindra minnet av deras eget gigantiska misstag. Hotmail, Twitter, Typepad-nätverket. Allt för att undvika att människor minns och pratar om den regim som kontrollerar och censurerar människors rätt att prata, konversera.

Det som är skrämmande är att det i de senaste diskussionerna runt IPred, runt TPB kommit upp liknande förslag om att delar av internet, att förhindra människor att få tillgång till nätaccess osv. Här i Europa. Här i Sverige.

Gissningsvis kommer diverse partiföreträdare, statsministern och alla andra förfasas över censur och över massakrerna. Men det kommer att klinga extra falskt efter genomdrivna lagas som FRA och Ipred.

Uppdatering: Kolla in den gigantiska länklistan på Metafilter runt Tianmen Square. We never forget.