Imorgon måste jag till min redovisningsmänniska. Även om jag fortfarande är sjuk. Borde varit där för en vecka sen ju. Fan fan fan. Jag har jävligt konstiga relationer till såna där redovisningsmänniskor. De har hand om mitt liv och jag är som en elev som ska till rektor så fort jag ska prata med dem. Jag är verkligen en disaster när det kommer till sånt. Jag har ont i magen när jag ska logga in på banken. Jag är övertygad om att jag ska gå i konkurs hela tiden. På riktigt. Fråntagen hus och hem, bil och domännamn. Typ.

Men sjuk är jag. Galet förkyld de senaste dagarna. Typ sommarförkylning med turbo. Hela familjen har haft den, de feminima femtio procenten ligger före oss andra två. Jag ligger sist av alla. Så nu är det jag som inte kan andas eftersom det mesta är igentäppt.

Jag hatar att vara snuvig. Dels för att det här med näsdroppar är bland det värsta jag vet. Och så hjälper de sällan så pass att aversionen mot att spruta in det där otäcka i näsan går att bortse från. Sen vet jag att oavsett vad jag gör så kommer mina bihålor att täppas igen ett par veckor med rejäl huvudvärk och ständigt knaprande på alvedon. Vid såna tillfällen har jag ett lattjo partytrick: jag trycker mot ögonen och man kan höra hur det liksom kluckar. Så mycket snor pratar vi om i hålrum där det vanligtvis inte ska finnas vätska.

Så imorgon får jag se till att ta mitt pick och pack – läs min tjocka folder med diverse fack för viktiga papper och knalla ner till LRF Konsult. Annars får jag väl kvarsittning, eller kvarskatt snarare.

Hade tänkt att skriva något om den svenska bloggosfären juni 2011 men det gör jag någon annan gång. Det är lite för deprimerande när man också är förkyld.