Om tre dagar kopplas FRA upp. Oerhört välfunnet datum än en gång: man utgår från att de flesta har nog med julstöket att man inte har tid att protestera. Samma strategi som när man på rekordtid skulle klubba igenom andra integritetskränkande lagar.

Josh skriver om uppropet för att Telia ska ta FRA-lagen till domstol. Jag tvivlar på att det kommer att ske. Men det är värt ett försök. Camilla Lindberg är skarp i frågan om det faktum att Ingvar Åkesson, generaldirektör på FRA, uppenbarligen tänker strunta i vissa delar i FRA II – de som möjligen kan tänkas skydda en bit av vår integritet. FRA-shopen verkar vara åtminstone halvöppen.

Det är ett mörker som sänker sig över oss. Det påminner lite om Mordor. Ett digitalt Mordor med det allseende ögat som väntar på maktens ring: en nyckel till all data för att på så sätt kunna kontrollera allt. Lite registerstädning är spel för gallerierna och ett litet lattjo knep som doftar Schlingmann-strategi.

Man blir skrämd när man läser såna här saker: den engelska lagen RIPA, som gör att polisen kan kräva dig på att dekryptera dina filer på datorn oavsett misstankegrad – eller helt enkelt utifrån att de anser att du kan vara en grov brottsling, har fått sitt första offer: en schizofren excentriker som vägrade hjälpa till (tipstack till Pawlo). I grunden innebär det (och jag är övertygad om att vi kommer att få ett liknande lagförslag) du som anklagad måste bevisa din oskuld – och även om du är brottsling så tvingas du att hjälpa till att hjälpa polisen att fälla dig genom att du tvingas att dekryptera din data. Det är nån sorts form av digital waterboarding som skapas – om du inte hjälper till så åker du i fängelse bara på grund av att du då är misstänkt eftersom du inte hjälper till.

Det är första advent – väntans tid inför något som skulle frälsa världen. Själva väntar vi snarare på när sann frihet och nätintegritet dör ut genom att allt blir avlyssnat och sålt till den som betalar mest.

Mina andra postningar om FRA. Och för övrigt är jag glad att Blogge är tillbaka.