Den stora diskussionen under senaste året har varit om nätintegritet, digital övervakning och om fildelning. Problemet med det hela är att personer som söker att “skydda upphovsrätten” hela tiden menar att de av oss som konstant diskuterar en ny upphovsrätt och integritet hela tiden säger att det enda vi är intresserade av är att kunna fildela. Och ja – rent generellt så bygger allt på internet på fildelning vilket hela tiden försvårar diskursen. Om du lägger ut en av dina bilder på din webbsida så kommer den att landa i min dator via cachetekniken. Så i grunden är varje person som surfar olaglig då det i cachen ligger en mängd upphovsrättsligt skyddat material. Problemet är att om man ändå väljer att diskutera fildelningen utifrån torrenter och trackers så hamnar man snett då den övervakning som krävs, och det praktiska administrativa arbete som behövs för att göra detta är gigantiskt – i IPred har man valt att försöka tillåta skivbranschen och filmbranschen att vara polisväsende vilket visar på det absurda i att föra över ett gammalt tänkande om upphovsrätt till en ny teknisk plattform och utveckling. Genom att skapa prejudikat där företag har rätt att vara både åklagare och domare undergrävs rättsstatens fundament. Värdeglidningen är i gång och det hela slutar med att vi får en ännu mer snedvriden demokrati.

Det är en grundläggande sanning att en rättsstat måste ha lagar som stämmer överens med människors eget rättsmedvetande. Självklart är det en dualistisk utveckling där de rättsvårdande organisationerna har ett pedagogiskt ansvar och där ingår också att lyssna på dem som lagarna ska gälla.

Att fastna i fildelningen och mena att Piratpartiet endast handlar om detta är att endast se symptomet istället för att hantera själva källan till “problemet”.

Via Jocke hittar jag Henrik Brädéns debattartikel i SVD vars analyser känns som de jag och många andra valt att göra runt upphovsrätten. Att det handlar om stora grundläggande förändringar både vad gäller tekniska möjligheter respektive värderingsförändringar. Att det hårda regelvridandet i samband med IPred och ropandet på att alla är tjuvar skapar en våldsam värdeglidning för hela det juridiska systemet. Den upphovsrätt vi har idag är helt enkelt inte möjlig att upprätthålla: istället för att in absurdum försvara den och i princip kriminalisera en stor del av svenska folket då de är har potential att fildela måste det ske en kantvändning, en rejäl omstrukturering av upphovsrätten. Läs mina postningar om Fildelning och Upphovsrätt.

Problemet är att vi måste prata på en rätt hög metanivå eftersom det inte bara handlar om delande eller inte utan om många parametrar när det gäller integritet, en omkastning av teknikgrunden kanske större än Gutenberg. Problemet är att många fastnar i “det är det enda sättet för mig som konstnär/författare whatever att få lön” – Magnum Coltrane Price tar i från tårna och landar konstant snett i sin argumentation eftersom han försöker förklara att tekniken inte förändrat ens förutsättningarna för musikskapandet liksom att han menar att lagen ska skydda hans personliga integritet – men inte vanliga människors integritet:

Låt oss fantisera att nån annan än konsumenten ska betala. Kanske kunde jag bli sponsrad av ett företag? Då får jag knappast behålla min integritet. Jag tror inte McDonalds eller Microsoft skulle gilla mina politiska antikapitalistiska texter.

Här far föredettingen (och numera rätt okände) Coltrane Price lite vilse (inte bara i att han uppenbarligen inte är speciellt intressant att ens fildela). För om en affärsmodell är död – varför ska då staten underhålla den med lagmedel. Som 5Knop påpekar så är det märkligt att just kulturarbetare ska ha en långsiktig – om skivbolagslobbyn får som de vill en livstidslång – skydd av sina verk. Vilka grupper har det för övrigt?  Och Rosemari på Kulturbloggen lyfter frågan: men hur ska vi göra? Det är en bra fråga och precis som för medierna så finns det ett antal möjliga affärsmodeller men inga som ännu kan sägas vara formerade: bland annat utifrån det faktum att många artister och skivbolagen vägrat att ens fundera över det – vilket Coltrane Prices åsikter visar när han gör en märklig översikt över att det kostar så mycket att skapa musik och därför behövs musikförlagen. Jaha… Svensson har ett antal förslag som enligt mig många gånger kan vara väl kommunistiska men det är ändå förslag.

Ps. Smolitik är skönt satirisk mot att just Magnum Coltrane Price försöker förklara att så många laddar ner hans låtar. Läs! Förvirringen bland en del bloggare är stor.