Är du nöjd nu Erik Esbjörnsson? Din lilla hämnd gjorde att Bringéus fick sparken från P&G? På grund av dina lösryckta citat och ett skitnödigt amerikanskt företags svenska ännu mer rädda info-avdelning och HR-avdelning. Just nu har jag inte tid att diskutera det men frågan är: hur tänker sig företagen att behålla de riktigt duktiga, men kontroversiella, om man inte vågar låta dem få plats? Dagens Media tar sociala medierna (numera ;)) på större allvar: Dagens Media tycker att det hade varit intressant at ha en principiell diskussion med Procter & Gamble vad man kan och inte kan blogga om. Var gränsen för allvar och humor går men företaget väljer alltså att inte alls kommentera händelsen. Själv uppmanar jag till stöd för Bringéus - oavsett vad man tycker om hans humor så måste det finnas plats för privatliv även för en biträdande varumärkeschef. Uppdatering: Det är onekligen en intressant del i hela den här historien att Claes de Faire helt resolut menar att det är synd om Bringéus. En extrem form av journalistisk objektivitet eller helt enkelt en rejäl dos cynism? Jag blir mest illamående ärligt talat. Särskilt efter att läst hur CdF gottar sig i citaten en gång till och har en synnerligen splittrad åsikt om det hela. Uppdatering: En mer reflekterande och analyserande postning har jag gjort på Researcher. Andra bloggar om: Axel Bringéus, P&G, sparken, assistant brand manager, Erik Esbjörnsson, Claes de Faire, Resumé, illamående

Är du nöjd nu Erik Esbjörnsson? Din lilla hämnd gjorde att Bringéus fick sparken från P&G? På grund av dina lösryckta citat och ett skitnödigt amerikanskt företags svenska ännu mer rädda info-avdelning och HR-avdelning.

Just nu har jag inte tid att diskutera det men frågan är: hur tänker sig företagen att behålla de riktigt duktiga, men kontroversiella, om man inte vågar låta dem få plats?

Dagens Media tar sociala medierna (numera ;)) på större allvar:

Dagens Media tycker att det hade varit intressant at ha en principiell diskussion med Procter & Gamble vad man kan och inte kan blogga om. Var gränsen för allvar och humor går men företaget väljer alltså att inte alls kommentera händelsen.

Själv uppmanar jag till stöd för Bringéus – oavsett vad man tycker om hans humor så måste det finnas plats för privatliv även för en biträdande varumärkeschef.

Uppdatering: Det är onekligen en intressant del i hela den här historien att Claes de Faire helt resolut menar att det är synd om Bringéus. En extrem form av journalistisk objektivitet eller helt enkelt en rejäl dos cynism? Jag blir mest illamående ärligt talat. Särskilt efter att läst hur CdF gottar sig i citaten en gång till och har en synnerligen splittrad åsikt om det hela.

Uppdatering: En mer reflekterande och analyserande postning har jag gjort på Researcher.

Andra bloggar om: Axel Bringéus, P&G, sparken, assistant brand manager, Erik Esbjörnsson, Claes de Faire, Resumé, illamående