Deepedition

Det har varit en omvälvande dag. Jag har valt att ligga lågt. Suttit på ett långt internt möte.
Jag är trött. Adrenalintrött. Det finns ingen inspiration just nu till att tänka sociala medier, tänka utveckling.

Just nu skulle jag bara vilja stänga ner bloggarna.

Det som det här ändå har visat sig är två saker:
a) det finns en oerhörd styrka i sociala medier. En del tycker inte att det hela är mer än en liten krusning men krusningar rör sig utåt och kan lika väl bli till stora vågor (enligt kaosteorin).
b) vi står i en brytningstid. Där det gamla medieteoremet håller på att förändras, eller blir mer och mer obsolet. Och varje förändring innebär smärta; framförallt för den som måste förändras - men även för den som vill förändringen.

Om jag ska försöka att sammanfatta det hela så kan man säga så här:

Jag la ut en bild av ett uppslag ur den tryckta tidningen. Jag hade fått den fotograferad av lord Fredruk då jag inte fått igenom att prenumerera på Dagens Medias printversion på jobbet. Privat har jag helt enkelt inte råd. Jag gjorde det för att det var en stor bild på mig, för att jag var stolt över att vara i tidningen, jag var glad att Dagens Media tagit sociala medier på allvar. Jag la ut en pdf av samma bild med högre upplösning, länkad. Den sistnämnda var möjligen läslig för skarpögda. Bilden som låg på Flickr ansåg jag knappast vara läslig.

Jag hade fel.

Och ja. Det var dumt att inte maila och fråga Widell eller RvdB. Det var dumt att lägga ut pdf:en, vilken jag tog bort direkt efter att jag fått Rolfs första mail. Hade han skrivit “ta bort både pdf och bild” så hade jag gjort det. Men när det gällde bilden så uppfattade jag inte att det var den som var problemet utan jag utgick från att han menade den möjligen läsbara pdf:en. För jag kunde inte läsa något på bilden och såg den mer som en illustration av den lilla korta texten, en illustration över hur glad jag var att bli uppmärksammad för vad jag faktiskt kan.

Jag hade tänkt att helt enkelt göra ett referat senare men hann inte.

Efter det har jag kallats Deepcreep och Deepcorruption. Jag blev hotad med en faktura på 20k för vad jag ansåg som en oläslig faksimil (pdf:en var för länge sedan borttagen såväl från bloggen som från servern). Rolf ansåg att jag borde tagit den men jag är fortfarande privatperson, med en rätt kämpig privatekonomi.

För mig är 20k + moms rätt saftigt. Det är i klass med min bil.

Jag tog bort bilden, bad om ursäkt. Jag blev rädd. Rädd för att behöva förklara att jag skjutit vår privatekonomi i sank på grund av en faksimil. Rädd för att än en gång få löpa gatlopp i ägargruppen på grund av mitt ibland inte alltid så eftertänkta bloggande.

Så jag har valt att ligga lågt.

Jag vill dock ge Rolf hög cred för att ställa upp för bambuser-intervjun. Modigt.

Men jag blir lite skrämd av det hela. Skrämd av det oproportionella i reaktionen. Skrämd av hanteringen av frågan. Skrämd av att min positiva ingång, obetänksamt glad, fick ett svar som endast handlade om princip och makt - inte om kontext och att använda det positiva momentum som artikeln och uppmärksamheten kunde gett i vidare kretsar.

Jag väljer att inte gå mer i polemik i sakfrågan - helt enkelt för att den är överspelad för min del och jag tycker att det är dags att gå vidare. Jag har bett om ursäkt, jag har förklarat mig.

På vår träff för nån vecka sedan så diskuterade jag och Jardenberg känslan av att vi närmar oss en tidpunkt där de sociala medierna kan bli en bubbla.

Det är helt enkelt många likheter, visserligen mindre riskkapital, med DNE (Den Nya Ekonomin) eller IT-bubblan. Många väljer att göra samma tjänster med vissa små olikheter och jagar då samma användare.

Ett exempel: går man till HelloTxt finns det ett antal ytterligare tjänster än de som jag och de flesta i sfären av svenska sociala medier använder. När jag gick för att titta på dem så såg jag att de var rätt lika varandra - små skillnader (ex.vis hade en tjänst byggt sig runt det som Twittervision bygger för GoogleMaps+Twitter). Samma sak är det med sociala länksamlingar, YouTube-kloner etc etc. Tjänsten USP är ofta relativt liten jämfört med marknadsledaren, vilket gör att det finns stora faror att tjänsten kommer att gå under när konjunkturen vänder eller när nästa killer app kommer.

Det som hände förra gången var helt enkelt att utvecklingen bromsades upp rejält. Många goda idéer, som kunde utvecklats för att bli användbara redan då, har först nu blivit verklighet. Andra tappade sugen och försvann.

Hur ska detta kunna undvikas? Min åsikt är att det är att de traditionellt distribuerade medierna och de nya medierna, och de sociala medierna som måste hitta mer kollaboration istället för konfrontation. Det är något som ex.vis Mark Comerford ofta diskuterar och föreläser om -även om det sker ur ett annat perspektiv än det jag har. För ska den spännande utveckling vi sett fortsätta utan så stora hack som skedde runt sekelskiftet så behöver det också ske en förändring.

Jag tror förändringen till stor del handlar om en sorts kulturell joint venture: de sociala medierna, fr a user generated content-medier som bloggar etc. kan lära sig bli bättre på källkritik, bättre på att skapa plattform och research, nya infallsvinklar etc. för de traditionella journalistiska medierna. På samma sätt kan dessa skapa möjligheter för bloggarna att ta del av sin kunskap, erbjuda innehåll mot att få använda bloggares perspektiv och kommentarer. Jag tror knappast att någon förlorar på det.

De traditionella medierna kan lära sig mycket av den sociala mediesfären, och skapa sitt affärsmomentum genom andra kanaler än det prenumererade. Fr a tror jag på synkronicitet: tänk att man i en tidning tittar vilka artiklar som man kommer att toppa med. Genom att välja ut ett antal bloggar som får förhandsinfo eller förhandsbläddring så kan dessa helt enkelt bygga ett sug, ett intresse för tidningen.

Ett hypotetiskt case: Man har en intervju med Stina Honkamaa om Googles försök att köpa ett av internets backbones. Det är en rätt teknisk artikel även om vinkeln bygger på att det är en fara för konkurrensen, att Google kommer att få ett mycket starkt fäste på nätet osv. Självklart har man ett gäng bloggar och andra sociala mediepersoner i en lista, taggade med deras intressen. Genom att göra motsvarande en social media-pressrelease och skicka ut den till några utvalda, exempelvis några SEO-bloggare, några mediebloggare men också några allmänbloggare och i releasen inkludera en bakgrund, några pratminus och fr a länkar till bakgrundmaterial så kommer en hel del gärna skriva om det. Och påpeka att det hela kommer från tidningen och att hela storyn kommer att publiceras då och då.

Downside är ju att det redan är ute, downside är att en hel del fördjupar det som ännu inte är publicerat. Upside är att man får en buzz runt den kommande tidningen, det skapas en känsla av förväntan eftersom hela storyn inte är släppt och diskussionen är redan igång när tidningen kommer. Upside är också att det hela innebär att man kan göra en mängd uppföljningar utifrån de perspektiv som bloggarna gett. Självklart bör man ha twinglystuket på backlinks och referera i artiklar av bloggarna. Joint venture.

Det tillsammans med att de traditionella medierna väljer att skapa närvaro på andra sociala media-plattformar och skapa relationer som sedan kan användas i olika sammanhang, i artiklar, i kommentarer, som gästkrönikörer etc. och även skapar incitament för aktörer inom den sociala mediesfären att använda sig av tidningarnas innehåll mot att tidningarna får använda sig av deras.

Tittar man på USA så är det redan så. Det finns en joint venture mellan mer traditionella medier och bloggarna. Det är knappast någon journalist som i samband med preliminärvalen inte läser Wonkette eller Daily Kos. Techcrunch och Engadget är viktiga utbyteskällor för teknikmagasin och Seth Godin mfl står garanterat på Wireds VIP-lista. Och vice versa. Och det som händer där idag kommer hända här imorgon. Den redaktör som väljer kollaborativt angreppssätt på framtiden istället för konfrontativt, kommer att vinna.

Det innebär att vi säkrar den sociala medieutvecklingen samtidigt som de traditionella medierna skapar incitament för att överleva.

Det innebär utveckling. Och det finns ingen anledning att skrämmas…