Jag är en nörd. Sociala media-nörd. Så är det. Men det som är roligt med det är att jag mött en hoper andra sociala media-nördar. Och grejen med det är att allt är så tidigt, allt är så pionjäraktigt att alla liksom omfamnar varandra. Disruptive Media var kanske min bästa investering när det gäller att hitta andra likasinnade. Massor av roliga nya kontakter, och jag – som way back-bloggare – blev ett ansikte.

En av de mest sanslösa nördarna, där en annan lirar i gärdsgårdsserien, är Björn. Ett exempel: min skype plingade till (jag fattar inte att inte fler använder Skype). Det var Björn. Han ringde via java-applikationen för Skype från sin mobiltelefon. Alltså: över nätet ringde han när han satt på bussen. Lite som att gå över ån efter vatten men fortfarande: ett nyfiket explorativt beteende. Typiskt honom och typiskt många av (oss) andra inom den här early adopter-gruppen.

Björn är ihop med Annika Lidne, som stod för Disruptive Media. Och det som är speciellt med honom är att han både är fascinerad av de tekniska möjligheterna men också gör det hela till en lek. Hans dagliga, ibland timliga, livesändningar via Bambuser1 indikerar början på vloggandets genomslag. Ett exempel – ett väldigt ömt och kärleksfullt omtalande om sin älskade2:

Jag tror helt enkelt att det här handlar om en del av Nästa Grej™ (jag har förut dividerat om 3D-världar med mashup-funktionalitet). Vlogg och podcasten (som inte slagit i Sverige, antagligen på grund av att vi generellt har en mycket liten radiokultur och att radio sällan kommer utanför P1-träsket eller Mix Megapol-dyn) innebär att vi tar oss från det skrivna ordets diktatur. Den som känner att bloggandet helt enkelt är svårt och hela tiden får möta språkpoliser3 när han eller hon skriver något, som inte är rättstavat eller är fyllt med särskrivningar, som han eller hon känner är viktigt har här en möjlighet att uttrycka sig. Vi ser också en utveckling av mobilanvändandet när det gäller andra saker än att bara ringa, vi har mobila bredbandstjänster på ingående och mobiltelefoner med möjlighet att titta på film och annat. Och trots att vi ofta säger att skriftsspråket är viktigt, det är det som skiljer människan från djuren osv. så är människan en bildvarelse. Symboler, möten och ikonisering är något som vi inte slutar att använda bara för att vi lärt oss att skriva.

Framtiden tillhör rörlig bild. Och det kommer bli mycket bättre kvalitet ju längre utvecklingen pågår, det kommer att innebära att människor skapar ”tv” som är mycket mer intressant än traditionell media – vilket innebär att traditionell media än en gång får inse att tiden är förbi där de är primära uttolkare av en kollektiv verklighet. Sociala medier är här för att stanna – och det indikerar också ”mass”mediets död. Precis som att den grundläggande entiteten i samhället idag är individen och de grundläggande värderingarna mer och mer går mot individens rätt istället för kollektivets nytta så försvinner behovet av gemensamma kanaler. Det kan tyckas innebära en subjektifiering av verkligheten – men grejen är att mängden av perspektiv skapar en högre grad av objektivitet än att endast de ”vanliga traditionella” medierna ska vara de som har ensamrätt på uttolkningen.

Nej, jag tror inte att traditionella medier kommer att dö. Men de måste bli bättre på att vara mindre ”sig-själva-nog” och samspela med de sociala medier som finns. Inte för att de måste utan för att de kan ha nytta av det. För att alla perspektiv som ges faktiskt gör medierna bättre, ger dem möjlighet att spinna vidare på en story via bloggar, vloggar etc. men också att det helt enkelt handlar om att medielandskapet är förändrat.

Så. Till skillnad mot Uusmanns klassiska prognos om att ”Internet är en fluga” så menar jag att Internet har förändrat världen i grunden. Inte bara som kanal utan skapat incitament för värderingsförändringar, beteendeförändringar och – om Bodström och andra håller fingrarna borta – en bättre demokratisk möjlighet. Och här tror jag att vloggandet, och såna tjänster som Bambuser, kommer in: det är svårare att vara subjektiv i bild än i text.

Uppdatering: Björn har gjort en spinoff – eller en sorts response – på den här postningen:

och det han säger håller jag med om – och på nåt sätt var det just det som irriterade mig lite i mw:s kommentar nedan. Adaptionen: att skitsamma om seesmic, justin.tv och fan och hans moster har gjort liknande saker som bambuser nu utvecklar – grejen är ju att Bambuser helt enkelt tar det vidare ett steg till. Jag skumläste en intressant artikel om hur Fejjan genererat en massa företagande runt de olika applikationerna Brygubben skickade mig. Där säger Peter Fader bland annat att

Being based 100% on Facebook is very risky, because social networks are inherently unstable. Five years ago, we would have been talking about Friendster.

Tänk om inget hänt efter Friendster. Eller att communities stannat inom BBS-stängslet. Allt utvecklas – och genom det skapas mer värden och bättre medier. Det är just det som är fascinerande, och det som gör att jag mer och mer försöker att förklara transparens och kolloboration för kunder som kommer till mig för att jag ska jobba med deras varumärken: att det handlar om att den bästa idén är ännu inte utvecklad – att låta varumärket flöda fritt innebär att varumärket fylls med värden som varken de eller jag tänkt på: i vissa fall negativt men likaväl, och gör man bra kundvård, skapar goda relationer och respekterar individerna, en mängd positiva värden. Adaptionerna på gamla idéer är helt enkelt utvecklingen – och därmed behövs en ny syn på immateriellt ägande: istället för att idogt och snålt hålla på sitt ägande av idé 1 kanske ett open source-tänkande, eller en utveckling av ett bredare Creative Commons-avtal, innebära att jag som kommit på idé 1 helt enkelt kan utveckla idé 3 eftersom någon kommit med en helt ny inriktning i idé 2. Visst är det en svårare affär att göra så. Intäkterna blir lika lite linjära som utvecklingen – men säg det R&D som faktiskt lyckas att skapa det som skapas inom open source? Tänk läkemedelsutveckling under ett relativt öppet Creative Commons-avtal eller under GNU. Vi skulle löst HIV-frågan och vara långt framme på att hitta ett botemedel mot cancer. Garanterat.

För övrigt har jag, lite inspirerad av Björns bambusrande, börjat spela in små mms-filmer på min blip.tv, via ShoZu.

Andra bloggar om: bambuser, vlogg, blogg, media, framtiden, Annika Lidne, Björn Falkevik, sociala medier, Internet, medielandskapet, podcast, ordets diktatur

1. Bambuser är fortfarande i en tidig utvecklingsfas men idén är briljant: du spelar in i realtid och sänder strömmande via mobilkamera. Samtidigt har du koppling till den chat som finns på din Bambuser-sajt där de som tittar kan påpeka saker. Inget är nytt, fr a har väl porrindustrin gjort sånt här ett bra tag men det är nu möjligt för vem som helst att göra det. Enkelt och direkt. Alla filmer arkiveras sedan och blir en del av ens digitala footprint. [↩]
2. Sen är det rätt kul att höra Annika rätta honom lite :) [↩]
3. Nu är dock Lotten en vänlig och snäll polis, när det gäller personer som faktiskt har ett språkligt handikapp men sajten är värd att länkas ändå – på grund av kvalitet [↩]