Friheten och ropet på den digitala vargen

Ett antal artiklar har tagit upp hur man behandlar varandra på nätet. En del är intressant – annat känns som det vanliga ropet på ”den digitala vargen” (ni vet: internet är bara porr och bombrecept).

IDG låter Bertil Persson, universitetslektor i psykologi vid Lunds universitet, förklara det hela med den socialpsykologiska termen ”deindividuation” (något som forskades rejält runt under sjuttiotalet; bland annat i samband med The Stanford Prison Experiment):

Deindividuation är ett nyckelord. I en grupp där man är anonym kommer basala aggressiva tendenser till uttryck.
Vidare jämför Bertil Persson anonymitet på nätet med de stenkastande upploppsmakarna vid kravallerna i Göteborg 2001.
– Det har gjorts en del forskning på det här. Ett sätt att är att avmaskera personerna på olika sätt. Det kan avhålla många. Socialisation har också en stor betydelse, till exempel vad föräldrarna säger.

Wowsa. Den gode lektorn tar till rejäla liknelser. Problemet är att han i det här fallet utgår från helt olika kontexter – kravallisterna hade en gemensam fiende och en gemensam ideologisk grund. Det har sällan nätanvändare.
Och nästa fråga – som lektorn vid Lund inte ställer sig – är hur de som ”mobbar” fått reda på historien från början? Gissningsvis genom media. Är då ett sånt exempel som tas upp i IDG-artikeln från början inte skapat för att visa på något abnormalt (dvs. något som journalisten uppfattar att skiljer sig från ett normalt beteende)?

Så frågan är väl snarare: är det konstigt att personer på nätet fortsätter att diskutera saker utifrån att det är något abnormt/extraordinärt? Jag tycker inte det: dels handlar det om samma mänskliga betingning som att vi tenderar att taggas av olyckor, ond bråd död och liknande, dels handlar det om att människan faktiskt blivit civiliserad, dvs. lagt på ett civiliserat lager på den djupt liggande djuriska driften. [[Homo homini lupus]] liksom.

Det känns som om Bertil Persson inte har riktig koll på nätet, på själva kontexten av det som han faktiskt uttalar sig om. För det handlar inte om att ropa ”wojne wojne så otäckt”. För om man, som IDG skriver, förklarar att ”mobbingen av lärare sker på ställen som de inte har tillgång till” visar man just på problemet: att en del av vuxenvärlden valt att lyssna på ropen om den digitala vargen och ställt sig utanför en global gigantisk kommunikationsarena.

Johnny Lindqvist [Friends; min anm.] påpekar också att problemet ofta är att lärarna kanske inte vet vad de utsätts för på nätet. Detta är något som även Metta Fjelkner [förbundsordförande på Lärarnas Riksförbund; min anm] uppmärksammat. Hon menar att vuxna och lärare måste få en bättre uppfattning om hur det fungerar i datorvärlden.

Så frågan är snarare – hur kan man skapa en ”code of conduct” som både stämmer med en yttrandefrihet utöver allt vi tidigare varit med om, för att inte hindra nätets utveckling till att bli varje människas möjlighet att uttrycka sig och samtidigt förhindra en våldsam upptrappning av hot och liknande? Denise Howell, bloggare och jurist menar exempelvis:

The tools of the Live Web have made it easier than ever for ordinary people to communicate and express views in their individual capacities, and to provide platforms, e.g. on their blogs, for others to do so, [...]
I think anyone who enjoys any aspect of the Live Web would celebrate this fact, and agree its vitality would be impaired if the law expected or required these ordinary people to envelop themselves and their sites in elaborate legal provisos and conditions if they hope to be shielded from potential responsibility for the bad acts of others

Ett antal personer har diskuterat ett code of conduct för bloggar, efter att Kathy Sierra på Creating Passionate Users fått motta ett stort antal dödshot. Tim O’Reilly är en av dem:

I do think we need some code of conduct around what is acceptable behaviour, I would hope that it doesn’t come through any kind of [legal/government] regulation it would come through self-regulation.

Ett antal bloggare med stora läsarskaror har ställt sig på Sierras sida även om hon upplevt att många varit tysta:

I think there is a culture of looking the other way. When other prominent people look the other way it is creating an environment that allows this type of behaviour

Robert Scoble, typ den internationella bloggosfärens Bill Gates/Steve Jobs, har dock valt att inte vara tyst genom att ta bort möjligheten till att posta anonyma kommentarer på sin blogg och tog uppehåll i bloggandet för att visa solidaritet med Kathy Sierra.
Han berättar också att Sierra och Chris Locke, som uppfattas som den som är upphovet till en del av förföljelsen av Kathy Sierra, har gjort ett gemensamt uttalande (fast två – ett från var och en).

O’Reilly har föreslagit en draft för en gemensam code of conduct:

1. We take responsibility for our own words and for the comments we allow on our blog.[...]
2. We won’t say anything online that we wouldn’t say in person.
3. We connect privately before we respond publicly.[...]
4. When we believe someone is unfairly attacking another, we take action.[...]
5. We do not allow anonymous comments.[...]
6. We ignore the trolls.[...]

och föreslår också en sorts laissez-faire-märkning av de bloggar som helt enkelt tillåter flame war och totalt fri moderation. Diskussionen är igång och – det är ju just det som både är knivigt och fantastiskt med bloggosfären – det är diskussionen som i mångt och mycket är meningen. O’Reilly besvarar kritiken på sitt normalt torra sätt – vilket tar udden av mångas dissningar. Fr a är slutet mycket bra:

The mechanisms I proposed may not be the right ones, but I am convinced that the goal is worthwhile. Let’s figure out the right way to reach it.

Jag tycker frågan är intressant. Framförallt är den bra mycket mer fördjupad än den överhettade diskursen om ”bloggmobbing” som skett i den svenska bloggosfären. Själv tillhör jag säkert dem som anses som mobbande med jämna mellanrum – och ibland, dåliga dagar, kan jag ta i för mycket. Det kan jag lätt erkänna. Men samtidigt – jag hotar mycket sällan och då jag gör det har personen hotat mig innan (exempelvis med att göra det som ”stina” gjorde mot Emma).
Sen kan man anklaga mig för att vara anonym, men det är jag inte. Det är enkelt att hitta vem jag är – däremot har jag valt att inte lägga upp ett visitkort synligt på förstasidan för att åtminstone slippa de personer som inte klarar av att tänka lite längre än näsan räcker. Men visst – ibland blir även jag elak. Det är inget jag är speciellt stolt över men jag försöker ändå att skilja mellan åsikt och personen bakom åsikten (vilket ett stort antal av mina vänner fått känna på).

O’Reillys förslag är ett ok försök men det finns ett antal problem. Dels är det problemet med anonymiteten. Om man inte väljer att avkräva icke-anonymiserade e-postadresser så går det alltid att vara rätt så anonym ändå (se #3 och till viss del #5). Själv har jag valt att vilja ha en e-postadress som kommentatorn faktiskt använder, för att kunna kolla av saker eller helt enkelt för att slippa vad O’Reilly kallar ”drive-by anonymity”-personer (intressant artikel om just detta: Does anonymity breed nastiness in the online world?).
För just den ”konstruerade anonymiteten” (själv är jag för självälskande och för kass på att inte avslöja mig för att klara av det :)) som flera bloggare valt är av nöd eller för att faktiskt kunna säga saker lite mer öppet och frankt – ett krav på att avanonymisera alla (som Bertil Persson menar) skulle ta bort mycket av bloggandets kvalitet liksom möjligheten för personer att berätta sanningar om såväl sina liv som om saker i samhället som inte är bra.

Jag kan se vissa problem när det gäller O’Reillys förslag när det gäller #4 – är det något som skapar flame wars i kommentarsfälten så är det ju just detta. Ett bra exempel är citronmuffins postning klicka – där den kritiserade bloggens (som jag lite elakt kallar dem) ”hangarounds” ger sig ut för att försvara den och andra (jodå – jag också) sätter upp ett försvar och kriget är igång.

Jag tycker däremot #1 i förslaget borde vara rätt så självklart. Från alla håll: jag står för att jag kan vara jävligt vass och säga saker som folk kan uppfatta som rätt elaka. Och nej, jag kan säga förlåt om jag anser att jag faktiskt gått till överdrift. Och jag är inte sen att hålla en normal ton om den som triggat min elakhet väljer att sänka sin ton till normalt läge.
För samtidigt som jag logiskt kan hålla med om #6 så finner jag ett visst nöje i att reta upp ”trollen”. Vissa fäktas, andra slåss – jag snackar (eller skriver). Det är min form av kampsport. Det som triggar igång är när personer anser sig ha rätt att skriva elaka saker – men när de får mothugg anse sig mobbade. Och det är lite det som också är att inte ”titta åt andra hållet”. Jag kan gärna ta elden på mig – efter ett antal år på den kristna BBS:en Crossnet så är jag jävligt härdad både vad gäller hårda omdömen, mordhot och kränkande tillmälen. Men det som trollen måste börja inse är att om man ger sig in i leken så kan det bli tuffa tag.

Som ni märker berör jag inte genusdelen av diskussionen runt Kathy Sierra. Och jag blir fortfarande trött när många kvinnor som bloggar ibland reflexmässigt förklarar sig som bloggmobbad om någon kritiserar deras åsikter. Men framförallt för att jag finner genusperspektivet i det här fallet problematiskt – men också (tyvärr) självklart. För vi har fortfarande ett patriarkalt värderingssystem när det kommer till åsikter och diskurser – jag har lättare att få genomslag än en kvinna.
Samtidigt blir det problematiskt att låta genusperspektivet blir en sorts [[grand unification theory]] som förklarar allt ont som händer – det är inte bara för att Kathy Sierra är kvinna som hon blev utsatt. Det hela är mer komplicerat än så – vilket också Janet Shibley menar i sin meta-analys av könsjämförande studier.
Eller som en av mina favoritbloggare uttrycker det (och vill man ha ett lysande exempel på drive-byanonymiteten så finns det i den postningens kommentarer):

Förhoppningsvis kan det leda till en diskussion som fokuserar på individerna och inte på stereotyper, och som också försöker ta upp frågan om hur vi ska skapa ett samhälle där alla tillåts att vara den de är, och vill vara, och inte, ofta successivt, formas efter förväntningar.

Uppdatering: Hittade en postning där TBFKEM skriver om det: Barnförbjudna bloggar

en del vill ha en Speakers corner, där debatten gärna får vara hetsig och innehålla personangrepp (även om det i många sammanhang verkar betyda jag-får-angripa-andra-ingen-får-angripa-mig), medan andra mer ser sin blogg som en middagsdiskussion, eller en dagbok.

Andra om: , , , , , , , , , , , , , , , —–

  1. sidospår: gillar hennes användande av terminologin ”Live Web” – en klart bättre förklaring om vad webben har utvecklats till de senaste åren än world wide-metaforen []
  • Desirée

    Punkt 1 kan också vara ett effektivt sätt att tysta.

  • Desirée

    Vadå ansvar?
    Skulle man inte ha nåt ansvar när man kommenterar?
    Jqag är väl inte anonym heller.

  • Nini

    Det är så självklara riktlinjer O’Reilly lägger fram. Att överhuvudtaget bete sig lagligt borde ju inte vara något konstigt.

    Det som saknas är en insikt om att nätet inte på något sätt är en laglös värld. Samma lagar gäller där som överallt annars. Förtal är förtal, hot är hot. Det krävs lite mer att få tag i nån som hotar anonymt bara…

  • Nini

    Det är så självklara riktlinjer O’Reilly lägger fram. Att överhuvudtaget bete sig lagligt borde ju inte vara något konstigt.

    Det som saknas är en insikt om att nätet inte på något sätt är en laglös värld. Samma lagar gäller där som överallt annars. Förtal är förtal, hot är hot. Det krävs lite mer att få tag i nån som hotar anonymt bara…

  • Desirée

    Punkt 1 kan också vara ett effektivt sätt att tysta.

  • Nini

    Tysta vem? De som kommenterar anonymt eller de som skriver inlägg som man inte håller med om?

  • Nini

    Tysta vem? De som kommenterar anonymt eller de som skriver inlägg som man inte håller med om?

  • http://deepedition.com/ N|.

    [Comment ID #9821 Will Be Quoted Here]

    Mjäe. Håller inte med. Om man inte kan tänka sig ta ansvar för sina åsikter bör man nog faktiskt hålla klaffen…

  • http://deepedition.com N|.

    [Comment ID #9821 Will Be Quoted Here]

    Mjäe. Håller inte med. Om man inte kan tänka sig ta ansvar för sina åsikter bör man nog faktiskt hålla klaffen…

  • Desirée

    Vadå ansvar?
    Skulle man inte ha nåt ansvar när man kommenterar?
    Jqag är väl inte anonym heller.

  • Emma

    Ja du Deep. det är sådana här inlägg som gör att jag läser din blogg. Jag kan absolut se att du kan vara väldigt aggressiv i din framtoning men i min värld är det helt klart att föredra framför den underliggande anonyma ilska som många dras med och som är väldigt svår att bemöta.

    Du ger människor en möjlighet att bemöta din irritation och din ilska.

    Lite off topic kanske. Det jag egentligen ville säga är att du skriver väldigt intressanta, välformulerade och tänkvärda inlägg.

    Själv känner jag att jag skriver så mycket sånt i min yrkesroll så att bloggen snarare fungerar som en ventil för ”blaha:andet”

  • Emma

    Ja du Deep. det är sådana här inlägg som gör att jag läser din blogg. Jag kan absolut se att du kan vara väldigt aggressiv i din framtoning men i min värld är det helt klart att föredra framför den underliggande anonyma ilska som många dras med och som är väldigt svår att bemöta.

    Du ger människor en möjlighet att bemöta din irritation och din ilska.

    Lite off topic kanske. Det jag egentligen ville säga är att du skriver väldigt intressanta, välformulerade och tänkvärda inlägg.

    Själv känner jag att jag skriver så mycket sånt i min yrkesroll så att bloggen snarare fungerar som en ventil för ”blaha:andet”

  • Per M

    Det är väl vanligare att man öppnar munnen utan ansvar och förväntar sig att folk ska bara ta emot. Anonymitet är som terrosism i vissa fall. Näe om folk vågade stå för det de skriver så skulle folk tänka sig för innan de hasplar ur sig dumheter som de måste ta konsekvenserna av.

  • Per M

    Det är väl vanligare att man öppnar munnen utan ansvar och förväntar sig att folk ska bara ta emot. Anonymitet är som terrosism i vissa fall. Näe om folk vågade stå för det de skriver så skulle folk tänka sig för innan de hasplar ur sig dumheter som de måste ta konsekvenserna av.

  • http://deepedition.com/ N|.

    Problemet är väl snarare att så fort man öppnar munnen och ger kritik så är man avundsjuk… *suck*

  • http://deepedition.com N|.

    Problemet är väl snarare att så fort man öppnar munnen och ger kritik så är man avundsjuk… *suck*

  • Pingback: Deepedition » deeped noterar…

  • Pingback: Det är dags att kräva mer – eller åtminstone att börja filtrera | Måns Jonasson

  • Pingback: Hat är något annat än Internet | Deepedition