Det här är kanske det mest sorgligt vackra i hela den sorgliga Johanna-historien. Regina Lunds dikt till sin ”själa syster”:

Inte du
Inte nu
Inte någonsin

Och jag tänker på Lotta. Som för sjutton år sedan valde att lämna oss. Som valde att gå. Tabletter och whiskey. Ett avskedsbrev till mig och HS. Och ett stort skuldhål i mitt hjärta. För att jag inte såg. För att jag inte förstod.

Människor säger om Sällströms val ”så gör inte en mamma”.

De människorna har aldrig mött ångestens mörka hundar. De har inte sett panikens vidriga svettiga ansikte i spegeln. De har aldrig sugits ner i det avgrundssvarta – där inget annat finns än andetagen från demonerna. Jag har varit där. Och då och då står jag på kanten och tittar ner.

Sov gott Johanna. Sov gott Lotta.

Uppdatering: Sleepless skriver bra om depression här och här. Man kan kolla in mina bilder ”Pictures of a depression POD” på Flickr.

Andra bloggar om: Johanna Sällström, självmord, ångest, Regina Lund, dikt, Lotta, minnen, depression