Inte nu inte någonsin
Det här är kanske det mest sorgligt vackra i hela den sorgliga Johanna-historien. Regina Lunds dikt till sin “själa syster”:
Inte du
Inte nu
Inte någonsin
Och jag tänker på Lotta. Som för sjutton år sedan valde att lämna oss. Som valde att gå. Tabletter och whiskey. Ett avskedsbrev till mig och HS. Och ett stort skuldhål i mitt hjärta. För att jag inte såg. För att jag inte förstod.
Människor säger om Sällströms val “sÃ¥ gör inte en mamma”.
De människorna har aldrig mött ångestens mörka hundar. De har inte sett panikens vidriga svettiga ansikte i spegeln. De har aldrig sugits ner i det avgrundssvarta - där inget annat finns än andetagen från demonerna. Jag har varit där. Och då och då står jag på kanten och tittar ner.
Sov gott Johanna. Sov gott Lotta.
Uppdatering: Sleepless skriver bra om depression här och här. Man kan kolla in mina bilder “Pictures of a depression POD” pÃ¥ Flickr.
Andra bloggar om: Johanna Sällström, självmord, ångest, Regina Lund, dikt, Lotta, minnen, depression
Kanske relaterat: På tal om att vara deppad, Ojsan, Altenstedt kör vidare - nu anonymt?, Jan Larsson anser att deprimerade kan ta livet av sig, Lassievarning, The JPA Chronicles,
Technoratilinks.
070215 12:14
“SÃ¥ gör inte en mamma.”
Håller med dig helt i det - de kan inte ha varit där själva. Och hur skall man då kunna förklara?
070215 12:57
Jag har haft depression (och vilja att dö) inpå mig genom nära anhörigs sjukdom, men ändå kommer jag aldrig att förstå. Det kan bara den som varit där själv.
Niclas, mycket starka bilder.
Det gör ont att titta - men det är viktigt så jag gör det ändå.
070215 13:24
de kan nog visst ha haft både ångest,depression och svarta hål, men all känsla är inte densamma för alla.
alla depressioner är inte likadana, inte ens hos en och samma person.
jag har varit kliniskt deprimerad sedan jag var barn, men den depressionen jag hade som barn och sedan tonåring är inte alls liknande den jag har nu. det är inte samma känslor, inte samma mönster och inte samma reaktioner. det som tidigare var suicidalt är numera förlamande.
inte heller agerar jag likadant när jag har någon, vare sig det är djur eller barn, vars välbefinnande hänger på mig, som jag gjorde när jag var helt ensam. kärleken ger mer styrka.
070215 14:59
Det är väl det det handlar om till stor del Livet. Att försöka förstå att man aldrig någonsin kommer att kunna förstå andra människors val.
Förstå att människor är individer, den ena är inte den andra lik, och därför är det näst intill omöjligt att sätta sig till doms över andras val.
070215 23:39
[...] övrigt skriver Niclas pÃ¥ Deep|Edition bra om Johanna Sällström och om självmord: De människorna [som säger att “sÃ¥ gör inte en mamma”] har aldrig mött Ã¥ngestens [...]
070216 13:50
Jag tyckte Regina Lunds “dikt” var mer pubertal än vacker. Lite som Lunarstorm.
070216 13:55
Rent poetiskt var den riktigt usel, snarare ett lyriskt blogginlägg än en dikt. Utan det var just de där orden “inte nu inte nÃ¥gonsin” som liksom stack ut, stack fram.
070216 15:55
Tack för inläggen kring J S död och depresson-självmord. Jag har sett det här på mycket nära håll. Kan bara säga att varje steg i det här området är svårt. En nära barndomsvän tog livet av sig. Han sa till mig att jag inte förstod, att jag inte kunde förstå när jag träffade honom bara några dagar innan han dog. Han ville inte säga rent ut varför, men jag tror jag vet.
Och ändå vet jag inte. Det jag anade då fyllde mig med mycket ilska över människor som ser ned på andra. Jag har inte ändrat mig på den punkten, men jag förstår ändå inte hans panik. Förstår inte i vilka relationer paniken växte.
För precis som ni skriver så tror jag det handlar om panik. Och det som du skriver, lisa, är för mig en väldigt bra bild av panikens olika sidor.
Verkar det obegripligt? Jag måste stödja mig på modern neurobiologi och psykoanalys för att få någon rätsida på det. Och på mina egna upplevelser av de här tillstånden.
Det som jag tycker är svårast är kanske ändå att försöka närma sig människor som befinner sig i eller lätt går in i de här tillstånden. Man blir lätt en del av dem. Det är som om kontakten med verkligheten är skör just då. Men bara just då kanske.
Men nu går jag kanske lite väl långt in i det här. Det enda jag egentligen ville var att säga tack för ärliga beskrivningar. Och ge lite tillbaka.
070218 04:01
Ursäkta mig, men dom där bilderna du länkade till är inget som är gjort under en depression utan under en psykos.
Är du deprimerad sitter du för fan inte och försöker vara kreativ i photoshop.
Du kanske varit lite ledsen, men då ska du inte käka zoloft. Du borde äta antipsykotisk medicin.
070218 08:29
Sorry Martin, men jag är nog mer trygg i att låta psykologer och psykiatriker diagnosticera mina depressioner än nån fåntratt som du.
Vet du vad en psykos är? Du är välkommen att definiera en psykos och dess kännetecken -
- så kan jag förklara att du är bakom flötet.
Psykiska sjukdomar definieras utifrån ett antal faktorer som är internationellt definierade och jag kan lugnt säga att min depression stämde med alla faktorerna för just depression men med endast två av psykosens faktorer (minst fyra faktorer ska vara överensstämmande).
Innan du springer runt och leker hobbypsykiatriker kanske du ska ta och lära dig något och läsa på i DSM-IV som är det verktyg som används.
070218 17:05
[...] anledning (diskussionen om Johanna Sällströms självmord och den lilla snurriga kommentar som Martin avlämnade) hittade jag en intressant artikel om depression. Six million American men will be diagnosed with [...]
070218 20:53
Jag är sÃ¥ otroligt trött pÃ¥ psykvÃ¥rden sÃ¥ jag nästan tror att man ibland skulle kunna lägga ner den som den är idag…Varför inte sända folk till vÃ¥rdecentralen där de fÃ¥r kryssa i skalor pÃ¥ sitt mörker och sedan fÃ¥ ett recept pÃ¥ fontex eller zoloft i handen? *synisk*jag fick nämligen själv höra när jag fick komma till en öppen mottagning inom psyk att de inte hade recurser til att ge mig terapi utan om jag Ã¥t si & sÃ¥ stor dos av medicin sÃ¥ skulle jag kunna klara mig ändÃ¥…Saken var bara den att jag höll pÃ¥ att gÃ¥ under av deras medicin som jag har sÃ¥dan Ã¥gren att jag kunde gÃ¥ pÃ¥ att äta i TVÃ… Ã¥r..de Ã¥ren är de svartaste i mitt liv. Idag äter jag ingen medicin, har ingen terapi men mÃ¥r pÃ¥ “egen väg” rätt bra även om visa dagar är hemska..men aldrig jag söker mig till psykvÃ¥rd igen..såå sorgligt att der ska gÃ¥ till sÃ¥!
070220 11:07
“själa syster”? Jag tror inte Regina sörskrev det, hördu.
070220 17:47
Lupus ditt pucko. Det är bara att läsa i länken till dikten så inser du att du inte har en jävla koll på nåt. Gå och göm sig.
070225 09:53
Du är så bra, som alltid.
Bamse kram