Idag ska jag försöka tvätta lite, städa lite och självklart jobba en del. Publicera en podcast och skriva ihop lite planer. Sen göra en del administration, ligger lite efter och avsluta kvällen med lite träning om min begynnande förkylning håller sig på plats. Det är en ganska normal söndag. Under tiden kommer jag skriva tweets, snapchatta och en massa annat. Normaliteten.
Så varför skriver jag det här? Det är ju knappast intressant alls.
Igår läste jag vännen Anne-Lie Lokkos uppdatering
”Vad kan vi göra? Världen rasar. Är det nu vi alla måste göra mer? Fokusera på rädda världen och mindre på våra egna mål. Vad kan vi som individer göra? Eller ska någon annan få ansvaret och jag går på gymet, hittar mig själv och skriver 5 tips om hur du lyckas med din LinkedIn-profil.”
Jag förstår henne mycket väl. Det här är verkligen inte att ifrågasätta henne.
Det som Trump-maffian och May-gänget och Daesh-galningarna, Erdogan med posse, Putin et conc. plus en massa andra gör är att förstöra ett samhälle som vi hållit som normalt. Vi har samma saker i vårt eget land. Normaliteten i meningen att faktiskt ett liberalt, människovärdigt och jämställt samhälle är det som alla försöker uppehålla, med mångfald och vilja till utveckling.
Det är värt att utmana den förändringen. Men också viktigt att uppehålla vår egen normalitet. Det handlar om den fina balansen mellan att låta allt verka som vanligt och därmed vända ryggen till det som hotar samhället och att samtidigt uppehålla en normalitet för att inte förstöra det vi byggt upp genom att sluta skapa kunskap och insikter även om saker som inte handlar om de stora frågorna.
Rädslan kan innebära att vi slår sönder normaliteten själva – och på så sätt också blir en del av den rörelse som vill förstöra det vi ser som det normala. Skräcken kan göra att vi slutar att göra det som också bygger ett samhälle: kunskap och insikter i det lilla livet.
Vi behöver vara på tå, behöver berätta vad som händer. Men vi behöver också fortsätta att leva i vardagen. Att visa att livet fortsätter trots att det brinner runt omkring oss.
Passiviteten är den stora faran men också att vi slutar att också prata om det normala, om det lilla livet, gläds åt nya spännande händelser. 5 sätt att uppdatera din linkedin-profil innebär också en trygghet: att den vanliga fortfarande fungerar också.
Vi ska fortsätta att hjälpa varandra att både vara så trygga vi kan men också så informerade som det är möjligt. Vi ska fortsätta bygga på en bra värld, vad det än handlar om. Normalitet förändras hela tiden.
I slutänden måste vi ändå tro att sans, medmänsklighet och öppenhet vinner.