Reaktionen på att jag valde att gå med i Piratpartiet har varit intressanta. Framförallt de negativa reaktionerna eftersom de visar att det finns en rejäl dos av kommunikation som PP måste göra. Den vanligaste är: ”bara man får fildela och se gratis film så skiter man i resten”. Jag har försökt att förklara ganska ingående varför jag valde den här vägen till slut – och fildelning per se är knappast ens en parameter. Frågan om Internets frihet och tillgången till information liksom individens rätt gentemot mäktiga organisationer är mycket större än torrenter med någon svensk film. ”Piratpartiet vill ta bort upphovsrätten – det är dumt.” är en annan idé som folk fått. Det handlar knappast om att ta bort något utan att förändra. Upphovsrätt handlar dels inte om att äga och immateriell rätt är i sin grund ganska svårhanterlig och i en situation där immaterialrätt och upphovsrätt dels blandas ihop och dels utmanas av helt nya tekniska lösningar som i sin tur förändrat värderingslandskapet så blir det ännu märkligare att hålla fast vid något som skapades i en helt annan kontext.
Den mest intressanta reaktionen och det påstående som kanske är både mest förståeligt och samtidigt viktigt att hantera är: ”Piratpartiet är ett enfråge-parti. Resten skiter man i.” Det finns riktigt intressanta aspekter på det:
1. Även om det kan ses som en fråga: frihet på Internet, tillgänglighet och förändringar i hur informationen hanteras så är det en fråga som påverkar hela samhället. Det är också en fråga som överförd kan adderas på alla andra delar i samhället: om vi söker en frihet för information, individens rätt till sin egen data osv. så påverkar det varje del av ett samhälle där individen ingår. Integriteten, kunskapen och kulturen utifrån ett individperspektiv istället för ett kollektiv är en stötesten och en grundsten som fler partier borde hantera innan man börjar diskutera försvarsbudget. Samtidigt är argumentet ett felslut när man jämför de frågor som Piratpartiet driver med att hantera sjukvårdskris eller diskutera arbetslöshet. Den fråga som PP framförallt driver är en systemfråga medan de andra handlar om tillämpningar.
2. I principprogrammet och vidare så finns det embryon till nästa steg för PP. En bredare del för tillämpningspolitik som påverkas av själva systempolitiken. Men det intressanta ligger i att Piratpartiet på många sätt är starten på något som kan ses som en ny politisk värld. Som inte bygger på att en riktning ska söka efter monopol på världsbilden eller ha svar på varje tänkbar tillämpning. Piratpartiet kommer ur ett begynnande nätverkssamhälle där också politiken behöver förändras, sättet som politik bedrivs. Det gamla sättet att se politik (och som åsikten om att enfrågepartier är dåliga) bygger på en demokratiserad diktatur. Demokrati är en form av (i teorin) jämställd kamp om tolkningsföreträde och den som vinner har därmed en (under sin valperiod) oinskränkt makt att tillämpa en politik. Det innebär att systemfrågor och tillämpningsfrågor ofta sätts i samma nivå. Det är inte så konstigt: demokrati 1.0 om jag får vara lite skojig kommer ur diktaturen. Även om du skapar något annat så får det alltid färg av vad det kommer ur och det politiska system som vi har idag färgas helt enkelt av det tidigare systemet där några få genom födsel, meritokrati eller vapenmakt hade oinskränkt rätt att bygga samhället efter sitt system. En utveckling ur det som kommer innan innebär alltid att detta försvagas. Demokrati 2.0 blir därmed något annat. Vilket framförallt bygger på nätverket och att det inte finns ett egenvärde i att ha egen oinskränkt makt. Det är för mig en av de saker som gör att Piratpartiet blir spännande – även om det är en tidig början, ett embryo som kommer att behöva gå in i de vanliga strukturerna så är det en del som oundvikligt kommer att finnas med i en övergång. Det finns inget som säger att det yttersta målet för Piratpartiet är att få en majoritet i beslutande organ. Det handlar om att driva en förändring och en utveckling. Tillsammans med dem som vill åt samma håll snarare än bara själv.
Så för min del är inte ”enfrågepartiet” ett problem (längre). Självklart finns det massor med olika åsikter i ett parti som PP. Och personer som har olika bevekelsegrunder att gå med. Men mina är de här.
Post #030 i #blogg100