Hårddiskarna – ännu en presumtiv straffskatt på kollektivet

Anna Troberg påminner oss om att det i dagarna är fem år sen polisen gjorde tillslaget mot PRQ (och om hela det rättsliga efterspel som fortfarande luktar unket). Och vi minns infiltratören som skapade tillslaget mot Bahnhof ett par år tidigare. Men det är vatten under bron. Det har hänt. Problemet är att vi fortfarande har samma problematik som då: när politiker på allvar pratade om bredbandsskatt för att se till att upphovsrättsinnehavare fick betalt. Sedan dess har organisationen Copyswede lyckats få till en extra avgift på tomma CD- och DVD-skivor, jagat att man ska betala “kopieringsskatt” på varenda MP3-spelare och nu vill man att alla hårddiskar ses som företrädesvis använda för olaglig fildelning: inte att göra backuper på sina egna foton, sina egna filmer etc. Nästa steg är att vi ska betala extra tillägg på våra mobiltelefoner eftersom vi kan ha musikfiler där. Att hela streamingutvecklingen innebär att det hela nu börjar bli surrealistiskt struntar man i. Nu verkar det som om vi slipper det fram till i höst. Och nej, Kinect lär klara sig: men det var ett roande aprilskämt.

Problemet är helt enkelt att det idag inte längre är så jäkla lätt att skilja mellan de som skapar och de som konsumerar. Det går fr a inte att göra det på distributionsnivå på det sätt som man fortfarande vill beskatta. Datorer och internet har gett varenda en möjlighet att skapa sin egen kultur. Skriva sina egna texter, skapa sin egen musik och fr a – ta sina egna bilder och dela med sig av dem. Det är något som upphovsrättsorganisationerna valt att blunda för.

Det som skapas är en bestraffning som inte riktigt står i proportion till brottet – och fr a handlar det om en sorts generell förhandsbestraffning av ett kollektiv som knappast är i linje med svensk lagstiftning om att det är individen som (förutom oskuldspretentionen) ska straffas för begånget brott. I Sverige kan inte en grupp personer gemensamt dömas för ett brott: vi döms som individer vilket är det enda logiska i en demokratisk stat. Förutom när det kommer till fildelning där vi genom avgifter döms för presumtiva brott.

Jag vidhåller att immaterialrättsfrågor aldrig någonsin kommer att lösas den här vägen. Att man på många sätt bundit ris till egen rygg inom upphovsrättsorganisationerna är de flesta av oss nog rätt klara över: streamande musik och film är ett sätt att helt enkelt göra en rundgående rörelse, att PRQ och TPB-domen gav Piratpartiet rejäl vind i seglen inte bara för fildelningsfrågan utan att frågan om personlig integritet kom upp på banan.

Molnet kommer i stort mer eller mindre göra allt det här om intet – ska Copyswede kräva avgifter av de företag som erbjuder molntjänster? Eller är det dags att inse att slaget är förlorat och gå in i en fas där man börjar att titta på en modern, digitalt inriktad immaterialrätt och copyrightlagstiftning.

Mycket har hänt på fem år: men inget verkar upphovsrättsorganisationerna lärt.