Sex är alltså värre än våld om barn är inblandade

Jag tycker generellt det här är svårt. Jag har skrivit om det två gånger och diskussionen är infekterad. I en kommentar fick jag kritik eftersom jag, tillsammans med andra, hela tiden lägger till att jag ogillar barnporr. [Detta är en uppdatering eftersom jag insåg att jag inte skrivit klart postningen]Det är inte så konstigt: jag gör det. När det handlar om övergrepp. Problemet handlar om när vi som stat väljer att stifta lagar som är inkonsekventa och som blir morallagar istället för lagar som beivrar och skyddar faktiskt utsatta. Det är då vi hamnar i en situation där det inte längre är ett brott mot en person det handlar om utan brott mot en uppfattad gemensam åsikt. Hur rätt den åsikten än kan vara så måste det ifrågasättas.

Mina grundläggande invändningar är:

  • Fiktion är inte övergrepp mot en enskild person vilket gör en sån lag oerhört subjektiv och moraldriven snarare än till för att beivra och förhindra brott.
  • Att lagföra fiktiva bilder innebär en moras mot censur vilket skapar öppningar för ytterligare censur av yttrandefrihet och i slutänden tankefrihet: valet att till varje pris skydda en grupp i samhället står mot att skydda en generell yttrande- och tankefrihet.
  • Genom att föra in fiktion i en sån här lag skapas en gigantisk klyfta som – för att kunna döma enligt lagen – måste fyllas med subjektivitet. Rättsinstanserna blir de som avgör, utifrån sin egen personliga åsikt och smak, vilken tecknad figur som är under eller över 18 år.
  • Ologiken i att en svensk har rätt att ha sex vid 15 års ålder men inte figurera på lättklädda bilder förrän han/hon är 18

Problemet ligger helt enkelt inte i själva sakfrågan utan i vad det får för konsekvenser i stort: hur förändras rättsmedvetande, rättspraxis och rättssäkerhet när lagstiftningen subjektifieras och där grundläggande rättsprinciper om att alla brott har en kärande åsidosätts? [/uppdatering]

Karl Andersson ger en annan vinkel på barnporrlagens tittförbud som jag inte tagit upp – men som är en oerhört logisk. Han påpekar bland annat att det alltså är en generell kränkning av alla barn om en tecknad bild handlar om en “sexuell situation” där seriefigur “upplevs som under 18” men det är det inte när det handlar om våld. Det oroande är också hans fundering om såna här kränkningar i text: är det så att Ecpat och liknande lobbygrupper nu kommer att ge sig efter texter som skildrar “sexuella situationer” där personer “upplevs vara under 18”? Frågan är helt enkelt: har vi blivit så oerhört vridna åt den amerikanska högerkristendomen att sex nu är värre än våld?

Sanna Rayman skriver en lång ledartext i frågan som faktiskt är det bästa jag läst. För den nya lagen är ett tankeförbud, det är en lag som ska bestämma hur något ska tolkas när du ser det. För oavsett vad Axel Pettersson försöker få det till när han säger:

En vanlig bild där den fotade poserar är alltså inte pornografisk. Ett foto där den avbilade genom åtbörder eller gester ger framställningen en sexuell innebörd kan däremot vara det.

så blir det så att nakna unga ska ses som sexualiserade bilder per se: för vem är det som ska ha tolkningsrätten för vad som är “sexuell innebörd”? Ecpat och lagstiftarna? Det är just så sorgligt som Sanna skriver:

Hysterin som omgärdar kampen mot sexuella övergrepp på barn måste få ett slut. För ja, allt det fula finns. Elaka människor, sjuka övergrepp, tvång och grymhet. Allt detta finns och det ska vi bekämpa – med lagen som verktyg.

Men vi kan inte göra det till vilket pris som helst. Vi kan inte låta förekomsten av det grymma bestämma hur vi ska se på allt som är vackert. Då har vi i samma stund dömt ut och misstänkliggjort såväl människans förmåga att fantisera som barns gryende sexualitet. Då har vi redan förlorat. Liksom vi brukar säga att terrorismens existens inte ska få sätta det öppna samhällets spelregler bör vi beslutsamt se till att pedofilernas existens inte styr vad våra blickar ser när vi ser ett naket barn.

Se också inslaget i dagens Rapport där den dömde serieöversättaren träder fram.