…att jakten på konstiga events går vidare. Att springa 60 meter i stilettklack, Stiletto Run, känns ju som något som antingen en elak manlig pr-konsult kan komma på eller femme-feministerna. Vinsten är tokshopping på PUB och Glamour har sannerligen fått med sin logotyp överallt. För övrigt kan jag tycka att det blir jäkligt fånigt att försöka leka objektiv i en artikel där det knappast är hemligt vilka företag som är involverade.

…att gammelpartierna gastar på varandra medan de nya partierna helt enkelt tuggar stora bitar av deras stöd. Att Sahlin lyckades att klanta till det och avslöja vad Wallström skulle skriva i ett blogginlägg må vara hänt. Men det är knappast speciellt allvarligt. Gammelpartierna gör samma misstag som gammelmedia gjort senaste åren: de ser bara det gamla konkurrenslandskapet, missar de nya träd som skjuter upp ur marken – negligerar dem och plötsligt så är det försent. Medierna såg inte hotet från Google, gammelpolitikerna struntade i enfrågepartierna.

…att någon skickade mig en förfrågan att bli fan till Mona Sahlin på Facebook. Nån har sannerligen inte gjort sin hemläxa.

…att det då var dags igen (tidigare har det handlat om "deindividuation"). Nätet är farligt, usch och fy. Den gode doktorn Owe Sandberg tjänar pengar på att “bota nätberoende” och gör en oerhört roande beskrivning av den som är nätberoende:

En riktigt nätberoende människa går att känna igen, precis som en knarkare. Antingen är de överviktiga eller undernärda och kutryggiga. De har slutat tillföra kroppen det den behöver

Det handlar inte om nätet. Det handlar om sociala möten. Internet är en kniv.

…att Henrik Schyffert ibland verkligen briljerar:

Men kostymen jag hade på mig passade inte alls med personen som var i den. Och då skaver kostymen ordentligt. Folk har vant sig vid kostymen och ringer kostymen. Då är det svårt att säga att ”den här kostymen gäller inte längre”.

Kan lugnt säga att det känner jag alltför väl igen. För min del handlar det väl snarare om en kaftan än om en kostym.

…att Erik på DM lyckas få till det att bloggar är självupptagna genom att Gekås VD  Boris Lennerhov säger det. Han kanske skulle läsa lite bloggar istället för att bara tycka en massa saker om saker han inte läser? Och jag trodde i min enfald att journalistiskt arbete (det är ju det som brukar sägas vara så värdefullt) innebär att ställa kritiska motfrågor? Typ “men om du inte läst bloggar hur vet du då vad som står i dem?”. Tipsar Boris om exempelvis Inköp Gävleborg-bloggen eller Saltå Kvarns blogg. Undrar om han anser dem vara:

ganska tramsiga och patetiska och handlar bara om att visa upp vad man har gjort under en dag. Det är inte så intressant.

Det kommer från VD för Gekås som tidigare sagt:

Sedan vill vi vara säkra på att vi kan säkerställa varumärket. Vi vill inte framställas som töntar.

Jojustja. Vill förändra synen på varumärket men själv är generalistisk och elitistiskt dömande. Konsistent kille.