Via Emmanuel hittar jag storyn om hur gruppen Angtoria spelat in en video i Njurunda kyrka och då tagit bilder där de står på altaret. Självklart har ett gäng svartrockar i kyrkan upprörts av det och kyrkoherden försöker klara sitt eget skinn.

Jag blir onekligen ledsen för en sån extremt idiotisk bild som en del kristna än en gång visar av sin tro. Även om jag inte längre tror, även om jag inte längre antagligen anses ha rätten att uttala mig om inomkyrkliga frågor så blir jag fundersam över hur människor som tror på Gud kan välja att förminska gudomligheten och heligheten till att ligga i ett altare. Det sakrosankta är inte i sten, Gud blir inte kränkt av vad en människa väljer att göra – om det är så är Gud inte större än oss. Prästen Lars B Stenström och hans blogg ”stillsam” öser ur sig diverse texter om hur kyrkorummet ska användas – men berör inte själva huvudfrågan: är faktiskt kyrkorummet viktigare än Gud?

Det blir också intressant att upprördheten är så stor då låten handlar om övergrepp i Guds namn. Manliga präster ojar sig över att altaret blivit skändat av en darkwave-grupp. Men struntar i att fundera över hur illa skändade de barn och unga som blivit utsatta för övergrepp av präster och kyrkliga ämbetsbärare blir – de är istället upprörda över att låten kritiserar kyrkan.

Jag blir äcklad av den oerhörda inskränkthet som visar sig i den kritik som drivs mot Njurundas val att låta ett band spela in videon i kyrkan och den inskränkta syn på helighet som visar sig.

Själv hade jag alltid djup respekt för det heliga. Men det heliga finns aldrig i döda ting. Jag har alltid varit rätt övertygad om att Gud är rätt ointresserad av våra kyrkor, av våra märkliga försök att fånga heligheten i tingen, i symboler som blir heliga istället för endast vara symboler. Den överdrivna synen, en sorts vrickad transubstationslära, gör att kyrkan kommer att förlora.

Vardagstro skriver om att inga präster skulle stå på ett altare. Jodå.

Uppdatering: Och uppenbarligen lyckas jag med den här postningen göra såväl kristna som sturmarkare upprörda. Fascinerande.

Uppdatering: Stillsambloggen svarar – eller förstår inte. Och driver vidare ett i mitt tycke magiskt tänkande runt kyrkorum och altare.