Kollektivet ska bestraffas

Det finns onekligen en djupgående dragning för två saker i Det Nya Sverige:

  1. Okänslighet för personlig integritet
  2. Åsikten om att kollektiva bestraffningar är av goda

FRA-lagen är ett briljant exempel på framförallt den första delen. I Kapten Björklunds nya skola är det andra en del av ”ordning och reda”-tänkandet: helt enkelt en syn att låta kollektivet bestraffas för att detta kollektiv sedan ska ”läxa upp” den som är skyldig.

Nu går också Justitiedepartementet med på att låta polisen bussa iväg huliganer så pass långt bort (två timmars resa) att de inte ska kunna ta sig tillbaka till ”matchen” liksom att man vill ändra lagen till att tillåta polisen att spärra av byggnader etc vari personer som kan orsaka upplopp befinner sig. Polisen är överlycklig även om Hans Löfdahl, chef för Stockholmspolisens supportergrupp, gärna såg att avgränsningen ”som situationen kräver” försvann så att han kunde skyffla upp huliganer till Kiruna och sen låta dem ta sig hem bäst de vill (vilket ju är en del av straffet). När det gäller avspärrningar så kan man gå tillbaka till avspärrningen av Hvitfeldska gymnasiet i Göteborg 2001 i samband med EU-toppmötet1.

Det finns ett antal aspekter på de senare som helt enkelt är det stora problemet med kollektiv bestraffning: det handlar om straff som utdöms, om än lindriga sådana gentemot andra så dock straff. I huliganfallet kan inte polisen bevisa att alla de som bussas bort de facto är skyldiga till störande av ordning utan den som är på fel plats vid fel tillfälle kan finna sig bli ivägskjutsad två timmars resväg och sedan avsläppt och på egen hand behöva ta sig tillbaka till ursprungsstället. Praktiskt sett kan polisen välja att släppa av en hög människor i en skog bortom alla kommunikationer. När det gäller att ”spärra in” personer i stil med det som händer under Göteborgskravallerna2 så är det samma sak: man väljer att förvägra personer rätten att förflytta sig utanför ett område oavsett om personerna är orosmoment eller inte.

På samma sätt som att FRA-lagen urholkar rättssamhället3 utifrån att den ger staten rätt att titta i all kommunikation som skickas via kabel (och via radio) så går dessa förslag ovan tvärt emot ett rättsmedvetande som i grunden ska bygga på att en person är oskyldig tills motsatsen bevisats respektive statens rätt att förminska en individs livsutrymme och rörelsefrihet ska vara minimal.

Än en gång får vi se hur riksdagen blir en lagstiftande församling där medlen får gå före målen. Där valet av medel: att kollektivt bestraffa en grupp personer utan vare sig individuella bevis eller egentlig rättssäkerhet går före målen med en rättsstat: skyddet av varje enskild människas liv men också personliga integritet.

Det är skrämmande.

På samma sätt som man efter Göteborgskravallerna drev igenom maskeringsförbudet4 finns det olika försök att tysta de kritiska röster som finns på nätet – en kollektiv bestraffning i form av en avanonymisering av alla som säger vad de tycker (eller väljer att gå i ett demonstrationståg). Att försöka att skapa ”ordning och reda” på nätet genom att förvägra ett val i att vara anonym är ett ytterligare steg mot ett samhälle där tystnad råder. Det innebär i slutänden att bara vi som är dumma nog att inte hålla käften, och låta bli att hålla densamma med våra namn utskrivna, får komma till tals. Det innebär i sin tur att det bara blir en viss grupp människor som får komma till tals. Och jag är inte säker på att en bloggtyckarelit är bättre än en sofftyckarelit i längden.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

  1. Läs en intressant artikel om detta här []
  2. Läs också Svenssons berättelse []
  3. glädjande att femton borgerliga politiker nu startar ett nätverk över partigränserna mot FRA-lagen []
  4. Det slår mig att en förslagen debattör mycket väl skulle kunna anklaga Isabella för brott mot detta []