Jag är ju lite konspiratoriskt lagd ibland och när det gäller FRA-lagen och riksdagsbeslutet så blir jag minst sagt misstänksam.
Dels känner jag igen sättet från förra sommaren; när RPS försökte peta in Pirate Bay på sin spärrlista mitt i sommaren, med förhoppning om att deras censur skulle gå de flesta förbi. Nu gör riksdagen samma fascistiska stunt och drar upp ett beslut, som omintetgör såväl yttrandefrihet som tankefrihet i Sverige, alldeles i semestertider, skolavslutningstid. Sammanträffande? Knappast. Smart men man lärde sig uppenbarligen ingenting av förra sommaren.
Att gammelmedia skriver så lite om det kan visserligen ha med någon sorts extrem målgruppsanpassning: chipsmorsor och han i Hökarängen vill läsa om Perelli och Zlatan, inte om superdatorer och Storebrorsfasoner (Falkvinge är inne på samma sak; Isobel drar också en lans precis som Motpol.). Eller så är journalister och traditionella media så inbilska att de helt enkelt ser det här som en möjlighet att återta en del av sin makt över medielandskapet. Jag har inte gjort någon ingående analys (vi kommer att räkna klipp och bloggposter på SSBD efter beslutet) men det känns ändå som om det är Aftonbladet, i någon sorts sista dödsryckning från Hiertas själ, skriver mest. Marcus Svenssons retoriska stolpskott blir ett oroande indicium på min tanke. Som vanligt är Emma bäst.
Lite deprimerande är när såna som Bent menar att det är synd om politiker, som kommer att rösta för lagen på grund av partipiskan, eftersom de ändå våndas. Varför gör de inte då som deras hjärta säger? Att försöka att påverka den person som inte tvivlar är svårare än att ge stöd och argument åt den som känner att ett beslut är fel. Att en sån som Birgitta Ohlsson väljer att vara borta när lagen går igenom är jävligt lågt, självklart.
En annan sak. Oavsett den något svaga statistiska soliditeten i en webbomröstning så kan man ändå fråga: gör verkligen politikerna sitt jobb för svenska folket eller går man någon annans ärenden?
Peace Love & Capitalism skriver bra mot FRAs försök med sin fiskeanalogi:
Människor är inte fiskar. Det spelar ingen roll att vi kastas tillbaka. Vi ska inte dras upp över huvudtaget.
Det som händer är att man separerar en människas personliga kommunikation från personen själv. Det blir en teknisk del. För att fortsätta FRAs analogi så avlyssnas faktiskt alla, även om man väljer att slänga ut krokar: för det är samma ”flod” av kommunikation som det fiskas i, det är alltid möjligt att sätta så mycket krokar (eller lägga nät) att man fiskar ur floden. Problemet, som FRA och många riksdagsledamöter väljer att ducka för (eller än värre blunda för), är att FRA-lagen skapar prejudikat som innebär att valet av krokar och bete är oreglerat.
För FRA gäller det att agna krokarna så att bara de tillåtna fiskarna fastnar.
Tillåtna? Bestämmer vem?
Uppdatering: Självklart gör Badlands Hyena det de är allra bäst på: bitande satir.
Uppdatering: Min konspiratoriska hjärna tar en extrasväng när det plötsligt visar sig att riksdagen byter dag för omröstningen om lagen – den skjuts fram ett dygn. Jag kan inte hjälpa att fundera om det har med det faktum att man valt att starta en manifestation mot beslutet på den dag som ursprungligen var avviserad…
Andra bloggar om: FRA, lagen, ärenden, konspiration, traditionella medier, politiker, tidpunkt