Medierna anser sig stå för det fria ordet. Men nåde den som kanske vill göra en faksimil eller påpeka ett fel i en artikel. Då åker man på fakturor eller att ens nästa pressmeddelande inte blir taget oavsett dess nyhetsvärde. Eftersom personen ska straffas. Tystas.

Det här innebär att många, fr a inom konsultbranschen, inte kan eller vågar säga sanningen. De blir rädda för att kritisera medierna som finns i branschen. De månar om relationerna för att inte få skit nästa gång. Genom att tystas ner eller genom att betala. Mediernas makt och det begränsade publicitetsutrymmet förminskar konsulternas yttrandefrihet som av rädsla ofta väljer att tysta sig själva. Vågar inte närma sig medierna annat än för att ge dem goda nyheter. Mediernas och deras genomgripande makt över tanken, genom att vara satta att tolka verkligheten, innebär att möjligheten och friheten att skapa utveckling och ett bättre samhälle som anpassar sig efter en föränderlig verklighet faktiskt stoppas upp. För man vågar inte ta fajten. Man har inte råd att ta den.

Egentligen så är jag rätt arg. Och rädd.