Tungt missbruk

Jag har fallit in ett rätt tungt missbruk. Inte av jobb – det är inget nytt missbruk och konstant höjd på kicksökandet. Nej, dels handlar det om att helgnätterna går åt till att spela Diablo II – nu extensionen ”Lord of destruction”. Jag och Solstickan börjar vid åtta. Han går och lägger sig runt halv elva (ja, han brås på sin nattvakande far). Själv inser jag sen att klockan plötsligt är halv fyra. Och sedan tänker jag på spelet. Hur vissa saker skulle kunna lösas.

Utöver det så har jag återfallit i ett tungt missbruk av att ha inloggningar överallt. Numera i sociala medier. Så jag hinner inte blogga. Det är Jaikuande, Twittrande, Blipande, Last.fm:ande, Tumblande osv osv.

Idag har jag jobbat med presentationen inför torsdagen. Jag använder mig av Google Docs. Inser att det duger för skissande, sen kan man importera det i Powerpoint eller Keynote. Eller så kör man det direkt i webbläsaren. Vilket får mig att tänka på att en del redan i början av 2000 menade att det mest kritiska inom internetanvändandet kommer att bli webbläsaren. Få trodde på det. Idag är vi där.

En sak som också ofta slagit mig är att det fortfarande finns många som menar att nätet inte är på riktigt. Senaste riktigt korkade kommentaren om detta var ”Mamman”s (tyvärr anser hon också att censur är rätt så den som kommenterar ”fel” dvs. som ifrågasätter hennes åsikt åker på en svartlistning). Det vi ser idag är snarare att det finns ingen motsättning i digital life och analog life. Båda är IRL. Båda är lika sant.

Internet är inget komplement – det är huvudmedium för många människor idag (nej, ni behöver inte påpeka den digitala klyftan mellan i- och u-land. Det är faktiskt en annan diskussion). Det är antagligen inte så konstigt att det är det som kallas ”digital immigrants” dvs. vi som inte vuxit upp med datorer i vardagen, som oftast försöker differentiera det digitala livet som något som inte är ”på riktigt”. Gissningsvis är de flesta av mina läsare digitala immigranter. Problemet med en åsikt som ex.vis Mammans, eller många andra ”vuxnas”, är att den är fullkomligt oförståelig för dem som är ”digital natives”. Det hela kan jämföras med om någon förklarade för ”Mamman” eller för ex.vis min fru att ”telefonen är minsann bara ett komplement, det är inte på riktigt” och hävda att telefonerande är farligt. De skulle antagligen bara skratta och förklara att det hela är ju löjligt.

Samtidigt kan de personerna vara rädda för något nytt. Och jag kan ibland känna mig som någon av Bell’s samarbetspartners i försöken att förklara nyttan med sociala medier (jag vet fler som gör det…).

Vissa av oss immigranter har dock anammat det. Och min mening att det inte längre är fruktbart att positionera analogt på ena kanten och det digitala på andra kanten – det är ett liv som rör sig mellan olika plattformar. Vi rör oss mellan dem enkelt. Våra nätverk är ofta ”ana-digi-tala” – eller kanske skulle man kalla dem ”dialoga”: de personer som ingår bygger på kontakter som ofta är både analoga och digitala. Det handlar om ömsesidig nytta, reciprokalitet i relationerna och respekt för varandra.

Som Björn påpekar i någon av sina bambuser-inlägg: att vi knappt sa ett ord till varandra under Disruptive-konferensen; men nu pratar som fan när vi skype:ar. Eller som drf; en bloggare som dök upp i radarn för ett tag sedan. Nu har vi träffats och det klickade. Brit, från JMW, som jag på torsdag kommer att jobba ihop med – via nätverket: jag har aldrig träffat hennes chef Björn men frågade honom om han eller någon inte ville vara med på Omform. Vår planering av såväl Omform som av den här kursen sker via Facebook eller mail (det du Mamman, det är fjortisaktigt va?). Tidigare har jag en mängd personer som jag anser som mina vänner; personer som jag mötte via QS, människor som jag mött via bloggarna (Peter, Mymlan, Fredrik etc. etc.). Mitt professionella nätverk skulle vara mycket mindre om inte internet funnits, eller jag valt att leva det digitala livet.

Så mitt tunga missbruk ska tas med en väldig nypa salt.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,