Jonas tar upp en viktig sak, som också är ett av problemen i den nu (äntligen) insomnade JPA-lambadan: att när folk tar bort saker – i det här fallet ett par blogginlägg som inte direkt är SSU:aktigt comme il faut, eller när det gällde JPA – hela bloggar – så skapas en sorts historierevisionism.
I det omtalade samtalet med JPA hävdade hon att ”det finns ju ingen kronologi i den där jävla sfären” och jag påpekade för henne att just kronologi är ungefär det enda som finns: om inte hon hade valt att fimpa sina bloggar. Att bloggar blivit kallade ”dagböcker på nätet” beror delvis på att det just handlar om kronologi – att postningar byggs utifrån en (omvänd) tidsaxel på förstasidan. Och varje kommentar är alltid kronologiskt bestämd.
Problemet är när någon börjar att ta bort saker – i syfte att försöka mörka eller komma undan från det som skett. Då skapas ett sorts hål vilket gör storyn haltande. Och i grunden innebär det två saker:
- Den som skrivit om postningen som raderas hamnar i en sorts vacuum om man inte sett till att skriva en rejäl re-write eller ännu hellre citera.
- Den som raderar postningen råkar mer illa ut – eftersom det endast är kritiken som finns kvar.
JPA var mycket upprörd över att någon (hon anklagade bland annat mig för detta) samlat upp Google-cachningen av hennes gamla poster och lagt upp dem igen. Men det görs helt enkelt för att fylla det här hålet som skapats. Visst kan det diskuteras utifrån immaterialrättsliga aspekter men för diskursens inneboende objektivitet så är det snarare den som raderar som skapar ett revisionistiskt drag i bloggosfären.
Självklart – det är upp till var och en att välja att radera vad fan man vill. Men är man intresserad av att använda bloggosfären till opinion och diskussion bör man försöka att hålla sig ifrån Radera-knappen.
Uppdatering: Bergmark, som startade debatten, har för övrigt ett roande sätt att skapa sin egen dubbelmoral. I sin blogg förklarar han hur oviktig bloggen är som demokratiskt medel. Ja jävlar…
Uppdatering: En annan sorts revisionism är när bloggare väljer att skriva ner andra personer, men väljer att göra det utan att nämna namn eller länka till den upprörande postningen (ibland tar det visserligen emot även för mig jag vet men ändå). Ett exempel är när Hedgehog skriver om hur en bloggare lagt ut ett mail om en förfrågan om fotografering av en person som själv ofta marknadsför sig via bloggar och på andra sätt. Visst – förfarandet kan jag tycka är lite fånigt – men att bara skriva sin egen åsikt, utan att ge sina läsare möjligheten att faktiskt avgöra själva om det är så farligt – det är en sorts revisionism också. Och knappast öppet och objektivt.
Andra bloggar om: revisionism, kronologi, bloggande, bloggosfären, JPA, radera blogginlägg