…är Johan Berg på bloggen Artikel 19. I sin postning ”Stureplansprofilerna” dömda menar han följande:

Dessutom borde aktuell kvinna erhålla en erinran med anledning av hennes lösaktiga sexualliv, vilket givetvis bidrog till att männens övergrepp överhuvudtaget ägde rum.

samtidigt som han orerar om hur illa svenskt rättsväsende fungerar. I diskussionen efteråt är han helt renons på insikten om att det är skillnad på juridik och moral, och att hans moralismer bygger på hans egna personliga värderingar och inte på några som helst logiska utgångspunkter. Ett av hans argument är rent skrattretande:

En kvinna med en restriktiv inställning avseende sex och samlevnad torde inte i lika hög grad riskera att försätta sig i en dylik situation.

Problemet är att han tidigare gjort generella påståenden om våldtäktsdomar:

Jag måste medge att jag inte tog del av domstolens domskäl, men min vana trogen så mottog jag dagens domslut med skepsis, ty rättsväsendets förmåga att utröna sanningen i dylika mål torde vara tämligen usel.

Det blir ännu tokigare när hans fundamentalistiska (kristna) moral kommer i dagen när han påpekar att:

en kvinna borde inte skylla sig själv, men hon torde inte riskera att hamna i en likartad situation i samma utsträckning om hon levde i ett äktenskap.

Gott det. Att vi sedan vet att de flesta våldtäkter sker inom förhållanden och att det mörkertal som domesticerat våld har är gigantiskt skiter Berg fullkomligt i, eftersom det inte passar med hans världsbild. Om man istället tittar på statistiken så är det flest våldtäkter (32 %) som sker där offer och gärningsman har en nära relation – alltså vänskap, förhållande o dyl. Ur den rapport som BRÅ sammanställt av femton års våldtäktsanmälningar1 finns följande stycker som borde rendera till eftertanke och Berg (även om jag tvivlar på den kapaciteten hos honom):

När det gäller den stora andelen våldtäkter som begås av gärningsmän som offret har eller har haft en nära relation till, anmäls i drygt 60 procent av fallen även andra brott när våldtäkten anmäls. Ofta handlar det om misshandel, inte sällan i kombination med olaga hot eller andra fridsbrott. Detta visar att våldtäkten ofta inte är ett enstaka fall av utsatthet för offret utan ingår i ett mönster av utsatthet.

Den gode Berg, vars huvud inte klarar av riktig statistik, fastnar i att diskutera att det handlar om ”en tredjedel” och är som sagt inte kapabel att ta in det som Nini citerar:

Det är inte heller ovanligt att offret våldtagits eller misshandlats vid flera tidigare tillfällen.
Våldtäkten är med andra ord ofta en del av ett mönster av utsatthet och inte en enskild händelse.

Antalet våldtäktsmän är inte nödvändigtvis detsamma som antalet våldtäkter. En inte alltför vild statistisk hypotes är att andelen våldtäkter inom relationer är större. Vidare väljer moralens väktare Berg att undlåta att inse att det bara är cirka 60 % av nära-relation våldtäkter som anmäls och att detta ofta görs efter en lång tid, till skillnad mot de flesta våldtäkter som begås av personer som är ytligt bekanta respektive som är rena överfall av för offret okänd gärningsman.

Självklart försöker han också föra över diskussionen mot ”de andra två tredjedelarna” av våldtäktsmännen. Vilket blir en huvudstupa saltomortal då han själv fört fram argumentet om att äktenskap är en säker relation för kvinnor…

Eftersom jag utgår från att herr Berg är frälsningskristen så skulle man lätt kunna dra fram Eva Lundgrens undersökning ”Gud och andra karlar” som, trots viss ifrågasatt statistik, har mer kött på benen än herr Bergs enögda moraliska imperativ.

I följande diskussion och efter en översikt av hans övriga svada så visar det sig vara en person som anser att hans egen moral står över ett gemensamt etiskt kodex, och tenderar att sammanföra Ja Till Livet-argument om abort i alla diskussioner där sexuell aktivitet nämns.

Jojo.

1. Av någon anledning har Nini också tillgång till statistik : [↩]