När jag följt utvecklingen i Burma får jag samma känsla som innan massakern (egentligen var det massakrerna) på Himmelska fridens torg i dåvarande Peking: ödesmättnad. Gruppen på Facebook ökar extremt just nu och jag hoppas att någon ser till att låta internationella media veta det. Tyvärr är det så illa att jag inte äger någon röd tröja men hittar jag någon tänker jag bära den idagpå fredag (det var sent och jag är dagvill eftersom måndagen kändes som minst två dagar).
Ödesmättnaden är ett andetag från att regimens grepp till slut inte längre kan hålla. Tyvärr kommer det att även här handla om att många får sätta livet till, och det kommer inte att ske över en natt men det vi bevittnar är nog slutfasen på den långa kamp som [[Aung San Suu Kyi]] vigt sitt liv åt. För även om den kinesiska utvecklingen blev inte helt den önskade så skapades ändå en lättnad där. Burma har samma långa väg att gå.

En mycket bra briefing runt bakgrunden till protesterna i Burma finns här.

För en sekulariserad svensk kan det verka lite märkligt att buddhistmunkarnas inträde på scenen är så viktig. Men inom buddhismen handlar munkväsendet inte om att nödvändigtvis välja munklivet för resten av livet och det är inte en exklusiv skara män utan de flesta människor inom buddhistiska länder har någon i sin närhet som är munk. Och det är en viktig sak att bli munk. Och den största saken handlar inte om protestmarcherna utan att munkar över hela landet vägrat att ta emot gåvor (jag är för trött och slö för att översätta ”alms” bättre) från militären och de styrande. Det motsvarar i princip att bli exkommunicerad och är det ultimata sättet inom buddhismen att säga ”jag anser dig inte vara värdig”.

För mer om just munkarnas ställning i Burma kan du läsa här. Om bhikku – det buddhistiska munk- och nunneväsendet kan du läsa om på Wikipedia.

Det intressanta med den burmesiska demokratirörelsen är att det är ett antal kvinnor som faktiskt driver den. Aung San är bara en av många kvinnor som kämpat, blivit fängslade och dödade för demokrati. Och att nu det många gånger djupt patriarkala munkväsendet väljer att hedra Aung San Suu Kyi visar att de långa protesterna och Burmas diktatur nu står inför en härdsmälta.

Andra bloggar om: Burma, demokratirörelse, buddhistiska munkar, Himmelska Fridens Torg, Aung San Suu Kyi, kvinnor, proteströrelse