Katrine Kielos funderar över ”mediefeminismen” i inlägget: Din häck ser stor ut och han vill faktiskt inte ha dig (via Kajen). Gissningsvis kommer hon få mycket skit från talibanfeministerna.
CNet skriver om Richard Falkvinge och Piratpartiet:
Rickard Falkvinge doesn’t exactly look like a pirate king.
Dressed in a gray suit and red satin shirt, his look suggests hip, young, European politician. But the founder of Sweden’s Pirate Party could represent a very serious threat to the music and movie industries.
Som mediedramaturgin är uppbyggd så har man också hittat personer som ska säga ”usch och fy”. Och då väljer man Mats Johansson, samma man som vill skapa ”ordning bland bloggarna” för att skydda traditionella media, och undvika att folket skriver vad de faktiskt tycker om politiker. Denne gör ett fascinerande uttalande (för jag antar att han anser sig vara demokrat):
”To me, it is not an eligible party, but a protest group[…]I hope they don’t get any votes in the next election.”
Och man har pratat med Eva Lena Jansson, samma kvinna som rasar mot att Göran Persson får ett traditionellt rum i sossarnas kansli. För han är ju en otäck PR-konsult, ett sånt där kapitalistsvin.
Snacka om homerun för Falkvinge.
E24 berättar att Antalet ”35-plussare” växer på Facebook.
Skojar du? Snart har vi fan puttat ut fjortisarna helt och tagit över.
Och Ekonominyheterna vaknar till liv: Fler lever livet på nätet.
Själv funderar jag hur det hela påverkar Shortcut.
En av de bättre businessbloggarna är Stephen Ekbergh som driver Travelstart (och är Ulrikas chef). I postningen från i maj: Dubbelmoral a la Sweden tar han upp hur AMS (och många andra organisationer) är verklighetsfrånvända när det gäller företagande och behoven hos olika företag. Och avslutar med en drapa som är så sann:
I Sverige lägger vi vikt vid att säga rätt saker om invandrare, men några jobb åt invandrare kommer inte skapas förrän vi slutar se på dem som inkräktare på vår fina myskultur.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om RvdB:s krönika om PRolitiker. Den känns en smula världsfrånvänd och inte lite lik de åsikter som Eva Lena Jansson förfäktar gentemot sitt partis tidigare ordförande. Morian har en mer nykter åsikt.
I Sverige ger sig knappast någon vid sunda vätskor in i politiken i syfte att tjäna pengar. Politik är en långsam och oftast tråkig karriärväg, och ett synnerligen omständligt sätt att nå välavlönade positioner. Det som snarare kännetecknar politiskt aktiva – oavsett partifärg – är ett starkt engagemang och en ambition att förändra världen. På det sättet påminner de inte så lite som studenterna på landets journalistutbildningar. Men det är en liknelse som ytterst få journalister brukar vilja kännas vid.
Man kan fundera om ett sorts näringsförbud för politiker kan sägas vara demokratiskt. För min del har jag svårt att se att man ska tvinga en avgången politiker att inte kapitalisera på den kunskap som han eller hon samlat under åren. Jag tror inte att det skulle vara en sån stor fara som RvdB vill göra gällande. Alls. För det som RvdB implicit gör är att nedvärdera såväl opinionens makt som journalisternas makt över politikerna. Vilket balanseras av lobbyisterna. Det blir snarare lätt en obalans om några förbjuds att vara kunniga och skärpta (fd politiskt aktiva som gått in i PR-konsulteri) medan journalister och annan opinionsbildning får fritt spelrum.