Vad är en lagom abortstatistik? (var: Motstånd på moralisk grund)

BFKEM skriver om galna kd-idéer i Där Jesus går in går ojektiviteten ut.

Det är onekligen så att det finns en sorts intern logik i att motstånd mot könsneutral äktenskapslag (vilket i sig grundar sig på ett motstånd mot att låta homosexuella skaffa barn men det kan man inte säga rakt ut längre) hör samman med fundamentalistiskt abortmotstånd och att samma personer ofta tillhör den grupp som hårdast försöker att ge prostituerade skuld och moraliska pekfingrar.

Man blir fan mörkrädd över de unkna Ja Till Livet-idéerna och insikten att dessa idéer numera sitter i regeringsläge. På uppropet mot könsneutral äktenskapslagstiftning finns namn på ytterligare moraltalibaner som anser att offrandet av individer är ett vettigt pris för ett (luddig) räddande av samhällets balans. Tittar man i listan över kändisar som skrivit på blir man onekligen fundersam. Och såklart används argumentet “om vi öppnar för en könsneutral äktenskapslag så öppnar det för andra sorters samlevnadsformer (i.e incest, polygami etc.)” – ett argument som saknar varje uns av logik.

Det är också skrämmande att Ann-Lis Söderberg försöker att påskina att det handlar om objektivitet när hon samtidigt för fram en synnerligen ensidig och subjektiv syn på hur rådgivning mm ska tillgå (min fetstil):

Viktigt att personal som arbetar vid ungdomsmottagningen förmedlar information på ett objektivt sätt och inte utövar påtryckningar om abort på den unga gravida kvinnan.

inget om att det inte heller på ske påtryckningar om att inte göra abort – vilket borde vara lika nödvändigt för objektiviteten. För Ann-Lis skriver också

Barnmorskans förhållningssätt ska vara objektivt och utgå ifrån att graviditet är något positivt och barnmorskor bör stödja kvinnan i hennes eventuella ­beslut att fullfölja graviditeten.

vilket visar hennes utgångspunkt. Objektivitet handlar om att vara mot abort per se. Hela Söderbergs diskussion bygger på en grundbult om att abort är fel – hon har alltså gjort ett vetenskapligt arbete som grundats på en moralisk implikation. Vetenskapligheten i det kan sannerligen ifrågasättas.

Det är samma grund som används av prostitutionsmotståndare – att det är en moralisk implikation som är grunden och inte kan ifrågasättas. Det är en samhällssyn endast grundad på moraliska indicier – inte på någon som helst vetenskaplighet. Vilket innebär att debatten många gånger sker på två olika plan.

Uppdatering: Schmut går på samma linje, även om hon gör det på en mindre teoretisk nivå: Schmuts egen silverring och det är en stark och bra genomgång av hur galet det blir när en sån som Ann-Li Söderberg får fritt spelrum att använda sin subjektiva sanning som grund för uttalanden om hur aborter ska minskas. För problemet är att Söderberg och andra anti-abortdebattörer utgår från att alla har samma grundvärdering om att det sker för många aborter. Det är få eller ingen som vågar ställa frågan: är det så? Det finns någon sorts grundläggande sanning i att abort alltid är fel – något som Ja Till Livet-nissarna kan plussa på genom att säga att abort är mord. Mycket har skrivits i frågan men väldigt lite har skrivits när det gäller frågan “vad är en lagom abortstatistik?” (för motståndarstatistik och tolkning kan man kolla in Ja Till Livets sajt – via jj.n)

Själv menar jag i grunden att man kan inte samtidigt vara abortmotståndare och krigsförespråkare, något som ofta bland kristna verkar vara fullt normalt. Det är dock inte logiskt. Du kan inte å ena sidan rasa mot att aborter är “statliga mord” å andra sidan välsigna krig mot muslimer. Mord är alltid mord. Vissa av abortmotståndarna har förstått detta och väljer istället att göra som Söderberg – förklara hur man ska få ner abortstatistiken. Men i grunden ligger samma logiska saltomortal: är det önskvärt?

En annan som skrivit om artikeln är kamferdroppar, som precis som jag, blir lite skrämd av dem som skrivit på uppropet för att Bevara äktenskapet (heteronormativt). Charlotte är också skarp när hon prognosticerar den värld som Ann-Li Söderberg verkar vilja ha (och antagligen den som övriga påskrivare önskar):

En vision av en ljushyllt kristen amerikansk förort där ungdomar ingår kyskhetsavtal med den lokala kyrkan framträder för mig. Lösaktiga kvinnor (sådana som gjort abort och därför “är en riskgrupp för nya oönskade graviditeter”) ska övertalas att lägga in sig i särskilda boenden där de mot ekonomisk ersättning framföder barn de konformistiska och ekonomiskt trygga heterosexuella kärnfamiljerna gärna tar hand om (vad detta kan förorsaka för känslomässig problematik är tydligen rätt ointressant).

I en kommentar på kamferdroppars blogg påpekar Isabella att det ser ut som om en nypuritanism spirar i Sverige – hela diskursen om prostitution bygger på samma moralistiska grundvärde. Jag tycker mig dock mer se en polarisering mellan å ena sidan en starkare positionerad framgångsteologi som idag är mainstreamad och inte längre ett “hot” i opinionens ögon (ingen skräms längre av Ulf Ekman trots att han inte ändrat en enda åsikt) och å andra sidan en starkare positionering av icke-troende, bland annat genom en mycket högre svansföring hos Humanisterna, något som tas upp i SvD-artikeln: Gud i centrum för het debatt. Det är onekligen intressant utifrån det faktum att medan religionen gjorts till en individfråga får den numera också plats i det offentliga samtalet på ett helt nytt sätt. Den upplevda nypuritanismen handlar antagligen mer om att varje trostes måste renodlas och slipas till för att få genomslag – vilket innebär att vi kommer att se mer extrema former av dualism när det gäller viktiga frågor och en debatt som mindre och mindre kommer att handla om att hitta ett konsensus utan mer och mer bli en medialiserad åsikttornering.

Uppdatering: Bloggregeringen skriver också om det. Medan Svensson väljer att plocka de mest ondskefulla bitarna ur postningar och förklara att det inte går att prata med abortvänner. Säkert en retorisk metod – men knappast speciellt ärlig.

Andra om: , , , , , , , , ,