Kronqvists märkliga uttalanden (som jag skrev om igår) har fått vissa av bloggosfärens tunga namn att fortsätta att titta på frågan. Oscar Swartz har en viktig postning vars innehåll borde få alla, som tidigare menat att polisen gör rätt, att ändra åsikt: Polisen: Vår censur saknar gränser!. Bland annat har spärrlistan läckt ut (en version finns här) och där återfinns en mängd sajter som man funderar vad de gör där. Oscar har bland annat hittat en bonsai-sajt och om nu inte Stefan Kronqvist anser att fascination av väldigt små träd tillhör en avvikande (och olaglig) sexuell läggning så måste man säga att den kontroll som polisens it-nissar säger sig ha uppenbart brister (KAS ser att det hela handlar om gästboksinlägg vilket klart pekar på det orimliga i polisens sätt att spärra hela sajter via DNS).

Oscar S tar också upp det knepiga i att spärrlistan – dvs. den lista som ISP:erna valt att gå efter och skapa nya index för att styra om trafik från det som polisen anser vara barnpornografi – i sig är sekretessbelagd. Så rent faktiskt kan polisen alltså välja att spärra vilken sajt som helst men göra det utan att vare sig förklara varför och även slippa berätta vilka sajter som för övrigt är spärrade. Sekretesslagen 5:1 som hänvisas till är till för att skydda det ”allmännas intressen” och i detta fallet specifikt när det gäller att skydda arbetet med att beivra och förebygga brott.

5 kap. Sekretess med hänsyn främst till intresset att förebygga eller beivra brott 1 § Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till 1. förundersökning i brottmål, 2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott, 3. verksamhet som rör utredning i frågor om näringsförbud eller förbud att lämna juridiskt eller ekonomiskt biträde, 4. åklagarmyndighets, polismyndighets, Skatteverkets, Tullverkets eller Kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott, eller 5. Finansinspektionens verksamhet som rör övervakning enligt lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.

Alltså: polisen menar att listan kan skada våra gemensamma intressen om den blir en offentlig handling. Dess innehåll – dvs. möjligheten att kontrollera it-polisernas kompetens och val – är inte tillåtet att lämna ut. Eftersom spärrlistan anses utgöra, inte en lista, utan ett verktyg för att förhindra brottslighet – trots att det enda den förhindrar är möjligheten för människor att titta på något. Vilket inte är ett brott. För spärrlistan förhindrar inte brottet att inneha barnporr och frågan är om det kan sägas hindra brottet att distribuera: för själva sajten försvinner ju inte utan polisen lägger en sorts indirekt brottsmisstanke på den som går in på sajten.

Så genom att använda sekretesslagen runt listan måste polisen alltså mena att man förebygger brott genom att spärra olika sajter. Problemet är ju att varken länkning (det räknas möjligen som indirekt distribution vilket inte är olagligt) eller att gå in på en sajt med olagligt material är förbjudet. Vilket innebär att valet att sekretessbelägga spärrlistan i princip borde vara olagligt.

Om man läser vidare i lagen så skulle alla domänägare dock kunna be att få ut uppgift om ens egen domän finns på listan enligt lagen:

Utan hinder av sekretessen enligt andra stycket kan enskild få uppgift om huruvida han eller hon förekommer i Säkerhetspolisens register med anledning av den verksamhet som bedrevs med stöd av 1. personalkontrollkungörelsen (1969:446) och de tilläggsföreskrifter som utfärdats med stöd av den, 2. förordningen den 3 december 1981 med vissa bestämmelser om verksamheten vid Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning, eller 3. motsvarande äldre bestämmelser.

Jag vill ju inte ge någon en idé om att flooda it-poliserna, nejdå. Men man har alltså lagstadgad rätt att fråga om ens egen domän finns med på spärrlistan, trots listans sekretess. Det kan ju vara bra att veta.

Andra mycket bra analyserande postningar är Thomas TvivlarensBarnporrens respektabla profitörer och Blogge Bloggelitos briljanta analys i Otillåtna internetadresser. I Swartz postning preteen boy rape: Efter Pirate Bay-affären finns en mycket intressant kommentar om vilka tänkbara brott som polisen faktiskt kan tänkas ha begått själva i samband med TPB-affären.

Uppdatering: Oroande är Webbsnacks sammanställning av de bloggar som verkar blivit borttagna ur såväl DN, SVD som hos knuff.se i samband med diskussionen runt TPB och barnpornografin. Visserligen har såväl DN och SvD precis som Johan rätt att plocka bort vad de vill (till skillnad mot polisen som har lagar att följa) men man kan fråga sig vilka räddhågade saker som ligger bakom. Själv blir jag mest fundersam över att Knuff anklagas. Tittar man i de riktlinjer som Johan satt upp så står det

Inlägg, bloggar eller bloggare som uttrycker nedsättande kommentarer om etnisk grupp, kön, religion, sexuell läggning, psykisk hälsa och/eller grova personangrepp, nonsens eller extrema konspirationsteorier kommer inte att länkas. Gränsfall bedöms subjektivt.

Det enda man kan tänka sig passar in är att Johan anser att exempelvis Blogges skrivningar är nonsens eller extrema konspirationsteorier.

Uppdatering: Johan har förklarat att det hela handlar om tekniska problem.
Uppdatering: Även Twingly förklarar att det hela handlar om en teknisk miss. Nu har vi bara att vänta på förklaringen varför Isabella blir bortcensurerad.

Andra om: TPB, spärrlistan, Kronqvist, sekretesslagen, olagligt