Saker en söndag

Mats Gellerfeldt jobbar hårt för att få komma tillbaka i tyckarfacket. Förr var det honom media frågade om allt – sen glömdes han bort. Nu försöker han igen genom att förklara att kändisar är “sjaskigt klädda”. Först och främst: är det någon som fortfarande använder ordet “sjaskigt”? För det andra: som om någon brydde sig om vad Bert Karlsson har på sig.

Historisk koll är bra. Själv menar jag exempelvis att dagens user generated-frenzy slash Web2.0-galenskap inte bygger på samma skakiga grund som Internetbubblan för snart tio år sen. Och man måste alltid tänka in att alla bubblor beror på många fler saker än bara dåligt underbyggda affärsidéer: exempelvis skriver E24 om att det idag är tio år sedan de sk tigerekonomierna började tappa fart.

En sån där bra söndagsartikel som bara de riktigt stora tidningarna kan göra. Den här är från New York Times och behandlar Wikipedia: All the News That’s Fit to Print Out. Läs den om ni vill veta mer om hur detta ständigt föränderliga uppslagsverk hanteras av personerna bakom.

Israel väljer ett annorlunda sätt för att marknadsföra sin militär: softcore-tidningen Maxim. Två kvinnor som tjänstgjort i armén ska vara med på bilderna. Israel targets US lad mag market (via PSFK)

I en artikel berättar DN:s vetenskapsredaktion om de nya rönen om varför mint känns kallt och chili hett. Och artikeln är intressant då den visar att vetenskap som vid första anblicken kan tyckas meningslös har viktiga implikationer: i det här fallet att försöka hitta kroppens signaler för smärta och därigenom skapa effektiv smärtlindring för svårt sjuka.

Jag gissar att många teknikbloggare och Applefantaster kommer att behöva en lång semester (förslagsvis samtidigt som de pillar på sin nya dyra leksak). En intressant form av recension är den här: “I Take the iPhone Home” dock. Själv är jag fascinerad av frenzyn runt iPhonen men efter att ha läst en hel del recensioner så kan jag lugnt säga att jag inte kommer att springa iväg och köpa den när den släpps i Europa1.

Erik skriver om att web 2.0 inte är en generationsfråga. Sant – problemet är ju att myterna är seglivade. Själv satte jag frukosten i halsen när jag läste senaste Komet och en krönika av en trendanalytiker som, visserligen återkopplat till Gartner, förklarade att typ ‘snart kommer folk ha tröttnat på bloggarna eftersom man inte vill veta vad folk gör på dagarna’ [inte ett direkt citat]. Blogg=dagbok på nätet är nog den mest sega mytbildning som finns. Och på tal om det: har ni fler myter om web2.0, bloggande, dataspelande etc. så tar jag tacksamt emot dem.

Andra om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  1. Jag blev rätt bränd när jag, som den early adopter jag ibland tenderar att vara, köpte en telefonmodul till min Handspring-PDA och levde ett år med riktigt uselt ljud, kass batteritid och ständiga problem []