På tal om att vara deppad

På förekommen anledning (diskussionen om Johanna Sällströms självmord och den lilla snurriga kommentar som Martin avlämnade) hittade jag en intressant artikel om depression.

Six million American men will be diagnosed with depression this year. But millions more suffer silently, unaware that their problem has a name or unwilling to seek treatment. In a confessional culture in which Americans are increasingly obsessed with their health, it may seem clichéd—men are from Mars, women from Venus, and all that—to say that men tend not to take care of themselves and are reluctant to own up to mental illness.

Framförallt vill artikeln ta död på myten om att det är kvinnor som drabbas av depression, och menar att det hela faktiskt är Freud och de andra psykoanalytikernas fel när de ansåg att livmodern skapade svaghet. Och artikeln menar att symptomen av depressionen – olika beroendeförhållanden, våldsamhet etc. – ofta ses som själva problemet, vilket därmed innebär att en person blir sina symptom istället för att ta tag i själva sjukdomen.

The widespread failure to recognize depression in men has enormous medical and financial consequences. Depression has been linked to heart disease, heart attacks and strokes, problems that affect men at a higher rate and an earlier age than women. Men with depression and heart disease are two or three times more likely to die than men with heart disease who are not depressed. Lost productivity due to adult depression is estimated at $83 billion a year. Over the past 50 years, American men of all ages have killed themselves at four or more times the rate of women, depending on the specific age range.

Läs den långa intressanta Newsweek-artikeln: Men & Depression: Facing Darkness