Kanske är det inte så fel med curlingföräldrar

Är det kanske så att curlingföräldrarnas barn faktiskt mår bättre? I varje fall om man läser Time och artikeln The Overscheduled Child Myth.

The idea that kids should slow down and trade electronic pleasures for pastoral ones is a fine example of transference. (Aren’t you really the one who wants to lose the BlackBerry and go fishing?) But there’s not much evidence that the ways childhood has changed in the past 25 years–less unstructured play, more gadgets, rough college admissions–are actually hurting kids. Just the opposite.

En viktig fråga är ju: varför är det så att alla vuxna tror att allt skulle vara bättre om barnen levde som när föräldrarna var barn? Problemet är ju att det som sägs vara “bra lekar” antagligen skulle upplevas som extremt konstigt och stressande för barn i en än tidigare generation. Människan är extremt bra på att “lära” sig att gilla läget.