Birro jagar upp sig

Marcus Birro må vara en poet och manusskrivare av Guds nåde men det här med att ha some social skills ligger inte för honom. Med frejdig Birrosk enögdhet förklarar han att ”medieflickorna” hatar Moneybrother.

Medieflickorna?

Självklart kommer en hoper män till hans försvar, män som vädrar morgonluft för sin ”jag-fick-inte-vara-krönikör-på-Expressen-och-sen-fick-Skugge-skriva”-bitterhet. Exempelvis ”Krister”1:

Ja, det är klart att man bör och ska ifrågasätta utav bara helvete. Man kan också ha solklart rätt, men det är lögn att få upp det på någon slags rimlig nivå, för försvarsmekanismerna är så automatiska och ensidiga att det mest blir trams/ordklyveri av det.

Eller ”Olaus Petri”:

Humanistbratsen måste förstå att de också står under maktens korrumperande inflytande. För är det något de har så är det en offentligt röst och därmed makt.

“Ta ingen Cheit”, som Bengt Ohlsson skrev i gårdagens DN om Söderbrudarna “Vilda, Skrika och Vråla”.

Birro är också rejält aggressiv i vanlig ordning så fort någon ifrågasätter hans egna sanningar och att hans självbild:

jag, en hyffsat obetydlig poet med blogg…som får ta skit för att jag skriver ett kort inlägg i ändå betydligt bättre anda än deras….bla bla…jag antar att det här inte heller lyfter nivån..men man är ju en känslomänniska…på gott och ont…

Ja, jösses.

Uppdatering: För fördjupningar läs Isobel och Emma.

Andra bloggar om: , , ,

  1. av någon anledning har Birro valt att inte låta kommentarer ha permalänkar []