Det blev ju lite sent inatt – ungefär som så ofta förr när det händer saker i världen. Jag har svårt att inte låta bli att följa nyhetsflödet. Jag bloggade om det inatt på SSBD och under dagen har jag varit med i en podcast tillsammans med Veckans Affärers webbchef, och jag var tvungen att säga nej till att skriva en artikel om nya medier och katastrofer. Det senare tär mig lite – helt enkelt för att jag gillar Anders som bad mig. Men jag har inte nog med tid: ska jag göra en sån sak vill jag grotta ner mig i ämnet… Men det lär bli en analys av det.

Har fortsatt att hålla koll på händelseförloppet via Twitter #mumbai. Eftersom jag för just mikroblogging gillar desktopapps så har jag blivit kär i TweetDeck (för mitt Jaikuberoende skjuter jag Juhu). Men den version som jag körde uppdaterade inte sökningar automatiskt vilket när man följer en kanal som #mumbai. Jag tjoade ut min frustration i min Twitter och fick nästan direkt svar från Tweetdeck som pekade mig mot en pre-release som även hade automatuppdatering av sökningar. Det är en vacker värld.

Spinoff på diskussioner runt skillnaderna mellan hur traditionella medier och nya medier hanterat terrorattacken blev diskussionen om vilket namn som skulle användas. Jag skulle vilja påstå att de flesta internationella nyhetskällorna respektive extrem majoritet av Twitteranvändarna använder ”Mumbai”, vilket är det ”nya” namnet på Bombay. Storyn bygger på att Bombay är ett kolonialistiskt namn och etymologiskt ska det härstamma från portugisiskans ord för ”bra bukt”: Bom Bahia och när engelsmännen anglifierades namnet till Bombay. Det nya namnet sägs härröra från gudinnan Mumbadevi. Diskussionen som förts är att det nya namnet är ”nationalistiskt och härrör från önskningar om etisk rensning” vilket kan ha visst fog men dock är faktum att Bombay bytte namn redan 1995. Helt enkelt är det ju så att olika städer, beroende på arv och politiska ställningstaganden byter namn. En artikel om bytet finns hos NYT. Där kan man bland annat se hur stora amerikanska tidningar tänker om namnbyten:

In general, after a decent interval we call places what they call themselves — Ho Chi Minh City instead of Saigon, Myanmar instead of Burma, Frankfurt instead of Frankfort, etc., though on those first two (and perhaps on Mumbai as well) there are people who object for political reasons

För det visade sig vara en rätt het potatis. Och det visade sig att svenska medier vägrar att använda det indiska namnet – det namn som Indiens riksdag bestämt. Och läser man på lite så verkar det handla om att vissa grupper vägrar att byta namn – på grund av att man ogillar dess härkomst och att det är en viss grupp som infört det. Och svenska medier väljer en helt annan approach än internationella:

”Platser i Indien har i många fall ett namn som blivit känt genom den koloniala administrationen och ett annat som överensstämmer bättre med lokalt språkbruk. Vi rekommenderar att man använder i svenskan etablerade namnformer som Bombay (Mumbai), Madras (Chennai) och Calcutta (Kolkata). Vid behov kan man naturligtvis återge båda namnen.”

Jag tycker fortfarande det är lite märkligt, lite typiskt svenskt och faktiskt lite skrämmande att man i nyhetsmedia väljer att använda ett namn som landet inte längre vill ska användas. Det är som om man skulle förklara att ”nej, vi struntar i att kalla St Petersburg för St Petersburg utan fortsätter kalla det Leningrad”. Eller förklarar att Istanbul ska kallas Konstantinopel – strunt samma att namnet kommer av kolonialism. För övrigt blir det förvirrande: om en majoritet av de som internationellt skriver om staden väljer att kalla det för Mumbai så kommer svenska medier inte bara att bli sedda som rejält löjliga men också inte ha en chans att få vettiga träffbilder.

Nåväl. Roligt är att se att Aftonbladet låtit Opassande-Emma skriva en debattartikel. Som vanligt bra, som vanligt modulerad. Annat intressant i IPred-frågan är den här SVD-artikeln där Per Sundin igen visar att han faktiskt inte bryr sig om konsekvenser bara han får sin lag. Fredrik Wass skriver vidare utifrån sitt möte med Vint Cerf och jag kan inte hjälpa att jag funderar över om min rubrik var bättre än jag först tänkte, när jag läser vad Cerf utgår från:

Det finns en spänning där. Att alla kan vara helt och hållet privata skulle vara en fara för samhället, men möjligtvis bra för individen. Å andra sidan, om vi inte har något privatliv alls kanske vi får ett bra samhälle, men ingen som vill bo där. Det är en spänning mellan att skydda samhället och att skydda individens frihet. Ibland kan man hamna fel.

IPred kan tyckas småttigt i ljuset av det som händer i Mumbai och som pågår överallt med våld och finanskris men det handlar inte bara om att artister vill ha betalt och därför ska privata organisationer få polisiära möjligheter att jaga fildelare – det handlar om att undvika att stifta lagar som kan fungera som prejudikat för än mer integritetskränkande regler, statligt sanktionerade lagar som får FRA att verka bra. Det handlar helt enkelt om en värdeglidning från ett öppet och demokratiskt samhälle till något annat. IPred kanske i vissa fall är än mer Orwelliansk då det inte handlar om staten utan om privata intressen. Tillsammans skapar de möjligheter för en fullkomlig och totalitär kontrollstat.

För övrigt har det nog hänt mycket men det orkar jag inte ta tag i just nu.

Nåväl. En dag till ända. Imorgon är det fredag.

Etiketter:Bombay, IPRed, media, Mumbai, namn, opassande, städer, Vint Cerf

Avslöjandet¹ att Jan Guillou inte var närvarande personligen när han chattade på Aftonbladet igår är för en del av oss gammalt. Det hela avslöjades redan på Jaiku innan chatten drog igång. Jag kan i grunden hålla med Sanna om att det väl inte är så mycket att jiddra om.

Chatten då? Well, det är rätt många som skrivit om det. Teflonminne, Rosetta Sten, MMK, HAX, Basic Personligt och mängder med andra. Swartz är klockren och onekligen kan man fundera över Guillou, som har en väl känd animositet mot nätet generellt, är en person som ska förklara felaktigheter som sker på nätet. Det är lite som om en marsmänniska kommer och försöker få ordning på svenskars moraluppfattning.

Däremot chattade också Universals VD på TV4 samma dag och onekligen har Antipiraterna skaffat sig rejält med medieträningshjälp. Kolla bara det här:

Mr DLL: Är det rimligt att man med IPRED lagen skapar en privatpolis i Sverige? Är det ok om andra grupper i samhället också skaffar sig privatpoliser?
Per Sundin: Det handlar inte om en privat polis utan om rätten att få betalt för utfört arbete. Det är också domstolar som bestämmer om det finns grund för att lämna ut ipadressens ägare.

Han är ute och snurrar när han recenserar Spotify:

x1v: Hur ser ni på nya tjänsten Spotify? Man har hört bland annat Metallica rata tjänsten, när till exempel många andra stora hyllar tjänsten.
Per Sundin: Jag tycker att Spotify är en fantastisk tjänst! Tänk också på att det är en Svensk innovation som kommer att skapa massor av arbete och intäkter i Sverige. Men då måste vi också ha en fungerande upphovsrättslag! Mvh Per

Nej faktiskt inte. Det har faktiskt inte någonting med varandra att göra. Streaming är inte fildelning. Det är två skilda saker – och även två skilda lagrum: Spotify licensieras att sända musik medan laglig fildelning handlar om att köpa verket. Eller snarare: Spotify visar att den upphovsrättslag som Per vill fortsätta att värna inte kommer att fungera: streaming förändrar än mer underbyggnaden för att förhålla sig till en olaglig fildelning och visar snarare att skivbranschen är fullkomligt från- och omsprungen av den tekniska utvecklingen.

Sundin undviker märkligt nog att påpeka faktumet att YouTube är fyllt av olagligt uppladdat material. Det han, gissningsvis starkt påverkad av god medieträning, är att han dissar sin egen bransch att man inte tidigare förstått att använda digitala tekniken respektive förklarar att DRM är historia (på det skulle jag velat fråga om hur de tänkt göra med de cd-skivor som man köpt som inte går att spela på grund av DRM-skydden). Intressant är en av de sista delarna:

Carl: Om man laddar ner film/musik men inte får hem hela utan endast 99% kommer man kunna bli dömd iaf i och med den nya lagen?
Per Sundin: Kan inte svara på detta, helst skall du inte begå brott. Mvh Per

Grejen är att det här är en viktig fråga. Dels är juryn fortfarande ute när det gäller om det är olagligt att ladda ned. Men i det här fallet så är själva filen korrupt och frågan är då om det faktiskt är en olaglig fil: upphovsrätten handlar om verket – dvs. att lyssna på låten, att se filmen osv. Om man inte kan använda filen så finns inte verket dvs. ”arbetet och kreativiteten hos artisten eller skådespelaren”. Så Per Sundins slutkläm är helt enkelt felaktig. Falsk. Och i slutänden att vilseföra allmänheten.

Scaber Nestor plockar ut godbitarna ur chatten och Opponent påpekar i sin sammanställning att ett av de intressantaste argumenten – som faktiskt är lögn – är att man väljer att förbigå skillnaden i det juridiska ”stöld” och det vardagliga stöld. Och ett av citaten är så solklart hur sjuk IPred-lagen faktiskt är:

Sambo: Min sambo står på vårt Internet. Blir det hon som kommer att bli ansvarig för min olagliga fildelning?
Per Sundin: Ja det blir hon. mvh Per

Trevligt. Det var ju tal om att bilägaren skulle bli straffad av fortkörningsböter i stället för förararen, om bilen fastnar i en fartkamera. Men den debatten lades ned eftersom det i mångt och mycket var oetiskt att döma en oskyldig person utifrån vem som för tillfället fogade över personens bil.

De senaste mailen som uppenbarligen gått ut till de artister och andra från lobbyisterna för IPred är att det inte ska vara några enskilda personer som man jagar utan ”digitala hälare”. Problemet är ju att det är just de enskilda amatörerna som man kommer att få tag på – något som Flygt inte verkar fatta eller helt enkelt ljuger oss fulla av. Problemet är att det åter verkar vara TPB som man vill åt – trots att de bara skapat en samlingsplats för torrentlänkar: rent principiellt kan Flygt och hans vänner börja anklaga Vint Cerf för olaglig fildelning också. Tyvärr verkar brevet inte gått fram till Nordling, filmproducenten. För minsann: om inte regeringen ser till att bryta hårt mot personlig integritet hos medborgarna så kommer inga svenska filmer att produceras.

Motståndare till Ipred-lagen menar bland annat att den ger större befogenheter till privata företag än till polisen. Dessutom menar vissa att det är fel att kalla den olagliga fildelningen för ”stöld” och att upphovsrättsinnehavarna trots fildelningen tjänar pengar. Men detta är argument som John Nordling inte har mycket till övers för.
– Det är dåliga argument från folk som vill fortsätta att stjäla. Piratkopieringen handlar om stöld och är i grunden fel. Det är inte tillåtet att piratkopiera kläder heller, även om originalplagget inte försvinner. Men där är det helt uppenbart att det inte är tillåtet och det tar man på största allvar.

Det är rätt skrämmande att personer inom kultursfären i allmänhet är a) okunniga b) ignoranta c) rätt korkade. Kultur som bärare av ett samhälle? Well…

Onekligen har Blogge rätt när han påpekar att ”det ilskna fåtalet” verkligen visar sig vara de som omfamnar IPred-lagen (om ni annars kanske duckar för Blogges långa inlägg – läs det här åtminstone).

Jag menar visar att man kan inte undvika att räkna med det allmänna rättsmedvetandet och skapa lagar som inte går fullständigt motvalls mot det. Ett samhälle kan kanske inte byggas enbart på utilitarism men knappast heller undvika att ta konsekvensen av den. Och precis som andra menar jag att äganderätten för immateriala verk inte är så enkel. Bloggen Bent har problematiserat hela diskussionen men fastnar ändå på gärdesgården i frågan om äganderätt. Bent förenklar just den delen och duckar för ett antal andra konsekvenser som en sån syn på äganderätt skapar i en värld där den tekniska utvecklingen förändrat spelplanen.

Det man kan konstatera är att vi har en ganska markant generationsskillnad – och då inte bara åldersmässigt utan utifrån analoga och digitala värderingar: där det gamla gardet räds att behöva tänka i nya banor, i nya affärsmetoder och inse att de behöver förändra både sitt synsätt och sitt arbetssätt. Den nya kulturbärargenerationen är generellt mer insiktsfull om att den digitala utvecklingen ger möjligheter. Det blir så oerhört klart när man tittar på vilka som är framträdande i de olika lägren. Problemet tror jag många gånger också är att de artister som mest påpekar att de måste ha mat på bordet är de som dels tjänar mest och egentligen klarar sig men fr a att de har svårt att sluta tänka i sålda exemplar. Tittar man på musikerna inom IPred-kramarna så är det personer som fortfarande minns hur viktigt det var med guldskivor för försäljning. Ett fenomen som idag mer eller mindre är försvunnet. Helt enkelt är det kanske omöjligt för dessa att tänka i andra banor – att inse att inkomster för deras verk kommer att komma från andra kanaler: om de väljer att byta fot.

Det gör ont när ens världsbild visar sig vara falsk eller ålderstigen. Vissa program behöver startas om efter uppgradering: verkar som om kultureliten är ett sånt.

1. intressant – igår stod det ”en källa”. När kommentatorer påpekar att det hela kommer från Jaiku så blir det ”vittnesuppgifter” och en länk! [↩]

Etiketter:chat, fildelning, film, IPRed, Jan Guillou, korrupt, kultur, lobby, medieträning, Per Sundin, Resumé, Spotify, stöld, streaming, Torbjörn Flygt, TPB, Universal, UNT, utilitarism, Vint Cerf