Så här känns det just nu. Vissa dagar är det bara så. Blå känslan. Minnen, saknad efter något outtalat nästan omedvetet. Samtidigt medveten om allt som varit. Det där hålet som aldrig fylls. Det som är en del av mig. Det som definierar mig och samtidigt gör mig till främling till allt. Och numera är frågan: ska jag skriva sådär personligt? För många som läser, för mycket som står på spel. Samtidigt är det min blogg. Deepedition är inte bara raging and raving politics. Det är en del av mig. På gott och ont.

Igår var jag i Uppsala. Träffade syster efter alla dessa månader. Och i Uppsala. Jag känner inte igen mig och ändå så väl igen mig. Hon bor nere på Djäknegatan. Vi bodde så länge på Kantorsgatan 36. I vår knäppa jättelägenhet. Och syster. Så evigt sammankopplade trots att vi inte är kött och blod.

Jag kommer hem. Till ett barnlöst hus. Det är tomt. Vi sitter på altanen länge. Jag läser Per Morbergs kokbok – eller snarare de texter som inte är recept. Det är en annan person som dyker upp där. Inte den hårdföra person som blivit mediabilden. En annan – komplex person. Precis som vi andra. Komplexa och svårförståeliga. “Det är så tyst och tomt” säger hon. Och jag påpekar att om tio år så kommer det alltid vara så här.

Om tio år. Vad händer då? Jag vet inte. För jag har inte den minsta aning. För tio år sen var jag någon helt annan. En annan karriär, en annan tro (eller åtminstone en tro – idag har jag ingen som helst tro eftersom tro innebär ett försanthållande gentemot vad som är grunden för existensen). För fem år sen något helt annat. Idag är jag någonstans där jag inte ens visste att jag skulle vara för ett halvår sen.

Och jag bygger något nytt. En ny ark. Det måste gå fort. Samtidigt som jag inte kan låta det gå fort nog. För jag har allt annat som jag måste ta hänsyn till. Det som är det stabila, det enda som är statiskt eftersom jag inte har någon historia mer än den jag skapat själv. Samtidigt – historien är alltid relativ och ostadig, utvecklas och kan inte återlevas eller ångras. Bara ändras efterhand.

Så jag jagar mig framåt. En varg som söker sin flock än en gång. Och går lite sönder än en gång.

Jag har varit i Uppsala idag. På tåget ner träffade jag Martin Borgs och chitchattade en massa spännande saker. Otroligt spännande möte så där som bara digitala medier kan skapa möten. Tror det blir fler såna – Martin är en sån där person som jag gillar.

Kundmöte var själva målet men också mysigt lunchmöte med MJV och PGW. DVIJDVS kunde inte komma (och jag inser att för den med mer analoga värderingar blir dessa akronymer extremt konstiga – men faktiskt: det är ju en del av det digitala – vi använder våra handles lika mycket som våra namn: de är oss lika mycket).

MJV är en person jag lärde känna i samband med Tidningskonventet i Uppsala – där alla nationstidningar satt och inspirerades, drack sprit och var så där studentmässiga men också pratade tryck, layout mm. PGW är ju liksom en av de bloggare som faktiskt hållit på ett tag. Och som nu ger mig diverse råd och dåd i olika frågor. Så kul att träffas och så kul att se till att människor som de två träffas genom att jag råkar känna båda. Jag gillar att vara en social hub ibland.

Innan dess tog jag en runda i mina gamla krokar och jag skrattade när jag kom hit:

Norrbyhus ser precis ut som det gjorde när jag bodde där 91-93. Det känns evigt på något sätt – att innandömet och fr a hemiterna ändras är en sak; det älskade studenthemmet står där som det alltid gjort. Snett och vint och vi som bott där vet att en stor del av Upplands silverfiskar och mal faktiskt bor just där :).

Självklart gick jag en sväng förbi Västmanlands-Dala nation. Det vita scabraket i mitt hjärta. Dock har rappningen tagit rejält med stryk sen jag var där sist – och det verkade som om det var rätt stängt så tidigt på morgonen så jag gick inte in. Men det må anses som fult – jag älskar det ändå.

och dörren där man gått in så ohyggligt många gånger. Mitt andra hem under så många år:

Kundmötet gick ok. Jag gjorde mitt jobb. Så mycket mer kan man inte göra. MJV påminde mig att under tidningskonventstiden var jag en riktig layoutnörd och pratade gärna olika trycktekniker. Jag har alltså ett förflutet som papperskramare – även om det då inte direkt fanns något annat att välja på :).

En trevlig dag. Nästa gång ska jag dock fasen se till att träffa DVIJDVS :)