Etikettarkiv: upphovsrätt

Hårddiskarna – ännu en presumtiv straffskatt på kollektivet

Anna Troberg påminner oss om att det i dagarna är fem år sen polisen gjorde tillslaget mot PRQ (och om hela det rättsliga efterspel som fortfarande luktar unket). Och vi minns infiltratören som skapade tillslaget mot Bahnhof ett par år tidigare. Men det är vatten under bron. Det har hänt. Problemet är att vi fortfarande har samma problematik som då: när politiker på allvar pratade om bredbandsskatt för att se till att upphovsrättsinnehavare fick betalt. Sedan dess har organisationen Copyswede lyckats få till en extra avgift på tomma CD- och DVD-skivor, jagat att man ska betala ”kopieringsskatt” på varenda MP3-spelare och nu vill man att alla hårddiskar ses som företrädesvis använda för olaglig fildelning: inte att göra backuper på sina egna foton, sina egna filmer etc. Nästa steg är att vi ska betala extra tillägg på våra mobiltelefoner eftersom vi kan ha musikfiler där. Att hela streamingutvecklingen innebär att det hela nu börjar bli surrealistiskt struntar man i. Nu verkar det som om vi slipper det fram till i höst. Och nej, Kinect lär klara sig: men det var ett roande aprilskämt.

Problemet är helt enkelt att det idag inte längre är så jäkla lätt att skilja mellan de som skapar och de som konsumerar. Det går fr a inte att göra det på distributionsnivå på det sätt som man fortfarande vill beskatta. Datorer och internet har gett varenda en möjlighet att skapa sin egen kultur. Skriva sina egna texter, skapa sin egen musik och fr a – ta sina egna bilder och dela med sig av dem. Det är något som upphovsrättsorganisationerna valt att blunda för.

Det som skapas är en bestraffning som inte riktigt står i proportion till brottet – och fr a handlar det om en sorts generell förhandsbestraffning av ett kollektiv som knappast är i linje med svensk lagstiftning om att det är individen som (förutom oskuldspretentionen) ska straffas för begånget brott. I Sverige kan inte en grupp personer gemensamt dömas för ett brott: vi döms som individer vilket är det enda logiska i en demokratisk stat. Förutom när det kommer till fildelning där vi genom avgifter döms för presumtiva brott.

Jag vidhåller att immaterialrättsfrågor aldrig någonsin kommer att lösas den här vägen. Att man på många sätt bundit ris till egen rygg inom upphovsrättsorganisationerna är de flesta av oss nog rätt klara över: streamande musik och film är ett sätt att helt enkelt göra en rundgående rörelse, att PRQ och TPB-domen gav Piratpartiet rejäl vind i seglen inte bara för fildelningsfrågan utan att frågan om personlig integritet kom upp på banan.

Molnet kommer i stort mer eller mindre göra allt det här om intet – ska Copyswede kräva avgifter av de företag som erbjuder molntjänster? Eller är det dags att inse att slaget är förlorat och gå in i en fas där man börjar att titta på en modern, digitalt inriktad immaterialrätt och copyrightlagstiftning.

Mycket har hänt på fem år: men inget verkar upphovsrättsorganisationerna lärt.

 

Piratpartiet går på grund

@britstakston skrev om problemet med founders syndrome i samband med att Rick Falkvinge var på Reboot och onekligen är hon framsynt i sin text.

Jag har helt klart legat nära Piratpartiet och många gånger gör jag det fortfarande men när valmanifestet kom kändes det plötsligt som många frågor var oerhört märkligt formulerade, jag kände mig mycket distanserad till flera saker: för mig är mycket av det som skrivs runt upphovsrättslagstiftningen i valmanifestet världsfrånvänt. Jag menar att upphovsrätten måste förändras – min inriktningen är att den framförallt måste bygga på en icke-statlig egenreglering. Piratpartiets valmanifest upplever jag som extremt inriktat på att lagstifta tvärtom. Det finns många bra saker men när det också kommer till att blanda metadiskussion med just-nu-frågor och där barnporrfrågan blir en valfråga så kände jag mig mycket avlägsen från det.

Precis som Tallmo kände jag det mest som rätt förvirrat. Jag funderade om det handlade om ett problem med att det finns så många olika viljor i partiet men nu börjar jag oroa mig för att det är en ren Falkvinge-produkt.

Det jag gillat med Piratpartiet är att man många gånger sett konsekvenserna längre än just i sakfrågan: integritetsfrågan är extremt viktig och genomsyrar så många andra sakfrågor; yttrandefriheten har blivit central när människor idag faktiskt har tillgång till plattformar för att säga sin mening. Jag har inte svårt att se hur den gamla makten gärna vill försöka undertrycka denna utveckling.

Piratpartiet har senaste veckorna varit de som vågat ta ställning mot det utökade tittförbudet där fiktionaliserade figurer i serier blivit bedömda som barnporr, något som även juridisk expertis nu motsätter sig, liksom att PP valt att stå upp för Wikileaks när övriga partier varit oerhört tysta.

Men att från det plötsligt mena att barnporr generellt ska legaliseras, och att i sitt valmanifest sätta det som en viktig fråga är oerhört märkligt, en pr-katastrof och för min del kommer det krävas i princip att PP nu gör sig av med sin founder. PP på ett bräde tappat hela sitt momentum och sin politiska kraft. Rick Falkvinges uttalanden är huvudlösa, förvirrade och slår sönder allt förtroende för honom – och i sin tur Piratpartiet. För även om de är snabba ut att förklara sig så är skadan redan skedd: även om det är så att man inte vill att barnporr ska legaliseras så kan jag inte längre lita på att inte Falkvinge uttrycker sig klumpigt igen.

Ok. Det är inte vad man står för. Varför säger man det då? Varför väljer man att definiera barnporrlagen som en valfråga? Diskursen om fiktion som övergrepp är viktig men knappast en så generell fråga att man går till val på den. Ska man diskutera det här måste man vara stenhårt skärpt. När man behöver diskutera på ett metaplan måste man vara oerhört försiktig: det misstaget kommer stå Piratpartiet dyrt.

Efter EP-valet skrev jag att Piratpartiet nu måste visa sig värdiga. Det har varit lite si och så med det. Nu kan man diskutera om inte ett så ungt parti ska ha rätt att göra misstag, och att man inte kan begära att ens partiledare ska vara perfekta. Det är inte det jag säger. Men att uttrycka sig klumpigt i en så här känslig fråga visar att man faktiskt gjort sitt. Riksdagen må vara meningen att det ska vara folkets representanter som innefattar men fortfarande måste det vara personer som kan hantera media, uttala sig ordningsamt och faktiskt vara professionella. Det går inte annars.

Jag vill tro på ett parti som vågar stå för stor frihet och samtidigt stor integritet: men jag har oerhört svårt att ge mitt stöd till ett parti som inte förstår att strategiskt och taktiskt välja sina strider, utnyttja media på ett sätt som gör att man kan vinna istället för att plötsligt hamna i ett sånt oerhört underläge som nu.

Jag känner så många goda pirater, personer som jag nu lider med eftersom jag vet att de inte alls står för någon legalisering av barnporr. Personer som jag tycker mycket om och som jag håller för högt både när det gäller inkännande och intellekt.

För min del ser jag inget annat än att, trots att det bara är en månad kvar till valet, det enda sätt som Piratpartiet kan rädda ansiktet är att snabbt låta sin partiledare träda tillbaka för personer som inte snubblar på definitionerna. För min egna del kommer jag inte att lägga min röst på PP som det är nu. Det blir en lång uppförsbacke nu.

Uppdatering: Tyvärr innebär mitt ställningstagande att man också ser hur illa ställt det är i PP. Jag blir anklagad för att vara en del av en samlad attack mot Rick Falkvinge (edit: OlofB har backat på den punkten) samtidigt som bloggskribenten orerar om att skilja mellan sak och person. Och många försöker få det till att det är en ”vinklad” intervju. Problemet är ju att det finns att lyssna på. Edit

Det man måste inse i det här är att det inte går att skilja på det: Piratpartiet står under samma medielogik och samma politiska taktiska krigsskådeplats som alla andra. Vad jag vill minnas så är det inte så att PP:are låtit bli att prata om Sahlins Vuitton-väska och liknande. Det som nu hänt är att Piratpartister inte bara kommer att bli anklagade för att endast vilja ladda ner saker gratis utan också att de vill kolla på barnporr. Det är just vad som är problemet.

Oavsett om Rick Falkvinge slant med tungan, om han är felciterad (hur man nu kan bli det i radio…) så måste man se till att göra något åt det. Time out, byte – nåt för att visa att man tar kritiken på djupaste allvar.

Jag kan bara säga så här: det är PPs smala lycka att Folkpartiet lyckats klanta till det ännu värre med burkaförbudet…

Uppdatering: Och antipirater som den här är lika jävla korkad om ni ursäktar svenskan…  Nu är jag helt plötsligt medlem i Piratpartiet. Folk kan verkligen inte läsa eller bryr sig inte ett skit om att göra sin research. Solitt skriver som vanligt HAX. Kent Persson menar att PP är körda precis som Peter Andersson. Själv har jag ännu förhoppningen att de krishanterar det här på rätt sätt. Det som slår mig är dock att vi idag ser att pp:are menar att ”lång uppförsbacke” är lika med ”körda”.

Och ja. Jag står för min kritik mot Falkvinge. Det har inget med honom som privatperson att göra – utan helt enkelt att jag inte ser att han längre kan fungera som partiledare för Piratpartiet. Hultins påpekande om att han kör med majestatis pluralis i sina krishanteringsförsök gör mig beklämd. Vad jag förstått går det nu ut ”aktivistmail” till piratpartister – vad det står i dem vet jag inte men tittar jag på de pirater som rör sig i kommentarsfälten så är det ”aktivt försvar genom attack” som gäller. Oavsett vad personen tidigare tyckt och skrivit om partiets sakfrågor, oavsett tidigare uttalanden om Piratpartiet. Det är sorgligt. Håller med Hultin när han skriver:

Rent instinktivt så vill jag inte slå på PP, eftersom jag delar uppfattning med dom i ett stort antal principfrågor. Tyvärr så har det nu skapats ett problem.

Uppdatering: Läs också 14-åriga Calandrellas inlägg i frågan. Själv piratpartist, själv oerhört skarp i många frågor.

En del kommentatorer väljer först att anklaga media för att vilja PP illa, att de redigerat fel, inte valt att sätta sig in i Piratpartiets program osv. Sedan anklagas jag för att inte förstå att det Falkvinge menade var teckningarna som man sedan förklarar innebörden i – vilket markant visar att man själv inte orkat ta reda på mer och faktiskt göra det man anser att media ska göra. Idag är det tyvärr så att vissa medlemmar i Piratpartiet gjort mig än mer skeptisk till det.

Andra undrar över varför jag anser att det är en så stor sak när jag i sakfrågor håller med PP. Man röstar ju inte på en person utan på sakfrågor. Det är inte sant. Partiledaren är viktig som en person som frontar sakfrågorna. Vill man inte det ska man inte ha partiledare. Och att den här krisen gör mig beklämd beror är på grund av att jag utgår från att ett parti faktiskt hanteras professionellt. Om man ber om min röst förväntar jag mig den respekten att man också ser till att vara bra att hantera media, hantera kriser och professionellt hanterar politiska frågor. Åsiktstorped skriver i en kommentar till sin bloggpost:

Problemet är inte bara Falkvinge, problemet är också att få genomslag. Jag vill, som potentiell väljare, se att PP kan hantera en sån här kris. Enda sättet jag ser att de kan hantera den här krisen och få genomslag i media (tvätta bort stämpeln ”vi som vill tillåta barnpornografi-partiet”) är att Falkvinge avgår.

Jag är böjd att hålla med.

Några tankar runt upphovsrätten igen

Den stora diskussionen under senaste året har varit om nätintegritet, digital övervakning och om fildelning. Problemet med det hela är att personer som söker att “skydda upphovsrätten” hela tiden menar att de av oss som konstant diskuterar en ny upphovsrätt och integritet hela tiden säger att det enda vi är intresserade av är att kunna fildela. Och ja – rent generellt så bygger allt på internet på fildelning vilket hela tiden försvårar diskursen. Om du lägger ut en av dina bilder på din webbsida så kommer den att landa i min dator via cachetekniken. Så i grunden är varje person som surfar olaglig då det i cachen ligger en mängd upphovsrättsligt skyddat material. Problemet är att om man ändå väljer att diskutera fildelningen utifrån torrenter och trackers så hamnar man snett då den övervakning som krävs, och det praktiska administrativa arbete som behövs för att göra detta är gigantiskt – i IPred har man valt att försöka tillåta skivbranschen och filmbranschen att vara polisväsende vilket visar på det absurda i att föra över ett gammalt tänkande om upphovsrätt till en ny teknisk plattform och utveckling. Genom att skapa prejudikat där företag har rätt att vara både åklagare och domare undergrävs rättsstatens fundament. Värdeglidningen är i gång och det hela slutar med att vi får en ännu mer snedvriden demokrati.

Det är en grundläggande sanning att en rättsstat måste ha lagar som stämmer överens med människors eget rättsmedvetande. Självklart är det en dualistisk utveckling där de rättsvårdande organisationerna har ett pedagogiskt ansvar och där ingår också att lyssna på dem som lagarna ska gälla.

Att fastna i fildelningen och mena att Piratpartiet endast handlar om detta är att endast se symptomet istället för att hantera själva källan till “problemet”.

Via Jocke hittar jag Henrik Brädéns debattartikel i SVD vars analyser känns som de jag och många andra valt att göra runt upphovsrätten. Att det handlar om stora grundläggande förändringar både vad gäller tekniska möjligheter respektive värderingsförändringar. Att det hårda regelvridandet i samband med IPred och ropandet på att alla är tjuvar skapar en våldsam värdeglidning för hela det juridiska systemet. Den upphovsrätt vi har idag är helt enkelt inte möjlig att upprätthålla: istället för att in absurdum försvara den och i princip kriminalisera en stor del av svenska folket då de är har potential att fildela måste det ske en kantvändning, en rejäl omstrukturering av upphovsrätten. Läs mina postningar om Fildelning och Upphovsrätt.

Problemet är att vi måste prata på en rätt hög metanivå eftersom det inte bara handlar om delande eller inte utan om många parametrar när det gäller integritet, en omkastning av teknikgrunden kanske större än Gutenberg. Problemet är att många fastnar i “det är det enda sättet för mig som konstnär/författare whatever att få lön” – Magnum Coltrane Price tar i från tårna och landar konstant snett i sin argumentation eftersom han försöker förklara att tekniken inte förändrat ens förutsättningarna för musikskapandet liksom att han menar att lagen ska skydda hans personliga integritet – men inte vanliga människors integritet:

Låt oss fantisera att nån annan än konsumenten ska betala. Kanske kunde jag bli sponsrad av ett företag? Då får jag knappast behålla min integritet. Jag tror inte McDonalds eller Microsoft skulle gilla mina politiska antikapitalistiska texter.

Här far föredettingen (och numera rätt okände) Coltrane Price lite vilse (inte bara i att han uppenbarligen inte är speciellt intressant att ens fildela). För om en affärsmodell är död – varför ska då staten underhålla den med lagmedel. Som 5Knop påpekar så är det märkligt att just kulturarbetare ska ha en långsiktig – om skivbolagslobbyn får som de vill en livstidslång – skydd av sina verk. Vilka grupper har det för övrigt?  Och Rosemari på Kulturbloggen lyfter frågan: men hur ska vi göra? Det är en bra fråga och precis som för medierna så finns det ett antal möjliga affärsmodeller men inga som ännu kan sägas vara formerade: bland annat utifrån det faktum att många artister och skivbolagen vägrat att ens fundera över det – vilket Coltrane Prices åsikter visar när han gör en märklig översikt över att det kostar så mycket att skapa musik och därför behövs musikförlagen. Jaha… Svensson har ett antal förslag som enligt mig många gånger kan vara väl kommunistiska men det är ändå förslag.

Ps. Smolitik är skönt satirisk mot att just Magnum Coltrane Price försöker förklara att så många laddar ner hans låtar. Läs! Förvirringen bland en del bloggare är stor.

Ett nytt kulturellt objekt skapas av gamla

Mildner skriver mycket intressant och bra runt hur kulturens objekt förändras och blir arbetsmaterial i varje individs egna produktion av sociala och kulturella objekt. Han menar att många inte ser den mycket större impact som fildelning och ett nytt sätt att se på immateriella tillgångar ger på hela samhället och på vår kultur – och att ingen lagstiftning kan förändra det. En liknande infallsvinkel finns i den här artikeln som just tar upp att kulturbranschen väljer att använda lagboken istället för att följa det kreativa flödet.

Själv fick jag en påminnelse om hur olika vi är i generationerna när det gäller hur vi förhåller oss till våra kulturella objekt. Solstickan och jag var ute och åkte bil och han funderade över hur en bil skulle se ut om man behövde spela “såna där stora svarta saker som morfar har”. Det tog ett tag innan jag insåg att det han beskrev var vinylskivor. Att inse att vi snart har en generation som inte ens förstår vad en cd-skiva är så förminskas kopplingen mellan kulturella objekt och den fysiska världen. Ju mindre och desto mindre analog/fysisk bäraren av ett skapande blir desto mer förändras vår relation till varje enhets värde.

I diskussionen runt IPred och TPB så finns helt enkelt en miss: de som diskuterar regelverket är personer som minns och fortfarande lever i en värld där varje kulturellt objekt bärs av en fysisk uppenbarelse: den tryckta boken, en silvrig plastbit eller DVD-omslaget. Det möter en framväxande generation där dessa fysiska kännetecken är obsoleta och där det digitala är bärare för det kulturella objektet. Som i sin tur remixas, delas och används i helt nya kontexter, i det egna skapandet av en världsbild.

Vi satt där i bilen och lyssnade på Arrested Development och Solstickan frågade mig om hip-hop. Jag försökte förklara hur hip-hop ofta skiljer sig från annan musik inte bara genom rap utan också genom att bygga på loopar och groove som i början togs direkt från andra skivor genom att upprepas. När jag nu tänker på hur hip hop utvecklades i slutet av sjuttio och början av åttiotalet så känns det som en försmak av det vi ser idag när det gäller fildelning och användargenererat material: man tog det man hade tillhands, andra musikers musik, klippte isär och satte ihop på nya sätt, remixade ett kulturellt objekt till ett nytt. Precis det som händer i sociala medier där varje person har möjlighet att bli en publicist. Precis det som de nya möjligheter av att skapa film, musik och bilder ger.

Mot detta står en visserligen logisk men på grund av utvecklingen obsolet upphovsrättslagstiftning.

Uppdatering: Josh och Unni Drougge skriver tillsammans en debattartikel i Aftonbladet om fildelning och väl läsvärt är Joshs analys av hur Drougge valt att se på sitt författarskap på ett nytt sätt.

Noterat

Roger Wallis, som vittnade i TPB-rättegången, har blivit lite av en hjälte. Hans fru har fått blommor efter hans vittnesmål noterar Elkers och Jardenberg påpekar att ”gratis inte är detsamma som att låta bli att betala”. Stenudd skriver bra om det märkliga i att Pontén och gelikar spelar med mycket fula kort.

ProjO har grävt upp faktumet att Reinfeldts son stödjer TPB. Vore intressant att höra diskussionerna vid middagsbordet… I samband med detta skriver Midnattsvarg att ”grupper i Facebook är ett socialt statement” – vilket är en ganska bra analys på det hela. Problemet med Facebookgrupper är bland annat att uppdateringar och nya inlägg inte syns i ens flöde – vilket gör dem relativt svåra att använda som sociala objekt i konversationen.

Jag undrar dock vem i hela världen som kan tycka att ACTA är ens i närheten av vettigt. Jag blir mer och mer fundersam över varför just upphovsrättslobbyn ska ha rätt att skydda sina saker med medel som är fullkomligt integritetskränkande. Det har funnits liten rim och reson i IPred – men ACTA är fullkomligt huvudlös. Sättet det kommer till visar också en minskad transparens när det handlar om beslut i demokratiska församlingar. En intressant utveckling eftersom transparensen ökar utanför dessa. Den förhöjda bevakningen av det som politikerna gör har alltså tvingat in dem innanför stängda dörrar och NDAs. De analoga värderingarna styr. De väljer att gömma sig istället för att inse att konversation och dialog är en bättre väg.