Taggad: träning

Träna bör man sägs det

Jag har ont i kroppen. För jag har börjat nåt sorts nytt liv. Börjat att träna på riktigt igen. För jag kan det nu. Jag kommer inte hem vid halv nio de flesta dagar som förut utan kan åka hem, hämta upp sonen och sedan åka ner till Friskis & Svettis och köra ett pass på gym. Just det faktum att jag och V tränar tillsammans gör det mycket roligare. Han är ju knappt tretton så då måste en av föräldrarna alltid träna med honom – vilket gör att jag måste åka med dit. Bra incitament för mig att komma iväg. Och jag har valt att släppa alla program och strukturer – jag har börjat träna så många gånger att jag vet ungefär hur ett program ser ut men jag struntar i att hålla på att föra ”bok” över det. Jag gör det jag vill, det jag känner för; jobbar med vissa muskelgrupper vissa dagar osv.

En intressant notering med Friskis & Svettis gym är att man lätt trott att det är gymmet för ”vanligt” folk. Jag har ju gått på både Må Bättre och på Nautilus förut. Men det är på Friskis som de med rejäla muskler går. Har nog aldrig sett så många, både kvinnor och män, som är så oerhört vältränade som på F&S. Och nu när Borlänge Friskis ska rejält bygga ut sitt gym, vilket är extremt välbehövligt eftersom det är trångt, rätt sunkigt med dålig luft så kommer det bli ännu bättre träning.

Det är alltid intressant att reflektera över sin egen förändring av inställning till saker och ting. Jag har aldrig varit den tränande typen; både utifrån en sorts anti-inställning generellt och en rätt självdestruktiv syn på liv och lekamen. Samtidigt fyller jag snart 42. Jag närmar mig snabbt åldern där det är stor chans att jag drar på mig både hjärtinfarkter och en massa andra saker. Jag har artros vilket knappast blir bättre av att inte röra på sig och en rygg som behöver mer muskler. Jag är lätt överviktig och kommer helt enkelt att dö i väldigt mycket förtid om jag inte nu sent omsider börjar tänka till lite. Och på nåt sätt bryr jag mig inte längre om gamla hangups utan – va fan: dags att må bättre så då får man träna. Och att hänga en timme varannan dag med sonen är kvalitet och värt varenda öre och varenda svettdroppe.

Anna och jag joggar med Säpo nästa #almedalen

Jag var och tränade igår. De som minns att jag inte direkt är kompis vare sig med träningen eller min PT kan dock lägga till min nya fascination över den senare. Jag kommer och på grund av diverse saker så var jag inte på mitt mest muntra humör, och att gått med på en pt-tid när jag egentligen bara ville sitta hemma och göra ”viktiga” saker gjorde inte mitt humör bättre. Men Linda körde på – positiv och lyssnade in, och hade förberett ett förslag på en ny träningsform som både optimerade tiden såväl ger både styrka och kondition. Hon körde slut på mig också. Stor credd till Linda på Må Bättre i Borlänge (men jag hatar fortfarande det där nya namnet… och ja, jag har påpekat för dem att man inte kan ha en individuell profil på Facebook…).

Det nya träningsprogrammet Lumberjack lär jag få nytta av inför nästa års Almedalen. För jag har nu tackat ja till utmaningen från Anna Troberg att springa Säpojoggen. Vinnaren bjuder den andra på middag. 4,7 kilometer. Kräver inspiration så jag gjorde en spellista på Spotify: Säpojoggutmaningen.

Nu kör vi Anna! Shit, vad man kommer att ångra det här under året :)

En strippstång för SJ

Det blev väldigt liv runt gårdagens lilla semla om träning. Jag kan väl erkänna att den delvis var ”krönikevriden” dvs. inte helt igenom är det så jävligt. Men många bra tips och förslag – roligast var förslaget att jag skulle börja träna strippstång. Det känns verkligen som jag. De som sett mig live vet att det skulle vara fara både för mig, för de stackare som behöver se eländet liksom att stången lär behöva vara förtöjd med sju tum fransk skruv eller nåt. Andra har föreslagit många bra saker – att sätta l och tävla mot sig själv. Att skaffa träningskompis blir dock svårt – det är ju inte riktigt så att mitt liv fungerar enligt schema. Får helt enkelt börja att träna med en låtsaskompis. Ljudböcker kan vara en idé. Ska testa den jag fick av @annika. däremot inser jag att jag mest blir irriterad när min PT hör av sig. Sluta vara så klämkäck please.

Jag har faktiskt på allvar skickat iväg ett förslag via @sj_ab om att de borde utrusta tågen med en träningsvagn. Nu är det väl iofs generell vagnsbrist inom tågbolaget men tänk tanken att vi som pendlar skulle kunna spendera de två timmarna med att träna lite istället för att sitta still. Jag skulle lägga mina träningskortspengar på det vilken dag i veckan dom helst. Jag menar – till och med en försening skulle ju innebära att man kan dra några extra reps. Med SJs nuvarande förseningar skulle man bli dit för Beach 2011 på nolltid. Sen kunde det bli riktigt trevligt i bastun.

På tal om tåg och förseningar så är det verkligen så att tågkaos numera är normalitet på Stockholms Central. Det känns ibland som om det är fler inställda tåg än det är tåg som faktiskt går. Fast riktigt så illa är det kanske inte. Mängden irritationshormoner runt Spottkoppen är som en dimma. Gissar att restaurangerna gör bra affärer. Tågseten som går på dalabanan blir sämre och sämre. Snart lär det hända något på grund av ren och skär utmattning av materielen. Det smäller och toaletterna lägger av en efter en. Det är konstant utbytta tågset, vagnar och tja – det börjar kännas lite Sovjet över det hela.

Om företaget suger hårt så måste jag nu ge credd till den ombordpersonal som jobbar i den här miljön och med de förutsättningarna som finns. Visst kan man ibland möta något riktigt stolpskott men gänget som oftast jobbar på de här resorna jag åker försöker göra det bästa av saker och ting.

Kanske skulle SJ behöva träna lite strippstång. Eller skaffa sig en schysst PT.

- At this touchy thingy. Never mind the default.