Taggad: TPB

Grattis The Pirate Bay 10 år

Tio år fyller The Pirate Bay idag. Helt klart läge att gratulera. För oavsett vad man i grunden tycker om fri fildelning, om den piratfilosofi som ligger till grunden för sajten så har TPB förändrat världen. Den är en tidig del av en sorts anarkism som kan ses som frånvarande av -ismer. Vilket förändrat så mycket annan aktivism; för även om grunden för Occupy säkert är vänster så byggde den sig relativt icke-partipolitisk eller om man vill: ofärgad. Jag tvivlar på att Anonymous funnits utan TPB eftersom TPB på många sätt struntade i hur en organisation byggs utan körde.

Och jag skulle nog säga att den utveckling vi sett i musikvärlden (och i filmvärlden) – både när det gäller förskjutningen av försäljning till digitala versioner och strömmande men också DIY-trenden. Likaså tror jag mycket av indiegenren både inom film och spel haft det svårare utan TPB.

Utan TPB skulle det inte börjat att diskuteras runt upphovsrätt (även om diskussionen än så länge inte gett något vettigt), om copyright och om kopiering. TPB har varit en av de saker som lyft fram minst sagt märkliga åsikter och inte minst i ljuset tvingat fram tendenser inom rättsväsendet som inte är vare sig demokratiska eller rättssäkra.

Jag tror inte heller att hela den debatt om övervakning, om informationsfrihet och om rätten till ett fritt internet funnits utan TPB. Eller åtminstone blivit mycket senare.

Det är självklart så att dessa delar inte skett bara utifrån det som skapades för tio år sen utan hårdvaruutveckling, nätets utbredning osv är parametrar som påverkat mycket. Men liksom att det i de flesta fall är omöjligt att renodla en enda parameter som huvudsakligt påverkat ett skeende så är det samverkan mellan många som skapat en helt annan onlinevärld och köttvärld. Där TPB inte får förringas.

Piratpartiet är inte TPB osv.

Gårdagens förvirrade nyhet om att TPB skulle få internetkoppling från Nordkorea var intressant. Först var det så sen var det inte så och sen var alla rätt osäkra. Och personer som tidigare skickat vidare det hela förklarade nu att det självklart var lulz och andra som också skickat det vidare valde att gå på Piratpartiet utifrån att man ansåg att det inte var förenligt med att kalla sig frihetsälskande och samtidigt låta världens hårdaste diktatur ge Internetlina till TPB.

Hello liksom.

För att citera Anna Troberg:

Lär er nu detta en gång för alla: Piratpartiet är inte The Pirate Bay. The Pirate Bay är inte Piratpartiet. Det är två fantastiska, men av varandra oberoende organisationer som till viss del arbetar parallellt mot samma mål utan att för den skull vara samma sak. Det är fakta. Det är bra att förhålla sig till fakta innan man twittrar loss.

Hur jävla svårt kan det vara att förstå? Piratpartiet och TPB är två vitt skilda organisationer. Motsvarande skulle vara att beskylla Vänsterpartiet för vad Svarta Blocket gör. Det hela tog sig smått surrealistiska uttryck. Liksom orerandet om ”men lite källkritik kan aldrig skada”. Det där är ett elitistiskt sätt att diskutera på. Att tracerouta och notera avvikelser är knappast så enkelt. Även Rick Falkvinge gick på det som kan det.  Liksom att TPB valde att gå ut med en verifiering.

Jag tycker det var ett rätt kasst lulz som kostar mer än det smakar opinionsmässigt.

Själv blir jag generellt trött på att ständigt läsa att jag skulle bara vilja ha gratis filmer och därför väljer att stödja Piratpartiet och genom åren diskuterat problemet med en immaterialrätt som totalt tappat koncepterna. För mig handlar det om något som är mycket större och jag är i sak rätt ointresserad av själva fildelningen – men menar att det är en del av den större frågan. Ett symptom snarare.

Men samtidigt måste man ta det faktum till sig att det sker. Inte alla sammanblandningar handlar om medvetna försök att undergräva Piratpartiets förtroende utan det finns ett problem där Piratpartiet ses som endast en sorts skapad yta för illegal fildelning och TPB. Ett sorts Sinn Fein snarare än separata organisationer som i vissa delar står för samma frihetliga ideologi. Som jag skrev igår runt att låta symbolen bli för stark och som jag skrivit tidigare så kan fildelningsfrågan komma att bli en black om foten. Som PP hela tiden måste hantera på ett balanserat sätt. Liksom att förstå att cyniska lulz inte är så bra för det som man vill uppnå.

Det finns självklart naivitet på båda sidor om staketet. Många väljer att se Internet som något som inte kan regleras och oroas inte för det. Medan andra menar att det är så – och samtidigt tycker fildelningen är den viktigaste frågan runt den regleringen. Inför foliehattande är vi alla lika. Bara att man väljer att sätta på sig hatten inför olika saker.

Nästa fråga blir då om Internet är så viktigt? Ja faktiskt. Ett öppet och fritt internet är lika viktigt som boktryckarkonsten, demokratiseringen genom skrivmaskinen och möjligheten att kommunicera via telefon.

Det är mer skrämmande hur tyst det är från andra partier om den här frågan.

Post #042 i #blogg100

Att passa sig för symbolerna

Rättighetsalliansen och deras likar jagar vidare. Nu har de gett sig på norska piratpartiet vilket innebar att de var tvungna att stänga ner internetaccessen till TPB. Det tog en stund av lite slö uppkoppling och sen var TPB uppe igen. Remember the hydra. Med hjälp av en oväntad tillskyndare:

Nordkorea.

Som TPB skriver på sin blogg:

This is truly an ironic situation. We have been fighting for a free world, and our opponents are mostly huge corporations from the United States of America, a place where freedom and freedom of speech is said to be held high. At the same time, companies from that country is chasing a competitor from other countries, bribing police and lawmakers, threatening political parties and physically hunting people from our crew. And to our help comes a government famous in our part of the world for locking people up for their thoughts and forbidding access to information.

Det är onekligen en ironisk situation. Lite nyktert kan man dock konstatera att det helt klart satt TPB i en lite prekär situation. Slutet på bloggposten är en smula naivt rent politiskt sett. Nordkorea gör det här för att jävlas med amerikanska intressen. TPB riskerar att bli en sorts politisk fånge – det är knappast så att nordkoreanska regeringen plötsligt blivit snäll och frihetsälskande. Samtidigt sätter det onekligen en rejäl känga i skrevet på amerikanska intressen. Om man väljer att se det realpolitiskt är det ytterligare ett bevis på att Internet ställer allt på huvudet.

Men jag kan känna att det är väldigt väldigt lätt att TPB nu blir viktigare än något annat. Det är jag inte helt säker på att det är. Att ge Nordkorea PR för att nu vara informationsfrihetsförelöpare känns väldigt magstarkt oavsett hur realpolitisk man försöker vara. Det blir en extrem elitistisk utilitarism av det hela om man inte passar sig. TPB är en symbol men frågan är hur högt värdet är: hur mycket får symbolen kosta?

(Och det här gäller inte bara tillskyndare utan också Rättighetsalliansen som anser att i princip är det ok att blockera allt pga av att det delvis används för olagligheter. Jag är skrämd av uttalanden som jurister i Rättighetsalliansen gör – utan att blinka struntar man i några konsekvensetiska tankar)

Det finns en historia som kan vara på sin plats: En vis man samlade sina lärjungar för att undervisa dem. Ofta kom det in en svart katt och störde undervisningen och även om den vise mannen försökte i det längsta att låta det som skedde ske bad han till slut lärjungarna att binda fast katten under undervisningen. Efteråt såg han själv till att ge katten lite mat och släppa lös den. Den vise mannens lärjungar fortsatte hans undervisning efter hans död och för att hedra honom band de alltid fast en svart katt under undervisningen. Ju längre tiden gick så utvecklades rörelsen och den började se en fastbunden svart katt som en viktig del av undervisningen. Svarta katter blev en viktig symbol och man såg till att föda upp svarta katter som bands fast som en helig del av undervisningen.

Post #041 i #blogg100

uppdatering: Det pågår nu en diskussion om hela Nordkorea-grejen är fejk. Diverse fakeroute-teorier och ip-utredningar. Om det är så tycker jag att det är ännu värre. Då väljer TPB dels att använda Nordkorea som ett lulz utan att egentligen bry sig om den faktiska situation som pågår där, de lurar inte bara Rättighetsalliansen utan lika mycket personer i piratrörelsen. Det går snabbt mot att det enda som TPB idag är intresserade av är fildelning. De tappar förtroende i allt de framöver kommer att uttala sig om och blir ungefär lika intressanta att lyssna på som vilken ordinär Flashback-snurrpelle som helst. Att prata om ”källkritik” i det här läget blir i sig märkligt – hur ska ett ordinärt media ”genomskåda” en fakeroute?

Därför blev jag Piratpartist

Igår gick jag med i Piratpartiet. Det innebar att jag lämnade ganska hårt hållna principer jag haft många år: att förhålla mig partipolitiskt autonom. De som läst Deepedition genom åren vet att jag åsiktsmässigt stått PP nära. Jag blev lycklig när EP-valet föll så väl ut och lika olycklig när det fladdrades lite i åsikterna.

Många av de som kämpat genom åren räknar jag som vänner. Men för mig har det funnits ett värde att stå utanför – för att kunna kritisera, höja och diskutera utan att behöva känna att jag går emot något som jag själv valt att stödja med mitt medlemskap. En sorts inkonsekvensens konsekvens.

Det som hände igår var att jag insåg att Rättighetsalliansens hot inte bara var ett hot ämnat till att stänga ner TPB. Det var ett hot mot möjligheten för ett parti att ha obekväma åsikter. Det var ett hot mot Internet.

Internet är inte another way of communication. För min del är det en organism som lever och utvecklas. Men också kan hotas till livet. Av censurmakare, makten och kommersiella försök att tygla den till lydnad. Internet må vara som en amöba och med tentakler långt utanför vårt digitala synfält men det är samtidigt också en unik art som konstant är utrotningshotad i sin ursprungliga vilda form.

Det jag vill lämna efter mig till mina barn handlar inte om att ”stjäla musik” utan det handlar om ett Internet som ger dem möjligheter som ingen tidigare har haft. Möjligheter att skapa sina egna drömmar mycket enklare, möjligheter att möta människor utan att behöva vara rädda för att fastna i övervakningsfilter, möjligheten att hitta nya och gömda kunskaper som vanliga medier ratar.

Varje nytt försök att inskränka den fria rörligheten, varje nytt försök att kontrollera innebär att den utveckling som Internet kan innebära går i stå.

För mig handlar politik om att förstå sammanhangen. Och varje slag mot den grundläggande friheten som visar sig i nätet kommer bli ett slag mot samhället och mot individerna.

Jag kommer fortsätta vara kritisk och jag kommer fortsätta att förhålla mig libertariansk. Men jag gör det som pirat. Konsekvensen för Pontén och resten i rättighetslobbyn är att flera av oss nu väljer sida. För att citera @jocke:

hoppsaneller @nikkelin:

Så ja. Det var en märklig dag. Men det var dags. Bli Pirat du med.

Post #029 i #blogg100

Ps. @nikkelin skriver bra om balansen att vara konsult kontra att våga tycka. Det är saker jag genom åren alltid fått kämpa med. Den förra byrån jag jobbade på hade väldigt svårt med detta. Men för mig handlar det om att mina kunder får mig – det här är jag och om jag slutar att tycka, tänka och faktiskt stå upp för det jag tror på så kommer även mitt jobb med dem bli lidande. För mig är det i slutänden det faktum att jag vill kunna se mina barn i ögonen och säga: jag försökte i alla fall. Vi behöver inte tycka samma sak, men jag jobbar med sånt som jag tror på och då gör jag det med full kraft. Precis som när jag väljer att ta ställning för något.

Hårddiskarna – ännu en presumtiv straffskatt på kollektivet

Anna Troberg påminner oss om att det i dagarna är fem år sen polisen gjorde tillslaget mot PRQ (och om hela det rättsliga efterspel som fortfarande luktar unket). Och vi minns infiltratören som skapade tillslaget mot Bahnhof ett par år tidigare. Men det är vatten under bron. Det har hänt. Problemet är att vi fortfarande har samma problematik som då: när politiker på allvar pratade om bredbandsskatt för att se till att upphovsrättsinnehavare fick betalt. Sedan dess har organisationen Copyswede lyckats få till en extra avgift på tomma CD- och DVD-skivor, jagat att man ska betala ”kopieringsskatt” på varenda MP3-spelare och nu vill man att alla hårddiskar ses som företrädesvis använda för olaglig fildelning: inte att göra backuper på sina egna foton, sina egna filmer etc. Nästa steg är att vi ska betala extra tillägg på våra mobiltelefoner eftersom vi kan ha musikfiler där. Att hela streamingutvecklingen innebär att det hela nu börjar bli surrealistiskt struntar man i. Nu verkar det som om vi slipper det fram till i höst. Och nej, Kinect lär klara sig: men det var ett roande aprilskämt.

Problemet är helt enkelt att det idag inte längre är så jäkla lätt att skilja mellan de som skapar och de som konsumerar. Det går fr a inte att göra det på distributionsnivå på det sätt som man fortfarande vill beskatta. Datorer och internet har gett varenda en möjlighet att skapa sin egen kultur. Skriva sina egna texter, skapa sin egen musik och fr a – ta sina egna bilder och dela med sig av dem. Det är något som upphovsrättsorganisationerna valt att blunda för.

Det som skapas är en bestraffning som inte riktigt står i proportion till brottet – och fr a handlar det om en sorts generell förhandsbestraffning av ett kollektiv som knappast är i linje med svensk lagstiftning om att det är individen som (förutom oskuldspretentionen) ska straffas för begånget brott. I Sverige kan inte en grupp personer gemensamt dömas för ett brott: vi döms som individer vilket är det enda logiska i en demokratisk stat. Förutom när det kommer till fildelning där vi genom avgifter döms för presumtiva brott.

Jag vidhåller att immaterialrättsfrågor aldrig någonsin kommer att lösas den här vägen. Att man på många sätt bundit ris till egen rygg inom upphovsrättsorganisationerna är de flesta av oss nog rätt klara över: streamande musik och film är ett sätt att helt enkelt göra en rundgående rörelse, att PRQ och TPB-domen gav Piratpartiet rejäl vind i seglen inte bara för fildelningsfrågan utan att frågan om personlig integritet kom upp på banan.

Molnet kommer i stort mer eller mindre göra allt det här om intet – ska Copyswede kräva avgifter av de företag som erbjuder molntjänster? Eller är det dags att inse att slaget är förlorat och gå in i en fas där man börjar att titta på en modern, digitalt inriktad immaterialrätt och copyrightlagstiftning.

Mycket har hänt på fem år: men inget verkar upphovsrättsorganisationerna lärt.